Orgel och orgelläktare i Skäfthammars kyrka, Skäfthammars socken, Uppland 2008

Bilden har tagits i samband med kulturhistorisk karakterisering av Skäfthammars kyrka, Skäfthammars socken, Uppland 2008.

Skäfthammars kyrka restaurerades år 1915 efter ett förslag av arkitekten och sedermera riksantikvarien Sigurd Curman. Han skapade med sina restaureringar en ny antikvarisk praxis för hur kyrkor skulle hanteras. Curmans restaureringar handlade, som i Skäfthammar, ofta om att ta fram överkalkade medeltidsmålningar och konservera dem utan att förbättra eller måla i dem. I stället var hans syfte att skapa ett enhetligt kyrkorum med medeltida prägel. Senare tiders tillägg såsom predikstolar och altaruppsatser behandlades även de med stor varsamhet och ofta återställdes ursprungliga färgskikt.

Kyrkans inre har idag den prägel den fick vid Curmans restaurering 1915. Det är ett mycket stämningsfullt kyrkorum som präglas av den rika bemålningen på väggar och valv samt av den fasta inredningen i form av bänkkvarter, läktare, predikstol och altaruppsats från 1600- och 1700-talen med framtagen ursprungsfärg. Kyrkorummet täcks av höga, putsade tegelribbvalv, varav korvalvet och mittvalvet är stjärnvalv. Kalkmålningarna på väggar och valv är tillkomna först i slutet av 1500-talet, vilket bl.a. figurernas klädedräkter tyder på. Golvet är belagt med tegel. I korgolvet finns två äldre gravstenar från 1600-talets senare del. Två stora ljuskronor i mässing hänger över mittgången i långhuset.

Kyrkan ligger i direkt närhet till Gimo bruk som expanderade under 1600-talet. För att skaffa utrymme åt den växande bruksbefolkningen i kyrkan byggdes den s.k. smedsläktaren längs norra långhusväggen år 1682. Den är sammanbyggd med orgelläktaren i väster och har en läktarbarriär av barocktyp med färgstark marmorering i brunt, rött, blått och grått. Barriären indelas i mindre fält av pilastrar och pryds nertill av snidade ornament. Bänkinredningen, som har sitt ursprung i 1700-talet, är byggd i slutna kvarter och marmorerad i gråtoner. Predikstolen skänktes till kyrkan år 1754 av Louis de Geer, ägare till Gimo bruk, och är av utrymmesskäl placerad i korets sydöstra hörn. Den är tillverkad av bildhuggaren Olof Gerdman och har marmorerade ytor och förgyllda listverk och en rik barockornamentik. Altaruppsatsen är samtida med predikstolen. Den har en arkitektonisk uppbyggnad med kolonner som bär ett segmentbågsformat överstycke med förgyllda ornament. Altartavlan skänktes till kyrkan 1887 och är en kopia av Karl Blochs "kommen till mig" målad av Elisabeth Warling. Även altaret är i trä och hänger stilmässigt ihop med altaruppsatsen. Nummertavlan i koret är från 1754. Den har en marmorerad, ornerad ram och står på en marmoreringsmålad ställning.

Kyrkan införskaffade sin första orgel, byggd av Olof Schwan, år 1787. Den ersattes år 1893 av en ny orgel. Den nuvarande orgeln tillverkades 1950 av orgelbyggare Lindgren i Göteborg. Den är placerad bakom en gustaviansk orgelfasad, vilken dock inte tycks höra till Schwanorgeln från 1787. Den har troligen köpts från någon annan kyrka.

Kyrkans äldsta föremål är en romansk dopfunt i sandsten, placerad i västra delen av långhuset. Funten har en halvklotformig cuppa och en repstavsornerad vulst mellan cuppan och foten samt är försedd med uttömningshål. Den är tillverkad under 1100-talet eller 1200-talets början och är en av de äldsta i hela Uppland.

Sakristian har en järndörr klädd med hamrade plåtar. Sakristian är välvd med ett putsat och vitkalkat tunnvalv. Även väggarna är putsade och vitkalkade. Golvet täcks av tegelsten.