Fartygs-/båtlämning

Förliste i storm omkring Lövgrunds rabbar Peters bank. Den 12/1 flöt vrakgods upp SSO Eggegrund vid grundet Pärlan. Den 28/5 likfynd vid Gårdskär, Sikhjälma och Rossholm. 17 dog.
Historik: Fartyget byggdes 1893 i skotska Grenock för rederiet Well Park Steam Ship och döptes till Well Park. Hon inköptes till Sverige i juni 1904 av Ångfartygs AB Pallas och omdöptes till Pallas. I april 1922 i samband med att hon köptes av det då nybildade Rederi AB Ostkusten i Simrishamn, döptes hon om till Nedjan.

En lång rad missöden inträffade under fartygets historia. Den 25/10 1950 hoppade jungman Widding överbord i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring. Han hade länge varit begiven på alkohol och sista dagen verkat virrig och nervös. Han hade även öppet talat om för några av kamraterna att han tänkte begå självmord och därefter gått omkring i hytterna och sagt adjö. Bland kvarlåtenskapen fanns ett avskedsbrev från modern.

År 1953 var ett besvärligt år för Nedjan. Den 5/4 grundstötte man utanför Draget i vattnen utanför Sundsvall. Den 26/6 grundtötte man vid Newbiggin Point, ca 4 distans nordost om Blyth, beroende på dåligt fungerande radiopejl och dimma. I september 1953 fick Nedjan söka nödhamn i Visby sedan man fått vatten i lastrummen och svår slagsida. Fartyget var i det närmaste manöverodugligt och pumparna i dåligt skick. Den 5-11 november, när fartyget gick från Preston, svävade besättningen i svår livsfara. Pannan och maskinerna var trasiga och det var storm. Man lyckades dock ta sig in till Aberdeen där maskineriet reparerades under sex dagar. Den 9/12 var det dags för årets sista grundstötning vid Verklikker i Scheldefloden.

Enligt Rolf Helsing som möstrat på som jungman ombord på Nedjan i september 1953 användes den ångdrivna styrmaskinen endast vid manövrering i trånga vatten. Så snart man kommit utomskärs riggades en reservstyrning, bestående av block och taljor upp på akterdäck. Detta berodde på att den ordinarie styrmaskinen var i så dåligt skick och läckte så mycket ånga att rutorna i styrhytten immade igen. Den 15/12 samma år övertalades Helsing, av sin kamrat Lasse Andersson, att kliva av olycksbåten innan det var för sent. Detta räddade sannolikt hans då 17-åriga liv.

Besättningslista: Kapten: J. A. Jönsson
1:e styrman: Lars Sigurd Laurén
2:e styrman: Herman Håkansson
Maskinchef: Robert Hellberg
1:ste Maskinist A. Möllersson
2:dre Maskinist: Oscar E. Lindqvist
Steward: Dan Pettersson
Kock: B. I. Lindblom
Matros: Oskar Gottschalk
Matros: G. L. Dixon
Lättmatros: Gösta Vestberg
Lättmatros: A. T. Kleibor
Jungman: Per Ove Mittag
Jungman: Jes Meyer
Eldare: Bertil Övall
Eldare: A. B. Hellström
Eldare: A. Olsen

Händelseförlopp: I januari 1954 ligger det 60 år gamla rostiga fartyget och lastar trä i Norrsundet några mil norr om Gävle. Det är minus 20 grader och snön yr i den hårda vinden. Vinden med orkanstyrka i byarna ställer till med problem och en natt i början av januari draggar man på grund. En del av lasten måste lossas igen för att man ska kunna dra loss fartyget som senare undersöks av dykare.

Den 9:e januari kastar man loss för att bege sig mot Ipswich trots den den kraftiga stormen. Klockan fem i tolv samma kväll tvingas befälhavaren anropa kustradion i Härnösand för att beställa ett ilsamtal till rederiets kamrer. Samtalet spelades in av en 14-årig radioamatör i Härnösand. Medan samtalet kopplas upp pratar kaptenen med telegrafisten.

- All styrinrättning har gått all världens väg. Vi driver i Gävlebukten, förklarar kapten Jönsson.
Telegrafisten frågar om man ska sända ut en livräddningsbåt till Nedjan men det går inte att höra vad kaptenen svarar. Sedan kopplas samtalet till kamrern upp.
- Nu är det samma historia igen, säger kapten Jönsson.
- Vadå för samma historia? undrar kamrern
- Roderlinan har gått för oss. Handstyrningen också.
- Var är ni?
- Sju till åtta minuter från Eggegrund. Vi har inte långt till Lövgrunds rabbar.
- Kan ni inte göra något provisoriskt?
- Nej, här blåser full storm.
- Herregud, är ni rådlösa? Har ni ingen handstyrning?
- Den är sönder den också. Vi har haft en till. Den är också sönder. Det är ingenting att göra.
- Ligger ni och driver?
- Ja.
- Var är ni? undrar kamrern igen.
- Sju till åtta minuter i 155 grader och driver söderut. Vi kör med halv fart och kan inte styra.
- Kapten, det liknar ju ingenting. Är det kättingen som gått? Jag vet inte hur det ska gå till.
- Vi kan väl ta en bogserbåt som drar in oss.
- Jag vet inte var jag ska få tag i en bogserbåt. Jag vet inte hur det ska gå till.
- Härnösands kustradio kan ordna en bogserbåt. Här blåser full storm. Vi driver söderut och vi kan inte gå på däck.
- Jag vet ej hur det ska gå till. Jag får tala med assuransen.
- Vi har hållit på nu i sju, åtta timmar med detta. Vi har inte så långt kvar till Lövgrunds rabbar.
- Ja, jag ska ringa så fort jag kan.
Samtalet avslutas och telegrafisten frågar igen om han inte ska skicka en livräddningsbåt. Svaret går dock inte att höra. Sedan anropas Nedjan sammanlagt sju gånger inom ca 20 minuter. Telegrafistens sista meddelande är hoppfullt:
- Nu går det ut en båt, en kutter från Bönan. Den är framme om två timmar Tänd era strålkastare så de hittar er.
Nedjans svar är svagt och går inte att uppfatta på bandinspelningen. Förbindelsen bryts 00:17 den tionde januari och det står klart att fartyget förlist med hela sin besättning. Någon dag senare får anhöriga till matrosen Oscar Gottschalk ett spöklikt förutsägande brev, postat strax före det att Nedjan lade ut på sin sista färd:

"Ikväll hade månen en ring omkring sig vilket betyder hård vind och storm. Vi får väl se hur hård den blir. Hör efter radionyheterna nu om dagarna tills vi återvänder till svensk hamn. Båten är dålig. Vi kan vänta oss vad som helst av den. Men var inte oroliga för det. Det går väl bra med den här resan får vi hoppas och då kan vi vara i svensk hamn igen."

Bärgning: Ett fyrtiotal expeditioner har sökt efter Nedjan utan resultat. 1993 började ett antal medlemmar ur Stiftelsen Marinhistorik söka efter vraket. Utifrån skriftliga källor i olika arkiv lyckades man ringa in ett område där förlisningen torde ha skett. Med hjälp av uppgifter från Sjömätningen fick man även förslag på ett antal bottenformationer som skulle kunna vara resterna av Nedjan. Dessa formationer söktes sedan av med sidescan sonar och flera kunde avfärdas som undervattensklippor. En av formationerna visade sig dock vara Nedjan.