Harnesksadel, cirka 1540.

Frambom, sadelknapp och bakbom klädda med smidda stålplåtar. Förgylld och etsad dekor mot botten av stålets egen yta. Bred sadelknapp med stor lejonmaskaron. På frambommens sidor samt mitt på bakbommen, svenska riksvapnet med Gustav Vasas hjärtsköld samt kraftigt uppdrivna lejon som sköldhållare.

Sits med purpurfärgat sammetsöverdrag och stickningar i bleknat silke, foder av oblekt linne samt stoppning av nöthår (ofullständigt). Sadelkåpor numera förlorade. Stomme av trä med rester av näverbeklädnad på undersidan.

Harnesksadeln tillhör sannolikt den grupp på fem förgyllda och driva sadlar som 1540 inköptes i Augsburg. Gustav Vasas ombud, köpmannen Claus Heijder, sålde svenska exportvaror som järn, talg och hudar och köpte utländska lyxvaror som sadlar och rustningar, en viktig del i den kungliga representationen. Denna sadel har från början inte varit avsedd för Gustav Vasa, vilket framgår av att det på baksidan av harneskplåtarna med vapnet syns spår efter en fyrdelad sköld med det pfalziska lejonet och Bayerns snedrutor. Troligen har sadeln från början tillverkats för någon av de Bayerska hertigarna, men Heijder har lyckats övertala harneskmakaren att istället överlåta adeln till den svenske kungen. Den Bayerska vapenskölden har därefter hamrats ut till förmån för det svenska vapnet.

Riksvapnet är på sadeln krönt av en öppen krona; vilket Gustav Vasa var den siste svenske kung som använde. Vissa svårigheter med heraldiska förebilder tycks dock ha förelegat för harneskmakaren. Vasen i hjärtskölden har vid framställningen fått formen av ett "T" och Folkungavapnets lejon har ersatts med ett lejon med en hillebard i handen.

Sadeln är typisk för de tunga sadlar, bepansrade med stålplåtar, som var i bruk under 1500-talet, och tillverakdes i garnityr med ryttarens och hästens rustning. Ryttaren red då med "hängsits", det vill säga nästan raka ben och fötterna längre in i stygbyglarna. För tillhörande stigbyglar, se inv nr 3371-72.