Hög

Hög, rekonstruerad, ca 25x7 m (NV-SÖ). Vid arkeologisk förundersökning och arkeologisk undersökning år 2014, med anledning av anläggandet av informationsplats och parkering undersöktes högen. Den visade sig innehålla 2 begravningar. Den Ö graven var förstörd av ett dike (NV-SÖ) som grävts tvärs igenom. En mindre mängd brända ben 36 g (365 fragment) fanns i graven. De låg relativt samlat och intill diket, det är möjligt att diket skurit rakt igenom gravgömman. Alla identifierade benfragment kom från människa. Ingen ålders- eller könsbedömning har varit möjlig att göra i materialet. Inga föremål fanns i graven och benen verkar ha varit tvättade eller väl rensade från bålrester. Mjälan var fläckvis lätt sotfärgad men kan inte kallas brandlager. Kärnröset var glest och vällagt i ett skikt och närmast rektangulärt i formen, 4,3x3,8 m. Möjligen är stenarna i NV och SÖ utdragna, en mer kvadratisk form ca 1,25x1,25 m kan anas på tornfoto och ritning. Makroprov togs i anslutning till benen men resultatet blev magert, endast träkol och ett förkolnat frö av grässtjärnblomma. Det är en vanlig nejlikeväxt som bl a återfinns på torra backar och berghällar. Graven är daterad med C14 på människoben till 1879±42 BP, kalibrerat med 1sigma till år 70-170 e.Kr och med 2sigma till år 50-240 e.Kr. Precis SÖ om Ö graven hittades ett skaft från en kritpipa. Ca 20 m SÖ om Ö graven påträffades en brodd av järn.

Ovanpå den V gravresten fanns ett spismursröse och rester av ett sentida hus. Uppskattningsvis fanns ca 1/3 kvar av kärnröset, 4,9x1,2 m (NV-SÖ). Direkt under stenarna fanns mindre mängder sot och kol, möjligen rester av brandlager eller eventuellt kulturlagerrester, det fanns inget egentligt brandlager i graven, endast fläckvis sotig jord. Ett par små benfragment hittades i kanten av det förstörda kärnröset. Benen var för små för att kunna bestämmas av osteolog och användes därför inte heller till datering. Utanför kärnröset fanns inga rester av graven, men i spåren efter plogfårorna i mjälan kunde lätt sotig jord ses. Inga föremål fanns i gravarna men i kanten av sotlagret påträffades 1 bit bränd lera/lerklining. Makroprov togs från de mörka/sotiga fläckarna under stenarna och C14-datering på träkol från björk gav dateringen 1540±30 BP, kalibrerat med 1 sigma till år 430-490 eller 530-570 e.Kr och med 2 sigma till år 430-600 e.Kr. (RAÄ dnr. 3.4.2-230-2015)

Äldre beskrivning:
Hög, rest av(?), flack och stensättningsliknande, enligt 1964 års inventering, ca 8 m diam och 0,5 m h (ursprungligen). Nu återstår ett ca 10x3 m st parti, troligen mellersta delen. N och SV-S-SÖ är sannolikt bortodlade.