Mynningspropp

Delarna består tillsammans av:
1) Mynningspropp i flera delar och ganska söndrig. Har satts ihop.
2) Förladdning av kabelgarn. Har en ovanlig form av en lång korv, 300 mm lång samt en diameter av ca 80-90 mm. I "laddat" läge har den troligen tagit en längd av ca 170 mm i anspråk.
3) Stånglod
4) Fullkula
5) Av papperskardusen fanns "bottningarna" med sina hopsnörpningar kvar samt av den cylindriska delen endast en remsa där hopsyningen ägt rum och vilken förenade de båta bottnarna. Kardusens storlek har därför kunnats konstruerats. Den har spänts på en träcylinder med rundade kanter = 130x180 mm. I cylindern har upptagits en hålighet där krutresterna placerats. Håligheten har täckts med plexi. Krutresterna består endast av svavel och kol, salpetern är urlakad av vattnet. Rymden av en cylinder med måtten 130x180 mm är 2,4 liter. Med avdrag för rundning av bottenytorna samt kardusens ursprungliga "skrynkling" torde kardusen innehållit cirka 2 liter krut.

En förklaring till den ovanliga typenav "dubbelt skarpt", en fullkula och stånglod, återfinns i "Then Adelige coh Lärde Swenske Siö-Man" av Carl N: Bechstadius, Stockholm 1734, sid 135. "---på vad sätt vi skulle kunna hålla den stora brännaren ifårn oss? Vartill jag svarade: ej annorlunds, än med våra 36. pund svåra styckern, dem jag haver låtit väl tillaga, med dubbelt skartp, rund- och stångkula, det jag ock tror, sklall, med Guds hjälp, kulla hållan ifårn oss". "Jag" avser här Amirallöjtnanten coh tygmästaren Gyldenspaak, som berättar om Stora Kronans undergång 1676, tillhörande samma eskader som Äpplet.

Ur "Riksäpplet. Arkeologiska perspektiv på ett bortglömd regalskepp." Eriksson, Niklas, Riga 2017. s. 139:

"När marinen lyfte lyfte en 18-pundskanon från Riksäpplet på 1950-talet visade den sig vara laddad med en krutkardus, förladdning av tjärat tågvirke samt både en rundkula och ett stånglod. Kanonen var således laddad med "dubbelt skarpt". Förmodlingen hade kanonen förblivit laddad sedan slaget vid Öland. Liknande laddningar med dubbla projektiler har påträffats i loppen på de kanoner som sedan 1980-talet har lyfts från regalskeppet Kronan"...

"En variant av rundkulan var de så kallade pikloden, vilka var rundkulor som försetts med en ingjuten genomgående spetsad järnten. För att inte spiken eller tenen skulle skada kanonloppet vid avfyrning gjordes speciella distanser som kallades styrträn. Redlösa och manöverodugliga skepp var lätta byten. Därför utvecklades kedjelod, där kulan delats i två och förbundits med länkar. När de avfyrades så roterade de i luften och slet sönder segel och tågvirke. En enklare variant var stångloden, där de båda halvorna förbundits med en stång."