Begravningsplats

Ödekyrkogård, ca 60x40 m (NÖ-SV), delundersökt. Vid arkeologiska undersökningar åren 1987-1989 kunde kyrkogårdens maximala utbredning fastställas. Hur den ursprungliga kyrkogårdsbegränsningen såg ut gick inte med säkerhet utröna, men spåren antyder att det varit ett grunt dike runt om, och att det aldrig funnits någon mur. Kyrkogården har haft 2 olika faser, en äldre fas i NÖ delen, vilken hörde samman med den äldre kyrkan, ca år 1000-1100, samt en yngre fas, då kyrkogården utvidgas åt SV, vilken haft samband med den nya kyrkan uppförd runt år 1100. Begravningarna verkar ha upphört under 1300-talet. Den äldre kyrkan har legat mitt på kyrkogården, ca 8,5 m från N resp. S långsidan till begränsningsdikena. Samtliga vuxna individer som begravts N om kyrkan var kvinnor. Troligen har kyrkogården runt den äldsta kyrkan varit uppdelad i en mans- och kvinnosida. När den yngre kyrkan byggdes omkring år 1100 upphörde begravningarna på nordsidan och man övergick till att gravlägga både män och kvinnor söder om kyrkan. I samband med detta utvidgades kyrkogården rejält åt S.
Längst i S på den utvidgade kyrkogården påträffades 9 kraftiga, stenskodda stolphål i tre rader, vilka bildade en ca 4 m stor kvadrat. Genom fynd av hundratals småsmältor av brons, 2 skärvor av kyrkklocka, sot och kraftiga spikar, delvis eldpåverkade, kunde man konstatera att det var grunden efter en klockstapel som brunnit och sedan inte återuppbyggts. Klockans legering utgjordes av ca 60% koppar och 37% tenn, vilket gav en silvergrå färg. En C14-datering antyder att klockstapeln byggdes mellan åren 1010-1210, sannolikt på 1100-talet i samband med att den yngre kyrkan byggdes.
Totalt påträffades 111 gravar, varav 62 undersöktes. Det osteologiska materialet var genomgående mycket dåligt bevarat. Av de 62 undersökta gravarna visade sig nära hälften innehålla barn som dött före 7 års ålder. 16 kvinnor och 11 män kunde könsbestämmas. Kroppslängden kunde beräknas på 5 män, 166-176 cm l, och 1 kvinna, 161 cm l. Gravfynden var få, ett barn med kniv, två kvinnor med ringar vid vänster hand, en av brons och en av tenn, en bronshyska i barngrav samt en näverpung på en mans bröstkorg, samt 1 silvermynt, präglat i Worms av kejsare Henrik III mellan åren 1039-1046. I flera gravar fanns koncentrationer av träkol, oftast vid eller på axeln, i några fall vid höften. Tre C14-dateringar av gravar: 1005±75; 1010±90 och 1080±110. Enligt rapporten kvarligger mer än 1000 gravar. (Raä dnr: 3.4.2-640-2013)

Äldre beskrivning: Ödekyrkogård? Vid plöjning påträffades hösten 1986 ett skelett, ca 20 m SV omgrunden. Indikerar sannolikt överodlad kyrkogård.

Den del av Tidan, som flyter förbi Kapellet, kallas Kapellströmmen. En kyrkklocka lär ligga i ån. Onda makter sänkte klockan och den kan därför inte tas upp. När klockan i Leksbergs nuvarande kyrka ringer, så sjunger de:
Hej, bingbarum, Kersti, Karin
Syster ligger i kapparström (kapellströmmen).
En gång hittade några personer klockan i ån och drog upp den, men då sa en av gubbarna: Där det kommer dä ena höna! Men på for klockan i huvudstupa, för man fick inget säga.