Boplats, delundersökt, ca 50x20 m st (NÖ-SV), bestående av 480 anläggningar i form av härdar, stolphål, gropar och ugnar för järnframställning.
Vid arkeologisk förundersökning år 2015, i samband med avbaningsarbete inför planerad industribebyggelse, upptäcktes ett stort antal förhistoriska anläggningar. En arkeologisk efterundersökning resulterade i dokumentation av 480 anläggningar varav merparten bestod av stolphål och härdar. Inom områdets V delar framkom även 2 lämningar efter långhus och 15 ugnar för järnframställning.
Husen är treskeppiga. Det största huset, bestående av sex stolppar oftast med skoning i form av mindre stenar. Den takbärande konstruktionen, cirka 18,5× 3,2 m st vilket antyder att huset var ett boningshus. Det andra huset, bestående av fyra stolppar. Den takbärande konstruktionen, cirka 11×2,5 m vilket antyder att huset var en ekonomibyggnad. Troligen har det funnits flera hus i området men eftersom många anläggningar hade förstörts i samband med avbaningsarbetet kunde inga ytterligare konstruktioner säkerställas.
Ugnarna är runda, cirka 0,28-0,76 m st och 0,1-0,34 m dj. Samtliga innehållandes sot, kol, bränd lera och rikligt med slagg. I närheten av ugnarna fanns också i regel en härd som troligen ingick i järnframställningsprocessen. Järnugnarna 14C-daterades till vendeltid.
Härdarna är runda, ovala och rektangulära. 14C-analyser gav dateringar från äldre romersk järnålder samt ett en datering övergången mellan romersk järnålder till folkvandringstid och två dateringar till vikingatid. Vad beträffar fynd hittades ett hundratal keramikskärvor av förhistorisk karaktär. Efter undersökningen kvarstår ett ca 50x20 m st område (NÖ-SV) i S av den totala fornlämningsytan som från början var 120x75-110 m st (NÖ-SV). (RAÄ dnr 3.4.2-5065-2016)