Fartygs-/båtlämning

Status: Lämningen utgörs av ett stort, tredäckat örlogsfartyg, vars övre delar härjats av eld. I allmänhet är dock skrovet väl bibehållet. Framför fartygets för finns ett stort järnankare, som varit fäst till fartyget med en tross. Denna tross har förmodligen brunnit av. Flera kanoner finns på platsen, bland annat en som är 2,5 m lång. Även en stor mängd delar av söndersprängda bronskanoner har påträffats ombord på fartyget. Vidare finns 800 kulor, vilka ligger ordnade i lådor. Åtskilliga av dessa har grövre kaliber än den 2,5 m långa kanonen (status 1896).
Bärgning: Vraket framkom vid muddringsarbeten 1896 inför Stockholmsutställningen. Dykare besiktigade fyndet och förmodligen bärgades en del föremål, däribland kanonkulor. Det är ovisst huruvida vrakdelarna bärgades eller täcktes över.

Eventuellt kan två piklod, vilka framkom vid muddringsarbeten i Stockholms ström 1898 sättas i samband med vraket. Dessa lod ingår i SSHM:s samlingar (Fyndnummer Ö. 3636 och Ö 3645).

Eventuellt kan det iakttagna vraket vara resterna av Västervik (se FÖRM 6689).

Historik: Fartyget började byggas i Västervik 1647 och stod färdig följande år. Hon inköptes av Kronan och utrustades med 44 kanoner. Hon finns med i svenska flottans segelordning för 1658, där hon flankerar den första eskadern. Hon bör alltså ha deltagit i slaget i Öresund mellan den svenska och holländska flottan samma år. Enligt en bestyckningslista från 1675 hade hon 12 st 12-pundiga kanoner och 10 st 8-pundiga. Västervik var nu ett skepp av fjärde rangen.
Händelseförlopp: Fartyget, aom låg för ankar i Strömmen, fattade eld och sjönk. I den hårda vinden spred sig gnistorna till det nyanlagda varvet på nuvarande Skeppsholmen. Repslagarbanan på bergskammen på norra Skeppsholmen samt de i närheten anlagda tork- och häcklingehusen antändes och brann ned. Skepparen Menlös ansågs skyldig och dömdes till hängning, men benådades sedermera på egen begäran till halshuggning.