Flaska av trä

// Nedanstående beskrivning är hämtad från: Kuoljok, Sunna ”Det är nästan så att jag blir tårögd”. Dokumentation av samiska föremål vid Skokloster slott och Livrustkammaren, Duoddaris 32, Rapportserie. Dokumentation från Ájtte Duottar- ja Sámemusea/ Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Jåhkåmåhkke/ Jokkmokk 2020. För källhänvisningar se rapporten.

Beskrivning: Rund kagge av trä för sprit, vijnnagággá. [50] En flaska i form av låg cylinder med bukig över- och undersida.

Kaggen har graverade hornband fastsatta i kanterna av cylindern. Hornbanden är fastnitade med koppar-, eller mässingskruv. Gravyrfärgen är svart.

Ett hål borrat i cylindern för att hälla vätskan i och ur. Hålet är gängat och i den sitter en gängad skruvpropp av ben.

Material: Trä, renhorn, renben.

Träet är furu, eller kanske gran. Inte björk. Gängad kopparskruv (ev. mässing) för att fästa hornet i träet. Proppen är av ben, inte horn. Det är därför det är så blankt och nött, menar Per-Ola Utsi. Den som har gjort proppen har haft tillgång till en svarv, eftersom proppen har gängor. [51]

Kaggen är gjord av ett rått ämne. De runda träskivorna är snidade. Kaggen/cylindern får en fals, ett uttag, längs kanterna, där träskivorna passas in. Sedan får träet torka. Då sluter det tätt. [52]

Hornlisterna är böjda runt cylindern. Man måste sätta träet först och hornet sist när träet torkat. Först då kan man spänna hornet. Nitad genom att använda gängad skruv, som sedan filats bort, för att se fint ut, enligt Per-Ola Utsi. [53] Tekniken för att göra kaggen kallas krympteknik. [54]

Dekor: hornbanden är graverade.

Det är grövre gravyr än på knivskaftet 13715 och kosan 13716 i Skoklosters samling, säger Per-Ola Utsi. Mönstret på kaggen är alltså inte gjord av en lika skicklig gravör. Han tror att kaggen är nyare än knivskaftet och kosan.

En kagge med samma gravyrmönster finns på Norrbottens museum. Men det behöver inte vara samma tillverkare, för mönstret kan ha gått i arv. Man har sett och sedan gjort likadant, säger Per-Ola Utsi. [55]

Ursprung: gravyren är lulesamisk, dvs. från Jokkmokksområdet. [56]

Kaggen förvaras på Skokloster i kuriosakabinettet och finns inte med i listan på de föremål som fanns på Skokloster 1710. Den är antecknad först efter näst siste ägaren, vilket tyder på att de varit i huset sedan början av 1900-talet. Den är sannolikt äldre. Möjligen kan de ha kommit in tidigare, men undkommit inventarielistorna. [57]