Gravfält

Gravfält, ca 90x30 m (VNV-ÖSÖ) bestående av 27 fornlämningar, dessa utgörs av 18 högar och 9 runda eller närmast runda stensättningar.
Högarna är 5-12 m diam och 0,4-1,2 m h. De två största högarna är belägna i gravfältets Ö och SÖ del. 10 st av högarna är skadade genom täkt och vägar som löper genom gravfältet. 5 har grop i mitten 2-4 m diam och 0,2-0,5 m dj. 4 är belagda med ris och 1 är påförd tegelpannor. I kanten av två högar syns brandlager med brända ben, den ena med keramik. Dessa två är belägna i gravfältets S del utefter körväg.
Stensättningarna, är 3-6 m diam och 0,1-0,3 m h. Alla är kraftigt övertorvade. En har i ytan synliga 0,1-0,5 m st stenar. En del av stensättningarna har högliknande karaktär. 5 har skador i kanten av väg. 1 är belamrad av ris. 1 har i mitten en elstolpe. En stensättning i S har synligt brandlager med brända ben. Gravfältet är i stort mycket skadat och förstört samt kraftigt överväxt av lövträd och buskar.
Kort historik: Gravfältet omtalas första gången av Broockman (1760) i dennes beskrivning över Östergötland, beläget mellan kyrkan och Prästgården.
Samma uppgift finns i Widegrens beskrivning från 1871. Han tillägger dock att enligt Tunelds Geografi öfwer Sverige skall man här vid grävning ha påträffat "en kruka af jern, wid hwilken ett spjut och en knif eller agnesax, legat." Även urnor med aska och brända ben skall ha påträffats.
Gravfältet omtalas även av Tham 1855.
Vid Säves besök 1861 var gravfältet mycket förstört, genom grustäkt och genom odling till trädgård och åker. Enligt Säve skall man här ha påträffat en "hjelm", en gravurna ochen skära (insända till KVHAA). Även gamla mynt och "silversirater" skall här ha påträffats.
Nordenskjöld (1878) omtalar att 40 "kullar" är kvar, de flesta stora, och att högarna används till grustäkt.
Den första vetenskapliga undersökning genomfördes 1901 av Oscar Almgren då 9 högar i gravfältets Ö del (streckmarkerat på fotobilden) utgrävdes. Samtliga gravar var brandgravar innehållande bl a en oval spännbuckla, pilspets av järn och pärlor. Gravarna dateras till vikingatid. Under en av högarna påträffades en grävd grop med en urna fylld med brända ben och en pryl av järn. På urnans kant låg en skära av järn. Graven dateras till romersk järnålder. (SHM inv nr 11745)
År 1926 påtalades vikten av att gravfältet karterades och att jordägarna informerades. Kartan upprättades 1927 av Fritz Nibbelblad. I samband med karteringen påtalades att 3 anläggningar i grustagets kant, var skadade och borde undersökas.
Undersökningen verkställdes 1928 av Bengt Cnattingius. Fynden bestod i huvudsakav brända ben. (ATA Dnr 4415/28, SHM inv nr 18922).
År 1958 upprättades på nytt en gravfältskarta av Anders Lindahl. (ATA Dnr 4833/58).
Gravfältet omtalas även på storskifteskarta över Kättilstadsby, 1796: "gammalt begrafningsställe med ättehögar." Platsen benämns Kulterna.
Namnet "Kulterna" omtalas även av Hallström (1911) och Lindahl (1958).