Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning. Bestående av fartyget Riksnyckeln.

Historik: Riksnyckeln utgjorde ett av de första nybyggen som tillfördes Gustav II Adolfs flotta. Besättning och bestyckning skilde sig kraftigt beroende på tillgång och för vilket ändamål skeppet rustades. Skeppets maximala besättning anges ha varit 366 man, varav 250 var knektar och resten båtsmän. Den maximalt förda bestyckningen anges till 28 kanoner. Riksnyckeln hann tjänstgöra i Gustav II flotta i 11 år innan hon förliste. I augusti 1620 avseglade hon från Älvsnabben tillsammans med sju andra av de största skeppen för att hämta Gustav Adolfs brud prinsessan Maria Eleonora till Sverige. Kajutor och hytter kläddes inför resan med sammet.
Riksnyckeln deltog även i sjötågen mot Livland 1617-1618, 1621-1622 och 1625, samt i sjötåget mot Preussen 1626 och i blockaden av Danzig 19 juni 1627. Under blockadeskadern härjade svåra sjukdomar och skeppen tvättades och röktes flera gånger i decinficeringssyfte, dock utan att önskat resultat uppnåddes. Det sjuka folket fick istället sändas tillbaka till Sverige med hemvändande skepp. Under 1628 avseglade Riksnyckeln tillsammans med en eskader till Pillau för att försvara moderlandet. Hon hade vid överfarten en besättning på 203 man, varav 120 soldater och resten båtsmän. Jämte 9 andra fartyg deltog hon åter i blockaden vid Danzig, där farsoterna från föregående år snabbt blossade upp på nytt. Sjuka transporterades ständigt med fartyg från Preussen till Sverige. Den 19 augusti lämnade tre fartyg, Riksnyckeln, Västervik och Lilla Nyckeln blockeskadern för att transportera hem sjuka. Det blev Riksnyckelns sista resa.
Händelseförlopp: Riksnyckeln kastades under en svår höststorm mot en klippa vid Viksten och sjönk. 19 man följde fartyget i djupet; endast några få båtsmän räddade sig i en lodja och överbragte budet till huvudstaden. Olyckan förefaller ha skett nattetid.
Bärgningar: Fyra kanoner bärgades 1628. 1629 hade man bärgat 11 kanoner, ev. inklusive de 4 från föregånende år. Man kunde känna att fler kanoner låg på botten, men svåra höststormar avbröt bärgningsarbetet, och det förefaller inte som om bärgningarna återupptogs.
Status: 1968 observerades ett stockankare utanför Vikstens norra udde. Ankaret har inte kunnat återfinnas (status 1968).

Ytterst få vrakrester finns kvar. Delar av bordläggningen, en 3 x 3 m stor del av vad som troligen är akterskeppet, ett knä samt några oidentifierade detaljer ligger utspridda på botten. Den största vrakdelen utgjörs av en bottensektion som mäter ca 4x8 m och till största delen är begravd under ballaststen samt en hel del tegelstenar. 12 bottenstockar kan urskiljas samt några bottenplankor och någon form av dubbelbotten eller garnering.
Bärgning: Fiskaren Erik A. Nordström förlorade i maj 1920 sin dragg vid Viksten. Någon vecka senare återkom han och svepte med linor efter draggen. Linorna fastnade i något som föreföll vara en kanon. Nordlund kontaktade bekanta som låg med bärgningsfartyget Sigrid och bärgade skrot någon kilometer bort, och en tungdykare gick ned för att söka efter den förlorade draggen. Snart kunde han meddela att han kommit ned mellan 4 st bronskanoner och funnit ett vrak. Ägaren till Sigrid lyckades de följande dagarna bärga 7 bronskanoner, sex st 12-pundiga, varav fem svenska och en polsk, samt en 6-pundig polsk. För dessa inkasserade aktiebolaget Olschanski, vilka förekom Nordström med att anmäla fyndet, 60 000 kr i bärgarlön (firman Olschanski kom senare att utföra bärgningar på Riksäpplet). Fyndet ledde till en rad spekulationer. Man gissade att kanonerna erövrats vid en svensk stormning av staden Kulm eller att de skulle ha hemförts under Karl Gustavs eller Karl XII:s polska krig. Den som löste gåtan var professorn Nils Ahnlund, som efter arkivstudier kunde publicera en artikel i SvD 1920-07-20 där han refererar källor som säger att Riksnyckeln förliste i skären kring Viksten.

Rodret från Riksnyckeln bärgades 1958 och finns numera i privat ägo. Under 1960-talet sprängdes vraket och så gott som allt trävirke bärgades.

1968 påbörjade en grupp sportdykare, i samarbete med SSHM, en inventering av förlisningsområdet. Med metalldetektor gjordes två fynd av järn; ett linhjul samt skeppsgrytan, vilken låg fastkilad mellan ballaststen och en del tegelsten. Skeppsgrytan bärgades nästkommande år. Under de följande undersökningarna 1971-1973 bärgades ca 1750 kopparmynt, vilka ibland förefaller ha legat packade i lådor, en koppartacka, en ljushållare av koppar, ett verktygshandtag av trä, ett bryne, en rulle bly samt mindre bitar av blyplåt, 306 muskötkulor samt en mängd 12- 6- och 3-pundiga lod av järn. Dessutom bärgades en polsk söndersprängd 6-pundig bronskanon samt dess systerkanon samt två svenska bronskanoner på 12-pund. 1974 återupptogs undersökningen och man bärgade en kanonkula, ett saxlod, en koppartacka, 6 muskötkulor och 48 st kopparmynt.

Fyndlista: Följande föremål finns i SSHM:s samlingar (föremålen anges med resp Acc nr):

Blyfragment (20276)
Gångjärn (23207)
Fragment (23226)
Burk (23227)
Kanon (24286-24288, 24909 och Ö 8553)
Mynningspropp (24800)
Borrskaft (24843)
Blyplåt (24937-24938 och 25080)
Koppartacka (24939)
Ljusstake (25071)
Fat (25072 a-b)
Hylsa (25073)
Brynsten (25074)
Kopparbleck (25075)
Koppartacka (25076)
Plåtbit (25077)
Blybit (25078, 25079)
Muskötkulor (25081, 25082)
Muskötkula (25083)
Ammunition (Ö 3730-Ö3761)
Rep (Ö 3762)
Kula (Ö 3763)
Propp (Ö3764-3766)