Dös, undersökt och restaurerad 1965-1967 av M. Strömberg. Då konstaterades att kammaren bestod av 6 stenar, av gnejs och granit, runt en polygonal kammare, 2,4x2 m st (N-S), inre mått. Stenarna är 1,8-1,97x0,8-1,6 m st och 0,5-1,2 m tj. Endast halva stenarna står ovan jord, en av stenarna är frostsprängd. Kammarens yttre mått är 4,25x3 m st (N-S). Takblock av granit, oregelbundet runt, 3 m i diam och 1,4 m h. Stenpackning runt varje block ca 0,2 m br, av mindre stenar. Gång åt S av 2 stenar, 1,4 m l. Vinkelrät mot stenarna är en 0,8 m l tröskelsten, ev. ytterligare 2 st. Dösen är belägen på en rektangulär stenläggning ca 11x5 m st (Ö-V) av ett skikt stenar 0,2-0,4 m l. V delen ej undersökt, framkom genom spettning. I kammaren påträffades 5 fyndförande lager. Bottenlagret var 0,2 m tj och utgjordes av småsten. I det ovanliggande lagret, 5-6 cm tj, påträffades skelettdelar, spånskrapa, skivborr, 2 spån, 8 avslag, 27 bärnstenspärlor. Nästa lager var 0,5 m tj, och omrört med ett stort antal fynd från olika perioder, bla keramik, flintföremål, järnföremål, pärlor och brända och obrända ben. Runt dösen framkom 5 stolphål.
Utanför dösens ingång var vad M. Strömberg kallade ett "röse", oregelbundet, 12x5 m st (Ö-V). Stenarna var 0,03-0,8 m st, lagda i 1-2 skikt. Undersökt 1965 av M. Strömberg varvid framkom 1 stenhäll 1,9x0,8 m st och 0,2 m tj. Vidare påträffades 15 depåfynd av brända ben och flintyxor eller fragment av flintyxor. Spritt i röset påträffades keramik och flinta. Av röset syns inga spår, ev borttaget.
Dösen undersöktes 1855 av N.G. Bruzelius varvid påträffades keramik, 2 slipstenar av lerskiffer, träkol, trä och benbitar. Dessutom undersökt ca 50 år dessförinnan.