Fartygs-/båtlämning

Status: Endast styrbordspartiet akter om midskepps, samt en liten del av babordssidan var bevarad.

Kölen var T-formad midskepps och övergick till spunningssnitt i aktern. I aktern avslutades den med en vertikal laskyta. I sitt bevarade skick var kölen 954 cm lång. På dess ovansida fanns avtryck efter omböjda järnnaglar.

Av båtens stävar var endast akterstäven bevarad. Den var 26 cm lång och var fästad till kölen med en vertikal snedlask. Stäven var rak och mycket lite utåtfallande. Spunningshak för sju bordgångar var upptagna på båda sidor. Ursprungliga antalet hak är okänt eftersom stäven var avbruten i övre änden. På två ställen fanns koncentrationer av spikhål på stävens bägge sidor, vilka sannolikt härrör från rormaljor.

Båten hade sex bevarade bordgångar på babordssidan och 17 på styrbordssidan. Ursprungligen har antalet bordgångar varit flera. Antalet bordplankor i en bordgång var som mest fem st. Borsplankorna var ca 30 cm breda, största bredd 37 cm, och tjockleken var 2-3 cm. I övergången till laskytorna var ofta en linje ritsad, tvärs fiberriktingen. Linjen visade laskytans början. Bordläggningen var sammanfogad med omböjda järnnaglar, vilka lämnat avtryck på borden. I nederkanten på bordens insida var en drevränna med snoddar av djurhår upptagen. I bladlaskarna och i akterstävens spunningshak var platta kakor av djurhår använda som tätning. Blanlaskarna var konsekvent vända så att den förligaste plankan fåg ytterst.

27 spant påträffades. Spanten utgjordes vanligen av bottenstockar, men även upplängor och topptimmer var bevarat, framför allt på styrbordssidan. De tre förligaste spanten saknade bottenstock, p.g.a. bevaringsförhållandena. Spanten var fästade till skrovet med tränaglar, vilka vanligen var försedda med en kil på insidan. Spanten var även spikade med en spik från varje bordgång. Dimensionerna var kraftiga, spantens bredd varierade bormalt mellan 17-22 cm och tjockleken mellan 12-15 cm. Bottenstockarna från spant 24-28 var skarpt V-formade. Bottenstockarna var ibland över 3 m långa, upplängorna nådde en längd av 150-250 cm, medan topptimren, som var skadade av rötangrepp, nådde en största längd av 125 cm. Spantens genomsnittliga centrumavstånd var ca 40 cm.

Två fragmentariska trädelar tolkade som tvärbalksknän, påträffades ovanpå topptimren vid spant 6 och 14. De var fästade med tränaglar.

Kölsvinet var stöttat med björnar, som låg ovanpå spanten och var fästade med tränaglar till dessa. På undersidan var urtag upptagna för garneringen, som var fäst ovanpå spanten. De tre bäst bevarade björnarna hade de ungefärliga måtten 209 x 18 x 12 cm. Den sida som legat an mot kölsvinet var stumt avkapad.

Den bevarade garneringen utgjordes av ett stråk på babordssidan och fem stråk på styrbordssidan, och sträckte sig som mest från spant 2 - 25. Garneringsplankorna var horisontellt laskade. De var ca 14-19 cm breda och 4-9 cm tjocka. En av garneringsplankorna var emellertid 15 cm tjock, och hade mer karaktären av en vägare. Garneringsplankorna var fästa med tränaglar i spanten, men i vissa fall förekom även spikning. På garneringsplankornas ovansidor fanns urtag för björnar.

Ett kraftigt kölsvin fanns delvis bevarat och mätte 580x32x22 cm. P.g.a. röta kunde inte mastspåret urskiljas. På undersidan var kölsvinet försett med nöt för spanten, till vilka det var fästat med tränaglar. Kölsvinet sträckte sig från spant 5-20. Akter om spant 12, vid vilket det var avbrutet, var bredden ca 13-19 cm.

På skrovets utsida fanns ett berghult, fäst med tränaglar. Dess längd var 427 cm, bredd 10 cm och tjocklek 8 cm.Vid påträffandet låg berghultet mellan spant 18-27 i nivå med den sjuttonde bordgången på styrbordssidan.

Ett antal lösa bordplanksdelar, ett kluvet spantfragment och några lagningslappar påträffades också.
Bärgning: Båten påträffades under de arkeologiska undersökningarna på Helgeandsholmen 1978-1980.

Efter friläggningsfasen vidtog dokumentation in situ. Jordprover av olika slag samlades in. Kompletterande prov för bl.a. mikrofossilanalys och dendrokronologi togs. Därefter vidtog lyft- och fullskaledokumentationsfasen. Delarna transporterades till SSHM för konservering.

Datering: Den dendrokronologiska provserien utvisar ett intervall mellan 1434 -1505. Majoriteten av proven ligger samlade inom en 15-årsperiod omkring sekelskiftet 1500. Rimligen ligger byggnationen vid ca 1505 eller åren därefter.