Gravfält

Gravfält, 75x75 m (NÖ-SV), delundersökt, bestående av 2 högar, 1 treudd, 1 kvadratisk stensättning, 6 runda stensättningar och 2 ovala/skeppsformiga stensättningar. Kvarvarande del av gravfältet, ca 50x40 m (N-S), karterades och omfattar efter undersökningen 3 eller 4 synliga gravar: 1 eller 2 runda stensättningar, 1 kvadratisk stensättning och 1 större hög.
Vid arkeologisk undersökning år 2007 på gravfältets N del undersöktes 1 hög med en intilliggande rektangulär stensättning tolkad som s.k. sydvästport; 2 runda stensättningar; 2 ovala/skeppsformiga stensättningar; 2 runda stensättningar utan gravgömmor; 1 treudd utan gravgömma och 1 stenrad som eventuellt kan vara en gravrest. Alla gravanläggningar var brandgravar med brandlager och som regel även gravurna. Högen innehöll 2 gravgömmor, och även i sydvästporten fanns en begravning. Totalt hade 8 individer gravlagts i gravarna, samtliga vuxna. Fynd av brända ben av de gravlagda, och ett flertal djur, 4 torshammarringar placerade i eller på gravurnorna, keramik, pärlor, kamfragment, nitar, spikar, beslag, eldslagningsflinta och i en av gravarna hittades bröd. Samtliga gravar var vikingatida och anlagda under 800- och 900-talet e. Kr., gravhögen möjligen i början av 1000-talet. Sju C14-dateringar från AD 550-680 till AD 890-1030 (kalibrerat 2 sigma).
(Raä dnr: 321-3316-2009)

Äldre beskrivning: Gravfält, 75x75 m (NÖ-SV), bestående av ca 15 fornlämningar. Dessa utgöres av 2 högar, 12 runda stensättningar och 1 kvadratisk stensättning. Högarna är 7 resp 12 m diam och 0,7-1,5 m h. Den mindre har delvis kantkedja 0,2 m h av 0,3-0,4 m l stenar. De runda stensättningarna är 4-5 m diam och 0,1-0,3 m h. Övertorvade. Den kvadratiska stensättningen är 4x4 m (Ö-V) )och 0,3 m h. Övertorvad. Kantkedja, delvis syndlig av 0,3 m st stenar. Gravfältet är kraftigt övervuxet med högt tuvigt gräs vilket vid besiktningen dessutom ställvis var snötäkt. Den kvadratiska stensättningen samt ca 7 av de runda stensättningarna kunde därvid ej identifieras. Antalet fornlämningar förefaller dock vara för högt angivet 1949 varför 8 bedömts som osäkra 1981.