Datering: Med ledning av att fartyget var byggt på klink, att man i jordlagret strax ovan fartygets akter påträffade ett mynt präglat 1654 och då man förmodade att fartyget förlist vid en tid då det aktuella området låg ungefär 3 m under vatten, uppskattade man vid utgrävningen att fartyget förlist innan 1300-talet.
I samband med undersökningen 1935 togs också jordprover för pollenanalys. Dessa kom emellertid aldrig att analyseras.
Rapport: Kjell-Ove Matsson
Pollenproven översändes den 16/2 till statsgeolog E. Granlund.
Förteckningen av prov för pollenanalys förtecknar de 109 prov som togs i samband med vraket och sändes till statsgeolog E. Granlund.
Proven för pollenanalys, som sändes till statsgeolog E. Granlund har spårats. Denne är identisk med professor Erik Granlund som vid den här tiden var landets ledande expert på pollen och mossor. Pollenproven, förteckningen och en plankarta i skala 1:10 (som enl SSHM saknas hos dem) finns i SGU:s arkiv i Uppsala under rubriken: UPPDRAG - ARKEOLOGI-Båtar-Fartyg-Västmanlandspärmen-Fartyg hamnen Västerås.
Anders Elhammar och Urban Åsbrink har varit mig behjälplig med att spåra materialet. Handlingarna finns i SGU:s arkiv medan pollenproven finns i deras magasin. Pollenproverna är dock inte analyserade. Plankartan har erhållits i kopia från SGU.
Status: Under vraket var steril blålera, fyllnadslagren över vraket var 1,5 m tjockt och innehöll rikligt med artefakter från 1700- 1800-talet. Vraket låg 1,5 2 m djupt ned i gyttje-dylagret. O-punkten, som togs mitt på spant IX , låg 3,475 cm över Stockholm slusströskel.
Skrovet hade en längd av 12,5 m och en bredd av 4,5 m. Fartygets längd vid kölen var 12,1 m. Den ursprungliga bredden torde ha varit ca 5 m.
Såväl spant som bord var av gran. Mellan borden fanns rester av drev. Borden var dymlade till spanten och inbördes sammanfogade med järnspikar. Borden var laskade på några ställen, och bägge bordändarna var fasade vid lasken. Trots detta har man inte helt kunnat undvika att bordens sidor kommit i olika plan på ömse sidor om lasken.
Spantavståndet var 0,4 m. Midskepps är spantens översidor raka intill 1,5 m från mittlinjen, varefter de synes ha böjt av uppåt i en endast svagt rundad 90 graders vinkel. Vartannat spant var skarvat på mitten, vartannat vid slaget, varvid krumvuxna träd kommit till användning.
Köl och kölsvin bestod av en enda stock, i genomskärning T-formad. Själva kölens höjd översteg inte 0,2 , Under spant XV var ett kors inhugget i kölsvinet.
Stävarna var starkt fragmentariska. I kölstocken var förstäven, som varit fallande, infogad som ett särskilt stycke. Huruvida akterstäven varit rak eller fallande kan inte avgöras, men säkert är att fartyget inte har haft någon akterspegel utan varit rundgattad. Rodrets nedre del har vilat på ett utanför stäven framspringande, separat parti av kölstocken.
På kölsvinet, längst fram i fören, låg en bronsknapp (status 1935).
Enligt en boende i Västerås, som följde undersökningarna 1935, påträffades flera kanonkulor i vraket. Dessa skall ha lagts i en pyramid i vrakets för under arbetet. Några kanonkulor nämns emellertid inte i rapporten från utgrävningen.
Fyndlista: 2 mynt
1 bronsknapp
1 hake
Historik: Rapport: Kjell-Ove Matsson, Ramnäs Herrgård .
I Vestmanlands Läns Tidning 17/1, 18/1 och 25/1 1935 kan man läsa om ett fynd av ett fartygsvrak i gamla hamnen i Västerås (kv Sigurd)) som antages vara fr 1300-talet. Fyndet gjordes den 16/1 1935 på 2 m djup vid grävningar för kulvertledning från gamla hamnen till Kungsängen. Fyndet gjordes strax söder om Mekaniska verkstaden. Grävningen av kulvertledningen genomfördes som stats-kommunalt reservarbete (AK-jobb), de arbetarna var också behjälpliga med att frilägga och upptaga detta vrak. Arbetet leddes av intendent Sven Drakenberg, Länsmuseet i Västerås samt amanuens Erik Floderus och konservator Gillis Olsson, Riksantikvarieämbetet (RAÄ). De anser att man på goda skäl kan antaga att fartyget är byggt på 1300-talet. Skrovet är bevarat i en längd av 12¿ m och bredden är 4¿ m. Det noteras också i artikeln den 25/1 1935 att det enl uppgift skulle ha anträffats fartygsrester vid grundgrävningen för Västerås Mekaniska Verkstad - alltså tätt intill den nuvarande fyndplatsen - men dessa fick ligga kvar utan att någon anmälan gjordes om saken. Det "nedmärkta" vraket kommer under vintern att förvaras i ett skjul i hamnen, för att i vår konserveras i Stockholm.
I RAÄ Antikvariskt Topografiska Arkiv (RAÄ-ATA) under rubriken VÄSTERÅS. Kvarteret Sigurd, har jag anträffat ett antal fotografier; sannolikt de som vaktmästare Nygren tagit. De är försedda med följande Neg.nr 2458:17-32, 2484:51-55 och 2485:1-7. Ingen hävisning förekommer till något Diarienummer i anslutning till Neg.nr, varför RAÄ-ATA:s personal förmodar att det inte finns någon skriftlig dokumentation eller rapport i detta ärende.
Länsmuseet i Västerås har inte heller någon rapport i ärendet. Några av fotografierna finns dock i deras fotoarkiv.
Jag har berättat om detta vrakfynd i Vestmanlands Läns Tidning 17/8 och 12/11 1990 samt 28/2 1991 och samtidigt efterlyst personer som varit med vid bärgningen och har några iakttagelser att meddela. Efter en av dessa artiklar får jag kontakt med herr Artemon Gappel, 80 år, Lövstag. 14 Västerås. Denne berättar att han anställdes på ASEA:s Sigurdsverkstad 1928 och arbetade i mekaniska verkstaden (det som nu är Village), men huset var då betydligt längre i västlig riktning. Genom att lunchrasten då var 1¿ timme hade han tid till en promenad i området och i hamnen. Han var under lunchrasterna och tittade på hur arbetet fortskred med kulvertgrävningen. Kulvertledningen drogs 1-2 m söder om mekaniska verkstadens vägg (Village), där det var en mindre lokalväg inom området. Söder om denna lokalväg vidtog hamnmagasinen. Vrakplatsen har herr Gappel utpekat som 1-2 m söder om Villages vägg och ca 5 m väster om den nuvarande byggnaden. Herr Gappel har följt hur vraket anträffades, grävdes fram, sopades rent och plockades upp. Kulvertens vidare dragning har han inget minne av. Ett klart minne är att alla i vraket anträffade kanonkulor lades i en pyramid i vrakets för. Hur många kanonkulor det rörde sig om har han inget minne av; men för att få en pyramid krävs dock minst fyra.
Samma dag som artikeln den 13/11 1990 var införd i VLT, anländer ett Telefax från intendent Hans-Lennart Ohlsson, Statens Sjöhistoriska Museum, Stockholm, som läst efterlysningen i VLT. Int Ohlsson har anträffat vissa handlingar i SSHM:s arkiv, som tydligen härrör från detta fartygsfynd. Handlingarna består av en PM ang anträffade handlingar förf. av int Ohlsson 16/11 1990, förteckning på prov för pollenanalys (109 spec prov) daterad Erik Floderus 30/1 1935, Rapport över undersökning av resterna av ett i Västerås hamn i hanuari 1935 anträffat vrak daterat Gillis Olsson och Erik Floderus 21/2 1935, PM i fråga om övertagandet av en båt funnen i Västerås 1935 daterad Hj. Börjesson 28/3 1938, Beslut om inlösen daterad Gerhard Albe (chef SSHM) 4/6 1938 samt 14 profiler och sektioner i skala 1:100.
-forts- se övrigt!
Övrigt: Som bilagor till Olsson och Floderus rapport 21/2 1935 anges att det även skall finnas 1 karta i skala 1:1000, 1 plan i skala 1:100 på väv samt själva fyndet (fartygsvraket), men dessa saknas och kan ej återfinnas.
På denna rapport finns RAÄ:s tjänstestämpel med Dnr 0905 26/2 1935. Vid kontroll av detta Dnr på RAÄ framgår ovanstående handlingar samt fyndet. Allt överlämnat av RAÄ till SSHM när vraket inlöstes den 4/6 1938.
Olsson/Floderus rapport 21/2 1935: Fyndplatsen är belägen i den gata som löper mellan ASEA:s mekaniska avdelning och hamnmagasinen, mitt för hamnkvarteren 8 och 9 (se Gösta Smitts 1926 upprättade karta i skala 1:1000). Platsen torde ha varit sumpmark långt fram i nyare tid, då den utfyllts. Fyllnadslagret hade en mäktighet av intill 1,5 m. Under detta lager vidtog gyttja som nedåt övergick i blålera. Fartyget var 1,5 - 2 m djupt i detta lager. Vd avvägning befanns O-punkten ligga 3,475 m över Stockholms slusströskel. Efter avvägningen togs pollenprov. Det upptagna vraket inlades i ett av Cementbolaget förhyrt magasin i hamnen. Den 12/2 1935 anträffades ännu ett fartyg i närheten av det nyss nämnda. Detta vrak anträffades 30 m SV om det första och låg N-S riktning med fören i S. Endast aktern sköt fram i kulvertschaktet och visade sig vara i betydligt bättre skick än det förra skeppet. Vraken ligger på samma djup och ser ut att vara samtida. Ej långt från detta fartyg hittades en kanonkula av järn som nu förvras i Länsmuséet.
PM i fråga om övertagandet av en båt funnen i Västerås 1935 .....förf. av Hj. Börjesson är en utgjutelse över bl a skeppsbyggnadsmanér och utgrävarnas kompetens samt utmynnar i att Börjesson avråder från inköp av denna båt.
Den 4/6 1938 undertecknar Gerhard Albe en handling där SSHM inlöser fartygsvraket med det begärda 305 kr 19 öre, vilka belopp tages ur TGOJ:s
donation. På denna maskinskrivna handling har Albe med penna lagt till "i 9:ans skjul".
I Olsson/Floderus rapport talas om 1 kanonkula som anträffades i närheten av det senare vraket och som överlämnades till Länsmuséet. Denna kanonkula har inte kunnat anträffas. Herr Gappel talar om "en pyramid med kanonkulor, som lades upp i fören på det vrak som togs upp". De torde ha legat ombord på fartyget. Inga uppgifter finns om vart de tog vägen.
Från Västerås Hamnkontor har jag erhållit dels Gösta Smitts karta av år 1926 i skala 1:1000 dels plan över hamnområdet (gamla hamnen) dat. 17/3 -69 i skala 1:1000 och dels en delkopia av karta över Gamla där kulverten för 16 diameters rör är inlagd mellan mag. 16-17.
Ytterligare ritningar har utan resultat sökts vid Byggnadsnämnden och Kadesjös Ingenjörsfirma. Vidare har jag diskuterat "vrak" med platscheferna på Sigurdsområdet för RG-Bygg och NCC. De har inga relevanta kartor i sin besittning. I marken söder om Village i V-O riktning (helt nära kulvertledningen) finns nu en dagvattenledning och en strömförande ledning.
Sammantaget skall det inom ett mycket snävt område invid Village ha anträffats minst 3 vrak; dels omnämns vrakfynd när mekaniska verkstaden(Village) uppfördes(VLT 25/1 1935) dels upptagna och sedermera borttappade vraket och dels det vrak som anträffades vid den fortsatta kulvertgrävningen som ligger kvar (Olsson/Floderus rapport).
Bilagor:
Vestmanlands Läns Tidning: 17/1, 18/1 och 25/1 1935.
17/8, 13/11 1990 samt 28/2 1991
Fornminnesföreningens protokollsbok 6/5 1935 § 11
PM ang fartygsfynd i Västerås 1935
PM i fråga om övertagandet av en båt funnen i Västerås 1935 ...........
Olsson/Floderus Rapport
Förteckning över prov för pollenanalys
Albes handlingar ang inlösen av vraket
14 profiler & Sektioner
Plankarta över vraket i skala 1:10
Gösta Smitts karta av år 1926 i skala 1:1000
Plan över hamnområdet (Gamla hamnen) 17/3 1969 i skala 1:1000
Delkopia av karta över Gamla hamnen utvisande ett 16 diameter rör mellan Magasin 16-17.
Bärgning: Vid grävningar för en kulvertledning 1935 påträffades ett vrak i ett område som uppenbarligen varit sumpmark fram till nyare tid, då det utfylldes. Antikvariska myndigheter underrättades och fyndet kom att undersöktes och bärgades av arkeologer från Riksantikvarieämbetet samma år. En dokumentation av vrakdelarns i skala 1:10 upprättades. Vid utgrävningen tolkades vraket som ett medeltida handelsfartyg. Vrakdelarna märktes upp, demonterades och lades i ett hamnskjul i Västerås i väntan på konservering och fyndfördelning. Västmanlands Fornminnesförening hade inte råd att ta hand om fyndet, vilket i stället inköptes av SSHM 1938 för 305 kr.
I början av 1990-talet uppmärksammades vraket igen genom amatörforskaren Kjell-Ove Matsson, som utifrån bildmaterial menade att vraket var en kogg. Han framkastade också teorin att de bägge vrakfynden i Västerås hamn (SMA 113:075 och 113:076) eventuellt skulle kunna utgöra en del av vitaliebrödernas flotta, som ankom och brände ned Västerås 1390. Matsson fruktade att det bärgade vraket hade förkommit. 2004 visade det sig emellertid att vrakdelarna fanns i SSHM:s magasin. Tack vare dokumentationen från undersökningstillfället kunde vrakdelarna identifieras som nämnda vrak och prover för dendrokronologisk analys togs.
Sammanfattning: Kjell-Ove Matsson
Ett fartygsvrak anträffades i kvarteret Sigurd 16/1 1935. Det grävdes fram, nedmonterades i sina beståndsdelar och förvarades under vintern i Cementbolagets magasin. I juli 1937 har vraket transp till Stockholms Örlogsvarv (och tydligen lagts in i 9:ans skjul) bakom Nordiska Muséet på Djurgården, där det fortfarande ligger när det inlöses i juni 1938, Dessa skjul rives och området planas av när Örlogsstationen flyttar till Muskö i början av 1960-talet. Låg vraket kvar ??? Vid samtal med en pensionernad intendent vid SSHM och en likaledes pensionerad tjänsteman vid Marinens Museinämnd, vilka varit i just 9:ans skjul under 1950-talet, kan de intyga att på den tiden fanns inget fartygsvrak lagrat i detta skjul. Sannolikt har man funnit någon användning för vraket relativt snart efter inlösandet den 4/6 1938. SSHM:s diarium för in- och utgående skrivelsr för tiden juni 1938 t o m 1940 års utgång har genomgåtts utan resultat. Int Hans-Lennart Ohlsson kan inte heller återfinna vraklämningen i Muséets föremålsmagasin.
I Olsson/Floderus rapport talas om 1 kanonkula som anträffades i närheten av det senare vraket och som överlämnades till Länsmuséet. Denna kanonkula har inte kunnat anträffas. Herr Gappel talar om "en pyramid med kanonkulor, som lades upp i fören på det vrak som togs upp". De torde ha legat ombord på fartyget. Inga uppgifter finns om vart de tog vägen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
