Segelbåt

Den Nordiska Folkbåten tillkom efter en konstruktionstävling utlyst av Skandinaviska Seglarförbundet. I inbjudan till tävlingen angavs: för tävlingen gälla följande villkor:
Båten skall vara av sjöduglig typ. Konstruktionen skall vara sådan, att den är lätt och billig att bygga, och kommer prisnämnden framförallt att lägga stor vikt på att den lämpar sig förfabriksmässig serietillverkning. Sätt och möjlighet för en dylik böra påvisas i tävlingsförslaget.
Inbjudan presenterades bl a i tidningen Till Rors nr 1,1941. Till Skandinaviska Seglarförbundet lämnades hela 72 förslag in varav 29 från Sverige. Inget förslag tilldelades dock första pris utan förslagen Svane, ritad av Knud Olsen i Danmark och Vega II, ritad av Jac M Iversen i Sverige, fick dela på andra och tredjepriset. Därefter bestämdes att en mindre kommitté skulle omarbeta dessa två förslag och med en båtkonstruktörs hjälp fastställa ritningar till den Nordiska Folkbåten. Uppdraget gavs Tord Sundén som i september 1941 kunde presentera de slutliga ritningarna. Beställningarna formligen rasade in.
Den första folkbåten byggdes samma år på Arendalsvarvet i Göteborg, Sverrevarvet i samma stad fick 40 beställningar och Söderköpings båtbyggeri 20. Den 23 april 1942 sjösattes den första Nordiska Folkbåten.
Zaritza är en ung folkbåt, byggd av Mats Seldéns båtbyggeri i Bufvenäs på Orust 1964. Hon inköptes av Axel Bäcklin i Stockholm och fick Göta Segelsällskap på Långholmen som hemmahamn. Den har hon behållit under hela sin seglande tid. 1971 sålde Bäcklin Zaritza till klubbkamraten Rolf Eriksson som skött henne sedan dess. Zaritza är i ett enastående skick med mycket få förändringar eller reparationer gjorda sedan sjösättningen.
Folkbåten, som fortfarande gör skäl för namnet, seglas både som familjebåt och kappseglare. Sedan 1980-talet finns den även i en glasfiberversion men med samma mått och byggd efter ritningarna från 1941.
Inköpt med medel från Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm 1997.

Ur Sjöhistoriska museets katalog till utställningen Båtliv 1999:
I seglartidningen Till Rors kan man i det första numret 1941 läsa en inbjudan till konstruktionstävling. Avsikten var att få fram en billig båt, byggd i nordiska material. Båten skulle fungera på kappseglingsbanan såväl som för långfärdssegling.
En av initiativtagarna var skeppsredare Sven Salén, själv aktiv seglare sedan många år. Hans tankar kring båten var att ge fler människor möjlighet att njuta av skärgården under sina korta ledigheter. Samtidigt började Stockholms stad se sig om efter friluftsreservat i havsbandet. Där borde det, enligt Salén, även anläggas båthamnar. Detta skulle ge stadsborna möjlighet att komma ut i ytterskärgården även över en lördag och söndag. Genom den båt man efterlyste i tävlingen - en "sjöduglig, kraftig båt, som genom enkla anordningar förmår härbärgera 3 a 4 personer" - skulle detta kunna bli verklighet för var man.
Konstruktionstävlingen resulterade i den Nordiska Folkbåten. Skrovet byggdes på klink av prima svensk furu. Däcket var från början tänkt att vara i masonite men då det inte gick att uppbringa härdad masonite övergick man till duk på däck och rufftak. Även ruffskottet var från början tänkt i masonite. Allt för att förbilliga båten. Folkbåten blev snabbt en succé och redan första året beställdes ett femtiotal båtar.
Sjöhistoriska museets folkbåt, Zaritza, är byggd år 1964 av Mats Seldéns båtbyggeri på Orust. Hon köptes av Arthur Bäcklin i Stockholm, registrerades hos Göta SS och fick hemmahamn på Långholmen. Zaritza såldes 1972 till Götaseglaren Rolf Eriksson som ägde och vårdade henne fram till 1997 då hon köptes av Sjöhistoriska museet.