Fartygs-/båtlämning

Historik: Mary Ann har kallats Sveriges första världsomseglare. Varvet Oscars, där Mary Ann byggdes, ägdes av C F Liljevalch. I augusti 1838 avgick Mary Ann till Stockholm lastad med tjära och bräder. Hon fick fribrev utfärdat i september samma år och detta innebar att Liljevalch ville att hon skulle segla på utländska hamnar.

I juli 1839 avgick hon till Australien med skepparen Nils Werngren vid rodret. Lasten bestod av järnvaror, plankor, segelduk, tjära samt två monteringsfärdiga hus. Den övriga besättningen bestod av styrman Julius A. Spolander, timmerman N Mårtensson, konstapel Georg Londeur, matroserna Olof Åkesson, Sven P Svensson och Johan T. Nordgren smat kocken Olof Joel Eriksson.

Första anhalten blev Cowes på Isle of Whight där fartyget kopparförhydrades. Den 15 december avseglade man söderut för att ta sig runt Afrika. På vägen drabbades man av vinterstormar och färskvattenfaten spolades överbord. Den 31 januari 1840 passerades ekvatorn och fartyget anlände till Sydney den 1 maj samma år.

Fartyget lämnade Australien den 27 maj efter att lasten ersatts med en last av kol och via Nya Zeeland, tvärs över stilla havet, anlände man till Chile 30 augusti 1840. Efter avfärden från Chile passerades åter ekvatorn den 31 januari 1841, d v s på dagen ett år sedan man passerade den förra gången. Fartyget återkom till Swansea i Wales den 12 mars och världsomseglingen var fullbordad.

C F Liljevalch sålde Mary Ann till handelsbolaget Joh. Chr Pauli & Co i Stockholm som år 1856 sålde henne till handlaren Carl Johan Pira i Roslagen. Efter detta går hon mest i Östersjöfart.

Händelseförlopp: År 1868 blir Carl-Erik Eriksson delägare i fartyget och när hon år 1877 slopas ur registren, så köper han loss den utslitna skonaren och låter sänka henne utanför sitt hem i Trästa för att fungera som vågbrytare. Det mesta av virket tar han dock reda på och använder som byggnadsmaterial till sitt hus.

Status: Vraket ligger delvis nedsjunket i bottnen. Ett kölsvin med en sammanhängande längd av 22 meter ligger synlig i hela dess längd. Dess ena ändpunkt närmast land är synlig ovan vattenytan. Den andra änden, aktern, ligger på 4,7 meters djup. Spanten är av ek och har en bredd av 220 mm och en höjd av 150-180 mm. Bordläggningen består av furu och har en bredd på 130 mm och tjocklek på 80 mm. Även garneringsplankorna är av furu och har samma tjocklek som bordläggningen. Deras bredd uppmättes till 180 mm. Bultarna är av koppar och diametern är 20 mm. I anslutning till den djupast liggande konstruktionen ligger delarna fullt synliga ovan botten och sammanhängande. Längre in mot land finns endast några enstaka bord, spant och innergarnering bevarade av babordssidan. Närmast land finns endast kölsvinet kvar. Utanför styrbordssidan, närmast land, finns ett område med bordläggnings- och innergarneringsplank ovan botten. Med sond har sammanhängande konstruktioner konstaterats under sanden (status 1990).

Bärgning: Delar av virket i skrovet har kommit till återanvändning i husen i närheten.

En besikning av vraket företogs den 10 maj 1988 och den 12 juni 1989 av Sjöhistoriska museet.

Fyndlista: En bit bordläggning. Förvaras på museet i Älmsta.

Övrigt: I somliga källor omtalas Mary Ann som en brigantin.

1995 sjösattes en replik av Mary Ann i Luleå. Det nybyggda fartyget bär samma namn som sin förlaga.