Fartygs-/båtlämning

Händelseförlopp: I Norge tog man ombord 1,500 ton Ferromanganmalm destinerad till USA. Hon intog last även i Önsköldsvik och Sundsvall innan hon kom till Gävle där hon lastade 515 ton pappersmassa från Korsnäs AB. Hon tog även ombord 2,000 ton pappersmassa från Bergslaget och 50 ton massa från Munktells i Grycksbo. Totalt hade hon 2,800 ton pappersmassa och 1,500 ton malm ombord när hon lämnade Korsnäs 16:30 lördagen den 9 juni 1928. Framför sig hade man en resa via Finska Kotka och exotiska platser som Havanna, Vera Cruz, New Orleans mm. Man lämnade av lotsen 17:55, passerade Eggegrunds fyr 18:30 och Campsgunds prick 19:22. Man passerade Björns fyr 19:55 i lugnt väder och med god fart och en del av den 34 man stora besättningen hade redan gått till kojs. Kapten Reidar Tideman hade själv fört befälet fram till 18:30, varpå han lämnade över till 1:e styrman Toft. Kapten hade trots att han lämnat över befälet varit uppe på bryggan titt som tätt. Klockan 19:00 hade 1:e styrman i sin tur lämnat över befälet till 2:e styrmannen Anders Petersen. När man passerade Campsgrund 19:22 kom kaptenen upp på bryggan och bestämde kursen SSO med hänsyn till att Argosgrundet skulle passeras på norra sidan. Enligt vad kapten uppgav hade orden så vitt han kunde se efterkommits genast. Kaptenen gick därefter ned från kommandobryggan men kom efter några minuter upp igen och ändrade kursen för att vara säker på att se pricken på Argosgrundet i händelse av dimma. Kapten gick sedan ner i kajutan, 1:e styrmannen Toft låg då till kojs. Klockan 20:50 rapporterade 2:e styrmannen Petersen att han observerat pricken först nu på grund av disig luft. Pricken var då en minut tvärs styrbord och fartyget höll en fart av 11 knop. Kapten gick inte upp på bryggan då han ansåg farvattnet ofarligt. Fem minuter senare rände man upp på 17 fotsgrundet vid Argos och det var tydligt att styrmannen räknat fel på avståndet till pricken.

När fartyget lämnade Gävle låg hon 21,4 fot djupt. Med den tyngd och den fart hon gjorde fortsatte fartyget upp så att hon fick grundet rakt under maskinrummet. Fartyget gungade fram och tillbaka med 8-10 meter under både fören och aktern. Man kunde inte genast se några skador i maskinrummet men satte ändå omgående ut de fyra livbåtarna. Det var dock endast tre av dessa som gick att använda då den fjärde läckte som ett såll. I båtarna sattes passagerarna, 2 kvinnor och ett barn, vilka var anhöriga till kapten. Man lade även i kläder och en del personliga tillhörigheter. Besättningen stannade dock kvar ombord och man satte genast igång med länspumpning av maskinrummet som nu började vattenfyllas. Vid elvatiden på kvällen knäcktes fartyget på mitten under kommandobryggan men hängde fortfarande ihop. Besättningen gav då upp och gick i båtarna. Man låg i flera timmar i väntan på undsättning. Först på plats var Grängesbergsbolagets Abisko. Då man visste att det egna rederiets ångare Mexicano var på väg mot Gävle och inte var långt borta, var kapten ombord på Abisko för att anropa Mexicano. Kapten gick sedan åter i livbåten för att tillsammans med de övriga invänta henne. Mexicano som väntades till Gävle vid 4-tiden på söndagen kom fram till Argos och de nödställda klockan 3 på söndagsmorgonen.
Inte mindre än 4 bärgningsångare sändes till platsen. Ajax gick från Gävle vid 14-tiden på söndagen och tog med två pråmar från Skutskär. Till Gävle hade Ajax kommit på söndagsmorgonen från Stugsund med ett mudderverk. Vidare avgick Helios från Wasa i Finland och Poseidon från Visby. Herakles skulle gå från Stockholm på söndagsmorgonen men råkade strax efter avgång ut för en roderskada. Hon fick ligga kvar i Stockholm ett par dygn för reparation. Beträffande möjligheterna att bärga Delaware uttalade sig sjöfolk pessimistiskt.

Vädret var på söndagen vackert med sydlig vind. Örskärslotsarna som besökte haveristen under söndagen konstaterade att hon stod på mitt under maskinrummet, och att hon var avbruten akter om bryggan. Sent på söndagskvällen kom bärgningsångaren Ajax till haveristen och även Posiedon var i antågande. Man passerade Gräsö vid 23-tiden. Till sin hjälp fick man ett 40-tal Gräsöbor som vid 23:30-tiden begav sig ut till Argos i tre motorförsedda fiskebåtar för att hjälpa till med att lossa lasten, som var det man fick inrikta sig på.
Helios som på söndagsmorgonen avgick från Wasa blev försenad av dimma på sin resa över till Sverige. Hon beräknades komma på måndagsmorgonen. Herakles avgick på torsdagskväll den 14:e från Stockholm och anslöt sig till dom tre andra bärgningsångarna. På måndagsmorgonen kom 21 man ur besättningen till Gävle med Mexicano. Kapten och de övriga befälen stannade kvar ombord på bärgningsångarna för att bistå vid bärgningen av lasten. Man började med andra och femte lastrummet. Man arbetade hårt hela dagen och den ena av pråmarna blev under dagen full och den andra höll på att lastas. Ca: 400 ton massa hade klarat sig och var torr. Den infördes av Ajax in till Öregrund.
Lotslöjtnant D. Magnusson var under måndagen ut till haveriplatsen för att utröna om pricken (en röd remmare ) stod på sitt rätta ställe eller om den råkat ut för timmerbogsering som ofta får till följd att prickar rubbas ur sitt läge. Det visade sig att pricken stod på exakt den plats den var utmärkt med i sjökorten. Magnusson kunde även konstatera att relingar och däck hade brustit, så att en spricka uppstått som vid däcket uppgick till en fot. Sprickan fortsatte nedåt, och man kunde se att bordläggningen spräckts åtminstone ned till vattenytan. Längre ned hängde skrovet ihop.
Sjöförklaring
Nu sökte man förklaringen till varför Delaware gick på grund. Enligt sjöförklaringen som hölls onsdagen den 20:e juni i Gävle rådhusrätt så fritog sig kapten Tideman allt ansvar. Han menade att skulden låg hos 2:e styrman Petersen som räknat så galet på avståndet till pricken. 1:e styrman Toft intygade de uppgifter kapten gav angående den tid han var på bryggan, samt det som skedde efter grundstötningen. Resten kände han inte till då han själv befunnit sig under däck mellan 19:00 och 20:55.
Petersen som förde befälet vid grundstötningen var en rutinerad sjöman. Han avlade styrmansexamen 1921 och kaptensexamen 1923. Han hade som tidigare berättats tagit över vakten 19:00. Vädret var lugnt och stilla, men dålig sikt på grund av dis och dimma. Han hade spanat efter pricken väl en halvtimmes tid men upptäckte den inte förrän 5 minuter före grundstötningen. Avståndet till pricken hade han uppskattat till 1 minut, varför han trodde att de skulle passera så långt på sidan av grundet att de skulle gå fria. Dessutom hade han trott att pricken stod mitt på grundet medan den istället stod söder om grundet. Han trodde också att grundet var försedd med en lysboj. Men denna läggs inte ut förrän den 15:e juni i dessa farvatten. Dessa omständigheter hade vållat olyckan och därför ansåg han sig ej ha skuld.
Visste att lysbojen ej var utlagd
Som ombud för försäkringsbolaget anmälde sig Direktör Torulf Wikborg Drammen Norge. Han frågade kapten Tideman angående denna lysboj:
--"Visste kapten och styrman, att lysboj ej utlägges förrän den 15 juli?"
--"Jo. det visste vi alla."

Turen kom sen till besättningsmannen Leif Christensen, som stod till rors vid grundstötningen. Han uppgav:
--"att vädret vid tiden för olyckan var lite disigt vid horisonten, men fullt siktbart. Han hade upptäckt pricken 5 minuter före grundstötningen. Att läget var farligt hade han ej tyckt, då han fått sina klara order om kursen".
Mänskliga faktorn
Det ser således ut att vara den mänskliga faktorn som orsakade förlisningen. Delaware var försäkrat i norska assuransbolaget Vidar för 44,000 engelska pund d.v.s. bortåt 740,000 kronor vilket inte fullt ut täcker det verkliga värdet. Lasten som värderades till ca: 1,000,000 kronor var försäkrad i olika bolag. Ferromanganmalmen var försäkrad i Wikborgs assurancebolaget för 400,000 kronor. Pappersmassan var försäkrad i både Svenska och engelska bolag för mellan 500,000 och 700,000 kronor.
Efter en vecka med bärgningsarbeten av lasten hade man lossat hela massalasten förutom en del som blivit oljeskadat av en trasig oljetank. Den kastade man i sjön. Pappersmassan fördes efter omlastning i Öregrund vidare till Blidösund. Av malmlasten hade man vid det här laget bärgat ca 130 ton av totalt 1,5000 ton. Samtidigt som lossningen pågick utfördes arbeten med att förstärka Delaware. Grova järnbalkar sattes på plats för att försöka förhindra att sprickan skulle utvidga sig, och att hela fartyget bröts itu. Nu hade man även kunnat utföra noggrannare undersökning av skrovet, och man kunde konstatera att hon stod på endast på styrbordssidan, medan det på babordssidan var gott om vatten (12 meter).
Delaware i ny skepnad
Kapten och 13 man av besättningen hade varit kvar för att bistå vid bärgningen och inväntat sjöförklaringen. Nu kunde man inte göra mycket mera så endast kapten 1:e styrman och 1:e maskinisten återvände till Delaware medan resten av besättningen reste hem till Norge. Så småningom bröts dock fartyget av på mitten och förskeppet sjönk. Men akterskeppet bärgades och fördes till Kieler Howaldtwerk i Tyskland, där det tillbyggdes 1929. Det nya fartyget fick namnet Thübingen. Hon togs i tjänst i augusti av Norddeutscher Lloud i Tyskland. Ironiskt nog togs detta stolta norska fartyg den 6 mars 1940 i tjänst som trupptransportfartyg inför invasionen av Norge. Den 24:e april 1945 befann sig det tyska transportfartyget Tübingen strax SV om Läsö i Kattegatt. De allierade hade i slutet av kriget ett kraftigt luftherravälde och ett brittisk plan fick syn på fartyget och anföll. Tübingen träffades och sjönk.