Hytt- och hammarområde

Hytt- och hammarområde, 300 x 180 m (NV–SÖ) bestående av en hyttruin, en ruin efter rostugn, grund efter en hammarsmedja, skorsten efter smedja, ett kolhus, ett blåsmaskinshus, ett sliphus, ett bokverk, en dammvall, en kanal, flera hjulgravar, en släntmur, slaggvarp och flera grunder efter rostugnar, malmbodar, smedjor och sågverk.
Hyttruinen efter masugnen, 15 m V om dammöppningen, är ca 10 x 10 m och 5–6 m hög, av kanthuggna gråstenar i 6–7 skikt förbundna med ankarjärn och -slut. Överdelen är täckt med jord. Åt SV och NV finns utslagsbröst. I V är hyttruinen något raserad. Masugnen byggdes 1799. År 1840 skadades masugnen både av översvämning och brand. Masugnen började rivas ned 1883.
7 m S om masugnen är ruinen efter rostugnen med malmbod under samma tak, 15 x 9 m (NV–SÖ) och 2,5 m hög, av murad slaggtegel. Byggnaden har valvslagna öppningar. Den NV väggen delvis raserad. Över murverket ligger en brädbeklädning. Rostugnen byggdes de första åren av 1800-talet, brandskadades 1834, men återuppbyggdes och brandskadades totalt igen 1843.
Skorsten efter smedja, 20 m NV om masugnen, har ett 3 x 3 m stort och ca 15 m högt fundament, av slaggtegel i ca 10 meter höjd och lertegel i ca 5 meter höjd högst upp. Slaggteglen sammanhållna av järnstag.
Delar av en hjulgrav finns mellan masugnen och ån, ca 2 m bred och intill 1 m djup. Hjulgraven är avskuren av en 2,5–3 m bred och intill 1,5 m hög stenvall med löst liggande sten. Hjulgraven igenfylld i SÖ änden mot dammen.
Kolhuset, på Kolhusudden på NÖ sidan ån och 15 m N om dammen, är en ca 40 x 40 m stor avplanad yta med tjocka kollager i marken och intill 6 m stora och 1,5 m höga kolhögar i V kanten av ytan. Kolhuset tillkom i början av 1800-talet, byggdes nytt 1839. I Ö delen av kolhusytan invid ån byggdes en såg 1799, men revs och en ny byggdes upp 1882.
Kanalen i N delen av området, från Masugnsdammen ned till ån, var ursprungligen ca 80 m lång (NÖ–SV) har 4–7 skikt natursten och kilsten, 0,4–1,2 m stora, vanligen 0,4–0,7 m stora. Kanalen är bevarad i en mindre del, bl a vid en 5 m lång sträcka i S änden nära ån. En stenmur finns där kanalen tidigare mynnat vid ån. Kanalen tillkom 1804 och servade hammarsmedjan med vattenkraft.
Hammarsmedjegrunden på åns NÖ sida, 40 m NV om Bruksdammen är delvis täckt av slagg som tippats dit efter att smedjan försvunnit före 1884. Hammarsmedjan byggdes 1804, brandskadades 1827, byggdes upp, brandskadades 1830, byggdes upp igen, och byggdes om 1839, fylldes med sten och grus 1840 i en översvämning, men reparerades. Den brann ned igen 1846 och 1853 men återuppfördes. Intill smedjan åt SÖ har funnits ett blåsmaskinshus som fördes bort av vattenmassor 1840.
N om hammarsmedjan är två delar av en släntmur, 20 + 30 m långa (NV–SÖ), 0,6–2,5 m höga och har flera vinklar som följer moränkanten. Muren är kallmurad, 2–6 stenar hög med skolsten. Enstaka stenar har långa borrhål efter rundkil. I mitten avbryts släntmuren av en 10 m lång (NÖ–SV) och 3–4 m bred stenramp. Rampen är 1–4 stenar hög. Framför muren i SÖ är en stor plan yta där hammarsmedjan stått.
I N delen av området finns 2 stora ytor med slagg. Det S slaggvarpet som ligger S om släntmuren, är minst 90 x 16 m (NV–SÖ), ligger mellan den gamla kanalen i SÖ och en bod i NV, och täcker delvis den gamla smedjegrunden. Det N slaggvarpet är minst 100 x 35 m (Ö–V), och ligger i huvudsak i en naturlig sänka på N sidan av en åssträckning. Flera slagghögar i området är intill 4 m stora och 1 m höga. Tunna lager av slagg finns även på krönet av den ås som skiljer de båda slaggytorna åt. I NV änden av slaggvarpet är en modern soptipp.
V om hammarsmedjan är en plats för ett kolhus uppfört 1804. Detta byttes möjligen ut till kolhuset på kolhusudden. Platsen har senare fyllts med slagg.
Flera rester efter grunder av de första industribyggnaderna finns i området. En 1,5–2 m hög grund finns under ett garage på åns SV sida. Bygdegården står på platsen för den äldsta rostugnen.
Snett mitt emot hammarsmedjan, på åns SV strand är en ca 10 m lång (NV–SÖ) stödmur eller strandskoning längs efter ån, 1–2,5 m från ån. Muren är intill 1 m hög, kallmurad av0,4–0,8 m stora naturstenar och spräckta stenar, 2–3 stenar hög. På marken ovan muren är jorden sotsvart.
I området finns brofästen av kilsten, 1,5 m höga, 2 m breda, kallmurade av 0,4–0,7 m långa och 0,3–0,4 m höga stenar i 5–6 skikt. I anslutning till brofästet finns stenkanter av natursten och spräckt sten längs ån. Den NÖ stenkanten når fram till dammvallen i Ö, är 1–1,3 m hög, delvis raserad, av 0,4–0,6 m stora naturstenar. På stenkantens Ö del är betongfundament till vattentub. Stenkanten på åns SV sida är bitvis byggd som glacismur, 1,5 m hög av natursten och spräckt sten, bitvis som en lodrät stenkant.
En släntmur, eller bank, finns på åns SV sida, ca 20 m lång (NÖ–SV) och ca 10 m bred och har 1–2 slaggtegelstenar hög sockel i den Ö kanten. Lösa slaggtegel finns ovanpå ytan. Ytan är gropig och stökig. Slagg finns tippat V om ytan.
En 10 m lång och intill 1 m hög stenkant finns längs den S åkanten nedströms klensmedjan och labbit. Stenkanten är kallmurad, 2–3 stenar hög, av spräckt natursten 0,4– 0,8 m långa och 0,3–0,4 m höga. Ovanpå stenkanten är en yta med sotsvart jord.
Åkanterna i området har delvis bevarad träskoning. Även stenläggning finns i ån i V delen av området.
En kraftstation, ca 50 m NV om Bruksdammen, byggdes 1917, ersattes 1945–1955 med en ny kraftstation som får drivvatten från en ståltub från Bruksdammen. Spår av den gamla kanalen finns mot åkanten vid kraftstationen som halvrunda stenkanter
Dammbyggnaden till Bruksdammen/Hammardammen/Sågdammen/Masugnsdammen, är en skalmursdamm, 50 m lång (NÖ–SV), 3–4 m bred och intill 3 m hög på luftsidan, i oregelbunden kallmur av spräckt och kilad sten samt natursten 0,3–1 m stora och skolsten. Dammbyggnaden längst i SV är 0,8–2 m hög vid rostugnen och masugnen. Dammen vinklar där mot NV till en 25 m lång (NV–SÖ) släntmur i samma typ som dammbyggnaden men intill 3 m hög. Dammen har mindre partier av raka kilstenblock samt betong. Dammen är även en vägbank. Dammöppningen är 6 m bred mellan slussväggar av raka kilstensblock i kallmur. Över utskovet en körbro av trä på stålbalkar med räcke av trä och stål. Utskovet är en sättdamm med breda bjälksättar, manuellt sättspel i stål med gåtar i stål. Utloppet har slussbotten i betong. I äldre tid fanns ett långt skibord i trä. Fallhöjden är ca 2,5–3 m. Ca 3 m åt N är ett låg placerat utskov för en turbintub i stål till kraftstation. Detta är ett modernt genombrott. I dammbyggnadens stenkonstruktion finns ankarslut typiska för 1800-talets mitt. Dammen har tidigare haft en till öppning i S delen, 3 m brett, där en del stenar bearbetats med bredkil men som murats igen i ett senare skede. Den första dammen byggdes 1799 av trä. Under perioden 1804–1840 reparerades och förnyades dammens olika delar. En översvämning 1840 skadade dammen, som byggdes upp igen. Under 1860–1880-talen kan något utskov har lagts igen och dammen byggdes om för flottningen.
I områdets SÖ del fanns tidigare en rostugn, en ”Widholms rostugn”, ett spruthus och en vedbod samt en av de första smedsbostäderna. Spår av dessa kan finnas kvar under gräsmatta och slagglager.
Spritt i området, utöver de stora slaggvarpen, finns tjocka lager av masugns- och hammarslagg.