Fartygsmodell

Ur Sjöhistorisk årsbok 1955-1956, "Ett kyrkskepp från 1600-talet" av Sam Svensson:

När modellen lämnades in till museet i mars 1952 kunde ägaren, Harry Sevald inte uppge någon proveniens för modellen som funnits i hans föräldrahem så långt han kunde minnas. Möjligen skulle modellen kunna ha kommit från södra Småland, i Kalmartrakten, där hans mor vuxit upp. Skeppet hade en smidd krok i däcket midskepps, i vilken det varit upphängt. Längst förut inne i skrovet låg en knytnävsstor sten, vilken balanserade skeppet, så att det hängde vågrätt. Detta tyder på att modellen var tillverkad för att hänga och gissningsvis i en kyrka. Modellen bar även spår av upprepade reparationer, vilket är karaktäristiskt för kyrkskepp.

Skeppet var ett stort tredäckat örlogsfartyg med två täckta batteridäck och det kunde anses vara ett 70 kanoners skepp. Så som nästan alltid är fallet med dessa gamla modeller var det ett frihandsarbete med något klumpigt utförda detaljer, alltför stora och alltför få kanoner, för liten undervattenskropp m.m. Trots dessa vanliga fel gav modellen intryck av att vara ett riktigt fartyg, väl värt att äga. Föreningen förslogs därför av Museidirektören att inköpa modellen som gåva till museet.

Efter sitt utseende kunde skeppet dateras till 1600-talets senare hälft. Det är typiskt svenskt med den blandning av holländskt och engelskt manér, som ofta förekom i svenska skepp under andra hälften av detta sekel, i detta fall dock mera holländskt än engelskt. Hela aktern, kranbalken och röstens placering samt backskottets utformning är utförda efter holländskt manér, under det att gallerian, de runda portarna i övre batteriet och själva galjonen är engelskt påverkade detaljer.

På kyrkskeppets akterspegel finns en ursprungligen gyllene sol omgiven av en strålkrans i ett blått fält. Enligt den tidens sed, att symbolisera skeppets namn i akterspegelns ornament, inbjuder detta direkt till namnet SOLEN. Modellskeppets riktighet gör det uppenbart att tillverkaren besuttit ingående kunskaper om stora örlogsfartyg. Sådana var inte alltför talrika, och det kan antas ofta ha varit så, att en sjömans personliga erfarenheter endast omfattade ett skepp ab denna stora klass. Allt detta pekar på att tillverkaren sökt avbilda ett bestämt skepp, det som han (bäst) kände till. Ett sådant antagande ansluter sig helt till den generella regeln att framställning av skeppsmodeller avser att visa bestämda fartyg.

Kyrkskeppets förebild skall därför vara ett skepp på omkring 70 kanoner, det bör tillhöra Karl XI:s tid, och det bör ha namnet SOLEN eller något liknande. Därmed är modellens prototyp tillräckligt noga bestämd, och i en svensk skeppslista finner vi lätt ett passande skepp, det enda som uppfyller fordringarna, nämligen SOLEN om 74 kanoner, byggt i Lübeck 1669, 151 1/2 fot långt över stäv (45 meter) och 40 1/2 fot brett på timret (12.03 meter). Detta passar så väl både kronologiskt och typologiskt, att modellen utan vidare kan kallas för SOLEN.

I argumenteringen ovan har framhållits, att modellen är typiskt svensk, men för kontrollen bör man även undersöka tillgängliga internationella skeppslistor och konstaterar då lätt, att inget enda danskt, engelskt, franskt, holländskt eller tyskt fartyg satisfierar modellens ekvation.

Det är således endast det svenska skeppet SOLEN, som uppfyller fordringarna på samstämmighet. Dessutom kan man konstatera ytterligare en likhet. Modellen är 750 mm lång över stäven och 215 mm bred utanpå berghulten. Beräknas dessa vara 7,5 mm tjocka blir bredden på timret 200mm. Dessa mått överensstämma helt med det riktiga skeppet efter en skala på 1:60. Modellen har sålunda inte endast skeppet SOLENS dekorering utan även dess dimensioner i den logiska skalan 1:60 (5 fot = 1 tum). Denna överensstämmelse i en logiskt godtagbar skala kan naturligtvis sägas bero på en lycklig tillfällighet, men det torde ändå vara mera än ved de flesta äldre kyrkskepp kunna visa upp. Vi har här en enkel men samtida modell av ett namngivet svenskt örlogsskepp från 1669.

Skeppet var när det inköptes i mycket dåligt och förvanskat skick. I kölen fanns en stor torröta, där trävirket djupt in var förvandlat till ett brunt pulver, vilket tyder på att modellen under åratal stått på ojämnt underlag i fuktig källarjord. - ett minne från skeppets förnedring från dess ursprungliga plats i någon kyrka. Det gamla rodret saknades och var ersatt med ett nytt av oval form. Galjonen hade varit sönderbruten och var uppbyggd av fönsterkitt, så att själva bilden satt för lågt. Flera kanoner och flera portluckor saknades, och de, som fanns kvar, var monterade utan reda. Skeppet hade varit ommålat vid flera tillfällen, sista gången med tjock lackfärg i två kulörer, svart och blekt ljusocker. Under denna påmålning fanns grova lagningar med gips och fönsterkitt.

Riggen hade reparerats och moderniserats i flera omgångar med fallande skala beträffande skicklighet. Trots säljarens uttalade obekantskap med skeppets öde, var det tydligt, att skeppet hade snyggats upp innan det utbjöds till salu. Bogspröt och klyvarbom samt kryssbramstången är tillverkade vid någon reparation. Underrårna hade skivgatt i nockarna för märsskoten, vilket placerar rårna till efter napoleontid. De övre rårna var grovt täljda trästickor, synbarligen helt nya och svartmålade. Flera av stängerna var avbrutna. Vid sist gjorda upprustningen hade stormärsen blivit vriden 180 grader, så att bramstången stod på dess akterkant. Den löpande riggen bestod av sekunda material, svart sytråd och enkla kulörta paketsnören, och var så felaktigt skuren att ingen enda detalj var riktig. Som enda exempel på hur ringa kunskaper restauratören besuttit kan nämnas att underråtoppläntorna knopats fast i skotskivgatten i rånockarna och ledde upp till bramsalningarna.

Under allt detta okunnigt och slarvigt utförda virrvarr fanns en rest av ursprunglighet. Undermasterna med sina stora runda märsar, undervanten och de grova stagen samt märsstängerna med sina vant voro original, som tillsammans med det gamla slitna skrovet förlänade modellen ett högst ovanligt värde.

Skeppets restaurering utfördes på museets modellverkstad och föregicks av fotografering samt nedteckning av vissa detaljer. Därefter borttogs tacklingen, och skrovet befriades från damm, smuts och maskmjöl. All senare påmålad färg avlägsnades därpå för att få fram skeppets äldsta målning. Under den svarta bottenfärgen var fartygsbotten benvit med en blågrön vågskura vid vattenlinjen för att skilja den ljusa bottenfärgen från fartygssidans bruna. Under den svarta övermålningen var kanonportarna röda med gyllne lejon, och skulpturerna omkring akterskeppet voro målade i rosa och blått, grönt och guld. På flera räcken och lister fanns en röd-vit-blå randning lik holländska flaggan. Detta var måhända dekoren på modet, när detta holländskt orienterade skepp byggdes.

Efter avtvättningen konserverades skrovet mot mask och röta samt snickarlagades. Lösa skulpturer och lister limmades fast med träpinnar, galjonen byggdes upp, saknade kanonportar ersattes med nya och ett typriktigt roder tillverkades. (Bilden av modellen utan galjon visar modellens skrov efter rengöring och lagning men innan galjonen byggts upp.) Slutligen retuscherades den framtagna färgen helt obetydligt, och skrovet var klart för att riggas.

Endast de ursprungliga rundhulten bedömdes vara värda att bevara, och skeppet fick därför nytt bogspröt, nya bramstänger och nya rår. Under den påmålade gula färgen voro de gamle märsarna målade i blått, rött och svart. De märsstängerna lagades och fick nya bramsalningar, runda liksom de gamle märsarna. Bramvanten och de övre stagen samt all löpande rigg gjordes helt ny för att ersätta de avlägsnade virrvarret av sytråd och paketsnören. All rigg tillverkades av linnegarn, betsad i färg och väl vaxad. Slutligen monterades alla kanonerna efter storlek, varvid de saknade ersattes med nya. Alla nya delar märktes med årtal på brukligt sätt, och en ny upphängningsanordning tillverkades, för att skeppet skulle kunna hänga så som det gjort förr.

I sitt renoverade skick ger skeppet en mera riktig bild av sin prototyp än när det inköptes. Vad som här är nytt understiger i ålder i de flesta fall med endast ett par år det sekundära material som har avlägsnats vid restaureringen. Riggen är robust och enkel i likhet med själva skrovet och ansluter sig helt till de anvisningar detta kunnat lämna. Där sådana anvisningar saknats har riggen gjorts tids- och typtrogen.

En ännu inte löst uppgift återstår, den att utröna varifrån skeppet härstammar för att kunna ge det församlingens namn vid sidan av egennamnet SOLEN. Här måste dock slumpen hjälpa till, varför den frågan för närvarande får lämnas obesvarad.