BREV

Brev skrivet till Johanna Brunsson från Emilie Colliander den 22 maj 1885.

"Kära Snälla Fröken Brunsson!

Hjärtlig tack för brefvet och förlåg att jag varit tystlåten så lång tid! hvilken har 2ne skäl _ först ef. det ena: att jag var viss om att ja skrifvit sist, men kan förstå att jag misstagit mig huru jag ej begriper det. det andra: att jag sen i febr. haft ondt i en fot och varit mest halfliggande i en soffa samt 9 dygn på sjukhuset i Wenersborg åtföljd av Aurora som sällskap, en god vård och verklig trefnad hade vi hvarför dagarne gingo fort ehuru vi hörde mycket om sjukdom och operationer som ju var ... att väcka ... och sorg öfver menskliga lidandet och eländet. Min fot är tyvärr långt ifrån bra fast jag lyckligt kan gå och stå och för dess skull gerna behöfde bada, men i sommar går det icke att komma ut tiden medger det ej. Wi ha alla ett så godt minna af vistelsen vid Årbol att vi gerna skulle återvända dit, och hvem vet hur det kan gestaöta sog ett annat år. Beskrifningen öfver nybygget ofvan vår lilla sommar bostad med servis och allt låter mycket inbjudande och intet å frökens sida är anledning till vårt uteblifvande utan endast omständigheterna! Var god och framför våra helsningar till Pehrsons och Branzills. Alla ihågkommas om vänskap, och tacksamhet. Aldrig en gång har jag tänkt att förken yttrat något oförsiktigt till oss. Jag beklagar att helsan åter vacklar, månne det är rätt att åtaga sig 28 elever? Jag tror att helsan sättes på spel allt för mycket om man än anser som en heder att ha så många. för all del styrk sig genom bad och ledighet under ferierna, om helsan är borta har man föga glädje af lifvet, och blir oförmögen till sådana verksamhet som gör sinnet lätt. Henriette är sig lik verksam om hom än har svårt att röra sig. Anna är se'n 14 dar i Gbg. icke alldeles förnöje, Aurora stannade blott ett par dagar der, ty här är brådska med åtskilligt på våren - kylan har hindrat oss mycket å vara arbeten men den har allt varit nyttig, vill jag hoppas. Res för all del till Sarpsborg i sommar och tag reda på hur det är och kom se'n hit och berätta för oss _ den lilla boken behåller jag till dess, den är nätt i synnerhet väfvarfamiljens historia intresserar, tack! Tala i tid med läkar'n för magen, den strejkar annars möjligen och då utan skonsamhet mången gång. Månne jungfru Anna i Berga lefver än? Är fru Berg,am qvar i Berga och fisk? Hon helsas äfven: jag hoppas fröken var på Buxbok och hade roligt, en liten utflykt efter en hel vinters sträfvan kan göra godt men jag delar helt och hållet frökens beslut att ej deltaga i omnämda föreningar hvilka medtaga kraft och pegl. utan att skänka motsvarande ersättning i annat afseende. Farväl!
Många helsningar fr. de mina. Vänl. Emilie Colliander

Snälla Johanna! Väl vetande att jag stod i stor brefskuld till den snälla vännen i Åmål, så har tiden likväl kilat iväg utan ett ord till tack för sista långa brefvet - Den arme Persson hvad han nu blir "strandsatt" om han ej får så många badgäster, som han har byggt till, och han, som nu "grejat" med så mycke för deras trefnad - men ser Johanna - Om än Johanna aldrig sagt ett ord om G-n och annat smått, så hade vi nog ej rest ändå, ty dels känna vi oss verkligen så krya, och så vill man ändå ej vara borta 2ne år i rad. Anna är den klenaste af oss - dernäst faster Henriette, mest se för hennes onda hjelper nu endast Strömstad eller något liknande bad. Och jag är ovanligt kry - detta är nog att söka orsaken hos "Persons vatten" det hade nog god verkan.

Hvad roligt för Johanna att hafva ...strand så nära - förstår mig rätt, jag menar för musikens skuld. På Wenersborgs lazarett såg jag hos"

Brevet fortsätter men mer finns inte kvar.