Boplatsområde

Boplatsområde, ca 70-30 x 40-25 meter (NÖ-SV). Vid den år 2002 utförda förundersökningen påträffades 110 anläggningar bestående av i huvudsak stolphål och härdar. Den västra delen av ett treskeppigt långhus kunde urskiljas bland stolphålen. Husets vägglinjer var bevarade samt en ingång i den södra vägglinjen. Den eventuella stensträng som påträffades vid utredningen undersöktes och konstaterades vara ett täcktdike fyllt med sprängsten och recent material. Samma år slutundersöktes boplatsområdet. Räknat med förundersökningen framkom totalt 359 anläggningar varav merparten (301 st.) utgjordes av stolphål. En stor del av stolphålen ingick i ett treskeppigt långhus (94 st.) och i en hägnadskonstruktion (139 st.) som löpt i vinkel längs med huset. Övriga anläggningar som påträffades var 1 kokgrop, 31 härdar, 5 kulturlagerrester, 5 mörkfärgningar, 7 gropar och 5 rännor. Flertalet av härdarna var rundade eller rundat rektangulära i ytan och i genomsnitt ca 1 meter stora. En grop har tolkats som en avfallsgrop. Det treskeppiga långhuset var som minst ca 14 meter långt och som längst 16 meter. Bredden kan ha varierat mellan 6 och 6,5 meter. Fynd av keramik, bränd lera, lerklining, harts, 2 löpare av granit, 2 slipsten av sandsten, 1 malsten, obrända tänder, bränt ben och 1 lansspets av järn. Boplatsen förefaller ha etablerats under förromersk järnålder och sedan varit bebodd in i folkvandringstid. Boplatsområdets totala utbredning är okänd men sannolikt har den varit betydligt större i S, men förstörts i samband med husbyggnation och anläggandet av gator. Det kan dock finnas rester bevarade i villaträdgårdarna.
(rapport dnr 321-4269-2003)