Fartygs-/båtlämning

Historik: Manja byggdes för Ångfartygs AB Vidar (A. O. Andersson), Göteborg och fick i dopet namnet Manja. I april 1908, efter företagets konkurs köptes hela flottan av Ånfartygs AB Östersjön, men Manja fick behålla sitt namn. Reparerades 1910. Maskinstyrkan var 650 hkr.

Händelseförlopp: Tisdagen den 28 januari lämnade Manja Cardiff för att gå genom engelska kanalen, över Nordsjön, runda Skagen och över Kattegatt till Göteborg. Resan genom kanalen gick bra och söndagen den 2 februari vid sjutiden på morgonen siktades Bobjergs fyr på den danska kusten i sydost. Strax efter kom en kraftig dimma som höll i sig hela söndagen till klockan tio på kvällen då det klarnade upp. Strax efter tio på kvällen siktades Skagens fyr och en trekvart senare även Skagens fyrskepp. Ungefär halv tolv passerades fyrskeppet tätt om styrbord och sedan sattes kurs på Vinga SO t O med full maskin. Vid tolv övertogs vakten av förste styrman Edvard Peterson. Kapten Öberg gick därefter och lade sig påklädd i navigationshytten med order om att han skulle varskos om något särskilt inträffade.

Vid halv ett tiden kom en tät dimma. Fartygen minskades till halv maskin och reglementerade mistsignaler signalerades. Vädret var fortfarande mycket lungt, förutom rådande dimma. Styrman Peterson beslöt sig därför att inte väcka kaptenen och meddela om dimman. Avståndet mellan Skagen och Vinga är 30 distansminuter och när loggen visade 22 distansminuter trodde styrman Peterson att fartyget hade en bit kvar till den svenska kusten. Det var då kapten Öberg väcktes av den kraftiga grundstörningen. Han och den övriga besättningen sprang genast upp på bryggan. Livbåtarna gjordes omedelbart klara och svängdes ut. Fartyget fick nu en slagsida på 13 grader åt babord. Man lodade runt faryget och det visade att man stod fast från fockmasten över till stormasten. Vatten började tränga in i förrummet.

Hela besättningen om 17 man hade nu samlats på bryggdäcket. Kapten förklarade situationen och man beslöt att invänta gryningen ombord på Manja. Ett bål tändes på backen, nödsignaler angavs med ångvisslan, nödrakter avfyrades och s k Blue-lights tändes. Först vid halv åttatiden kom en fiskare med motorbåt längs sidan på Manja och förste styrman åkte med in till Hönö för att underrätta rederi och assurans.

När dimman hade lättat fram på morgonen blev överlotsen på Vinga, Charles Palmqvist, varskodd om att Manja stod på grund. Han begav sig med en av lotsbåtarna för att se om han kunde hjälpa till. När han anlände till haveristen låg där ett tjugotal fiskebåtar. Även Röda Bolagets bärgningsångare Harald var på plats.

Dyningar från sydväst växte nu och Manja började hugga på grundet. Vid ettiden på dagen anländer ångaren Viking. Dyningarna och grundet hade nu arbetat upp ett stort hål i Manjas förskepp. Man började nu tillsammans med fiskarna att lossa kollasten och förhoppningarna om att rädda fartyget var fortfarande goda. Det mesta av kolen vräktes i sjön medan en del lastades i båtarna.

Framåt kvällen ökade vinden till frisk västlig och dyningen övergick till svår sjö. Besättningen och bärgarna fick nu överge Manja. Besättningen för med Harald till Göteborg. Ångaren Viking lade sig i lä bakom Buskär då det under natten blåste upp till full storm. Morgonen därpå observerade man att Manja brutits av mellan fockmasten och kommandobryggan.

Orsaken till grundstötningen var stark strömsättning i Kattegatt.

Besättningslista: Befälhavare: C. G. Öberg
1:ste styrman Edvard Petersson
2:dre styrman A. Sjöstrand
1:ste Maskinist: A. Lindskog
2:dre Maskinist: S. Falkenström
Timmerman: H. Hansson
Båtsman: F. Andreasson
Lättmatros: F. Hagbom
Lättmatros: P. Storm
Jungman: J. Abrahamsson
Jungman: A, Aronsson
Eldare: H. Nilsson
Eldare: A. L. Nykvist
Eldare: O. M. Svensson
Eldare: A. Wennberg
Förestånderska: Anna Moberg
Kokerska: Emma Samuelsson

Sjöförklaring hölls i Göteborg 10/2 1913.

Övrigt: Det finns uppgifter som säger att avgångsorten var Swansea, Wales.

Fartygslämning, ångfartyget MANJA 1913-02-02.
Last av stenkol.
Status: Lite skrovbitar återfinns på sydsidan av Hönö Både. Fartyget blev troligtvis mycket hårt skrotbärgat med anledning av det grunda djupet (status 1990-tal). Två koncentrationer av lämningar. 1.Botten/större del av fartyget enligt angiven position. 2.Balkar som sticker upp från plåtsida enligt MASG 2002. Lämningen är inte helt säkert identifierad. På SV sidan Hönö både ligger en fartygslämning som tros vara Gitana (nr 24). Inventerat av MASG 2002. Bärgningar: Stor del av fartyget har blivit skrotbärgat.