Av ljust blå sammet med påsydda broderade guldkronor. av varierande storlek. Först tillverkad för Sofia Magdalena 1771. Sedan använd av Hedvig Elisabeth Charlotta (första gången vid bröllopet 1774) och slutligen av Desideria som kronprinsessa.
Första gången omnämnd i Kungliga Klädkammarens inventarium 1790.
Sammeten levererades av sidenvävaren Abraham Remal och manteln syddes av drottning Lovisa Ulrikas kammartjänare I. Honig. De ursprungliga hermelinsskinnen som utgjorde krage, foder och bräm påsattes av buntmakaren J. Wagner och hovbrodören Tobias Ley.d.y. svarade för kronbroderierna. År 1844 överfördes mantelns foder och brämet till en mantel för kronprins Karl XV (nu i Husgerådskammaren).
Litteratur:
Cederström, R., "De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen", Stockholm 1942, s. 280-281
Rangström Lena, En brud för kung och fosterland, kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf. Livrustkammaren 2010, sid.286