Stensättning

Stensättning, undersökt och borttagen år 2002, bestående av en oregelbunden skärvstenpackning, ca 30x25 m (Ö-V). Efter rensning av stenpackningen urskiljdes ursprungligen
38 stycken mindre ytor, vilka förmodades kunna utgöra separata anläggningar med begravningar. Slutligen kunde totalt 15 mer eller mindre säkra brandgravar avgränsas bland de undersökta ytorna. Gravskicket på impedimentet var emellertid av en sådan diffus och svåravgränsad art att detta snarast bör ses som en hypotetiskt antagen mängd. Bengömmorna saknade yttre gravskick i form av stensättningar eller andra över mark synliga markeringar. Det är snarare den större skärvstenspackningen i sig som kan sägas ha utgjort det yttre gravskicket, i vissa fall i kombination med de stora moränblocken och de avgränsade ytorna som bildats mellan dessa.
Det fyndmaterial som kan knytas till begravningarna bestod av brända ben, keramik, harts, mal- och knackredskap, två pärlor samt järnföremål där fyndet av en järnpryl och tre knivar utmärker sig. Dessutom påträffades bland annat en del obrända ben, kamfragment från yngre järnålder och ett yxliknande stenföremål (sannolikt en miniatyr av en skafthålsyxa). Bendeponeringarna innehöll generellt små benmängder och benmaterialet var mycket kraftigt fragmenterat. Benmängderna varierade mellan 17 och 576 fragment (0,4-75 g). Benmängder som understeg 10 fragment har emellertid inte räknats som enskilda bengömmor utan betraktas som utspridda ben i den större skärvstenspackningen.
Fyra bendeponeringar har daterats med radiometrisk metod. Dateringarna överlappar varandra och kalibrerade med en standardavvikelse på 2 sigma spänner de över perioden 410 BC-40 BC, d v s förromersk järnålder. Ytterligare en datering gjordes på en obränd tand av nötdjur, vilken återfanns i anslutning till en av bendeponeringarna, och detta resulterade i en datering till 50 BC-260 AD (2 sigma). Även fyndet av en järnpryl i samma anläggning antyder en datering till samma tid, d v s yngre förromersk järnålder eller äldre romersk järnålder.
En del andra fynd, som kamfragmenten, ett par pärlor och vissa järnföremål, indikerar att impedimentet kan ha
nyttjats för rituella aktiviteter även under senare perioder, eventuellt ända fram i vendel- eller vikingatid.
Gravarna på impedimentet RAÄ 328:1 är samtida med flera av husen på den intilliggande boplatsen RAÄ 327:1 och mycket talar för att gravplatsen kan ses som ett gårdsgravfält. Impedimentet kan även ses som en direkt företrädare till det yngre gravfältet RAÄ 329:1 som var beläget ca 300 m åt SÖ. Gravfältet är inom Raä 327:1.
Anläggningsbeskrivningar, fyndlista över tillvarataget material och tabeller med samtliga C14-dateringar finns i rapporten.
(Raä dnr: 321-3342-2007) - -

Äldre beskrivning: Gravfält, 35x35 m st. Brända ben, keramik, glaspärlor, järnsyl påträffades i ett upp till 0,4 m dj skärvstenslager. En halv skafthålsyxa fanns i en skreva mellan två stenblock. Gravarna antas huvudsakligen härröra från yngre bronsålder och äldre järnålder. Påträffad vid undersökning 2002 av Raä 327:1.