Väte kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia och långhus. Under sakristian finns ett f.d. pannrum som nås via en utvändig dörr i hörnet mellan koret och sakristian.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten, (de norra och östra med kalkstensflis och de södra och västra av släthuggen sten. Långhusets avsatser är klädda med plåt. Väte kyrka tillhör de relativt få större kyrkobyggnader på ön där murverken inte säkrats med dragstag.

Hela kyrkan förutom större delen av den västra fasaden har socklar av huggen kalksten med skråkant och rundstav (kor och långhus) respektive enkel skråkant (sakristian).

Fasader
Fasaderna är dels oputsade och dels putsade. De putsade fasaderna har hörnkedjor av huggen kalksten. Långhusets och korets södra fasader samt en del av långhusets östra gavel består av fint huggna kvaderstenar, medan långhusets gavlar och norra fasad samt korets östra och norra fasader och hela sakristian är spritputsade. Putsen är avfärgad vit. I långhusets kalkstensfasader är ett drygt 30-tal reliefstenar från den rivna romanska kyrkan inmurade.
I långhusets västra gavel syns den huggna bågen till det planerade men aldrig utförda tornet.

Takryttare och yttertak
Takryttaren är åttkantig med stomme av sågat virke. Konstruktionen stöder på långhusets yttermurar via låga kalkstenspelare och det västligaste pelarparet, men till viss del även på valven. Huven är klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel) som utvändigt tjärats. Spiran kröns av en vindflöjel med blad av koppar. Höjden till flöjeln är ca 42 m. De båda kyrkklockorna hänger i takryttaren.

Vattendäcket av trä under klockan, på vilket klockbocken står, är klätt med asfaltpapp och försett med en utkastare (U-balk) mot norr. Klockbocken av sågade virken är täckmålad med svart färg.

Yttertaken över kor, långhus och sakristia är täckta falar (bräder) med tätt undertak av panel som åtminstone över långhuset är spontad. Utvändigt är falarna tjärade. Skorstenstoppen på långhusets östra gavelröste är uppmurad av huggen kalksten.

Korta, plåtskodda hängrännor av trä finns över långhusets södra portal och över korportalen. På korets och långhusets norra takfall samt sakristians båda takfall är hängrännor av svartlackerad plåt uppsatta.

Takstolarna över långhuset och koret är av typen svensk takstol med tre respektive två omgångar hanbjälkar och saxsparrar. De är tillverkade av bilat virke, med lagningar av sågat virke, sammanfogade halvt i halvt och låsta med dymlingar, samt står på dubbla remstycken på murarna.

Fönster och andra muröppningar
Fönstren har ytterrutor av blyinfattade antikglas med innerrutor av klarglas, insatta direkt i kalkstensomfattningarna. Solbänkarna i långhusets fönster och i korets rundfönster är av kalkbruksfogade kalkstensblock, medan korets trefönstergrupp har bänkar av kalkstensskivor. Sakristian har två kalkstensomfattade fönster, varav det norra är fyrpassformat. Det senare är försett med plexiglas med ventil.

Takryttarens ljudgluggar två i vardera av de åtta sidorna är försedda med fasta fågelnät.

I korets östra gavelröste finns en rundbågig ljusglugg med fågelnät, i långhusets västra fasad finns tre ljusgluggar, varav de två nedre har huggna stenomfattningar och blyinfattade glas.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten. De södra portalerna är spetsbågiga, nordportalen rundbågig. Långhusportalen i söder kyrkans huvudingång är tresprångig och rikt utsmyckat med figurscener och stiliserad växtornamentik på baserna och kapitälen samt i tympanon- och vimpergfälten. Även korportalen är tresprångig men är i övrigt enklare utformad med stiliserad växtornamentik på baser och tympanonfält. Båda portalernas vimperger täcks av kalkstensskivor. Portbladen i dessa portaler är utvändigt klädda med liggande panel som tjärats. Nordportalen i långhuset är enkelsprångig. Omfattningen kantas av en rundstav och de yttre sidorna pryds av fyra reliefstenar med figur- och växtmotiv. Portbladet, som är rikligt försett med smidesbeslag, är tjärat utvändigt.

I långhusets västra gavelröste finns en rundbågig hissport med släthuggen kalkstensomfattning och gluggbänk utan särskild avtäckning. Portblad av stående, täckmålade bräder med droppnäsa av plåt. Ingången till sakristians vind sker utifrån genom en dörr med rak kalkstensomfattning i det norra gavelröstet. Dörr av svartmålade, stående bräder.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Medeltida muralmålningar finns i såväl kor som långhus invigningskors (totalt 11 st.), apostlar inom arkadställningar, i koret finns också en S:t Kristoffer-bild, en bild av en kyrka i genomskärning, valvmålningar samt putsristningar i form av runor m.m. På långhusets norra vägg finns en passionsfris av mästaren från 1520.

Kyrkorummet täcks av valv av kalkstensflis: koret av ett enda kupolartat kryssvalv, långhuset av nio valv av samma typ, burna av fyra smäckra kolonner. Även sakristian är välvd med ett kryssvalv av detta slag.

Bjälklag och golv
Golven i kyrkorummet och i sakristan är belagda med bräder (skurgolv) med undantag av altaravsatsen samt golvytorna utmed långväggarna i koret, vilka belagts med kalksten (även gravhällar). Altarrunden är upphöjd med tre steg, i korets sydöstra hörn finns en trappa till sakramentsskåpet.

Trappor och stegar etc.
Kor- och långhusvindarna samt takryttaren nås via en i långhusets västra vägg högt placerad dörr, till vilken en trästege med tillhörande avsats leder. Murtrappa upp till vindarna som är försedda med inspektionsbryggor. Vidare till och genom takryttaren leder stegar med vilplan av trä. Sakristians vind nås som redan nämnts via en port i dess norra gavelröste, till vilken en stege reses.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs av ett högaltare med altaruppsats, ett sakramentsskåp samt nisch i koret. I långhusets sydöstra hörn står ett sidoaltare med inmurade figurreliefer, i dess nordöstra hörn är predikstolen uppbyggd och längs med långmurarna står kyrkbänkarna och framför de senare står det flyttbara altarskranket.

Väte kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är koret och sakristian, vilka uppfördes omkring år 1300, medan långhuset byggdes vid mitten av samma sekel. Ett högt västtorn ingick av allt att döma i byggnadsplanerna men kom aldrig till utförande, utan kyrkan har sannolikt alltsedan 1300-talet varit försedd med en takryttare över långhusets västra del.
Den nuvarande kyrkobyggnaden var emellertid inte den första på platsen. Vid slutet av 1100-talet byggdes här en romansk stenkyrka bestående av ett långhus och ett absidförsett kor. Grundmurarna framgrävdes i samband med en restaurering 1927-28. Merparten av det släthuggna och till vissa delar reliefprydda fasadmaterialet från denna kyrka har återanvänts vid uppförandet av den stående kyrkan. Även ett par av den romanska kyrkans fönsteromfattningar återfinns inmurade i det nuvarande långhusets fasader, och två av dess portaler (inklusive portbladen med smidesdetaljer) är återanvända som sakristiingång respektive nordportal.

Kyrkans exteriör har sedan byggnadstiden endast förändrats i mindre utsträckning, och sålunda är murverken med fönster- och dörröppningar intakt bevarade. Den medeltida takryttaren byttes däremot ut på 1830-talet, dock sannolikt utan några större förändringar av dess utformning gjordes: en kvadratisk tornkropp med pyramidtak. Efter ett åsknedslag nybyggdes takryttaren ånyo 1914 men nu i traditionell, gotländsk form som en åttkantig spira.

Kring sekelskiftet 1900 försågs kyrkan med nya takmaterial (träspån, tegel), vilka vid den senaste utvändiga restaureringen 1954 ändrades tillbaka till det som kan antas vara det medeltida takmaterialet, falar (bräder). Vid denna restaurering försågs kyrkan även med en åskskyddsanläggning.

De senaste restaureringarna
De senaste invändiga restaureringarna gjordes 1956 och 1965. Den förra restaureringen genomfördes efter förslag av arkitekt Nils Arne Rosén, Stockholm. Läktaren revs, trabes med kalvariegruppen avlägsnades och triumf¬krucifixet hängdes i kedjor, som också konserverades. Predikstolen byggdes om och två bänkar slopades. Ny orgel. Muralmålningar rengjordes och draperimålningarna kalkades över. Den norra långhusportalen sattes igen invändigt. Värmeledningen renoverades med nytt pannrum i uthus på kyrkogården, elektrisk belysning. Den senare restaureringen utfördes 1965 efter förslag av länsarkitekt Olle Karth, Visby. Predikstolen flyttades och försågs med en ny trappa, samtidigt uppsattes den gamla dörren till predikstolstrappan. En kopia av den S:t Olofs-bild som finns i Statens historiska museum förfärdigades av skulptör Bertil Nyström, Slite.

Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 2002-03. Den omfattade främst ombyggnad av takryttaren och reparationer av taken på kor, långhus och sakristia. Samtliga fasader putslagades och murytorna kalkades. Masverk och fönsterglas reparerades. Inspektionsbryggor byggdes på vindarna. Dessutom kompletterades belysningen på vindarna samt åskskyddsanläggningen.