Fartygs-/båtlämning

Historik: Rikswasa byggdes 1599 på Stockholms skeppsgård på nuvarande Blasieholmen i Stockholm. Hon var då ett första rangens skepp och förde 50 kanoner. 1604 ombyggdes hon på Stockholms skeppsgård för att därefter blivit degraderad till ett tredje rangens skepp förande 32 kanoner. Efter 1610 rustades hon endast när hela flottan gav sig ut på sjötåg och tjänstgjorde då företrädelsevis i den eskader som blev kvar i Stockholms skärgård.

På sin första expedition under fientligheterna mot Polen år 1600, var Rikswasa flaggskepp i amiral Hans Klasson Bielkenstiernas flotta. Hon deltog i sjötåget 1621-22 med att skeppa hären för Rigas belägring. När Gustav Adolf 1623 företog en flottdemonstration mot Danzig för att hejda förmodade polska invasionsplaner mot Sverige, beordrades en särskildlokaleskader till försvaret av infartsleden till Stockholm. I denna styrka kom Rikswasa att ingå. I juli sammandrogs denna eskader till Djurhamn, där Riksvasa förliste senare samma år.

Rikswasa skall bl.a även ha kapat holländska handelsfartyg och genomfört en hemlig friarfärd där Gustav II Adolf besökte den brandenburska prinsessan Maria Eleonora.

Händelseförlopp: I oktober 1623 låg hon för ankar i Djurhamn tillsammans med ett antal andra fartyg i en skyddseskader. Vid detta tillfälle utbröt en eldsvåda ombord, en kruttunna i aktern exploderade och fartyget sattes på grund.

Den plats där Rikswasa sattes på grund i samband med att hon fattade eld har kommit att kallas "Brännskäret" efter händelsen.

Vraket har sedan förlisningen varit känt av lokalbefolkningen. I muntliga traditioner har emellertid vraket ibland satts i samband med "rysshärjningarna" år 1719.

Fartrygslämning, oklar utbredning. Enligt bröderna Nahlin var Rikswasas skrov fullt av lusningar efter kulträffar från kanoner och musköter. Man skall även ha iakttagit två avhuggna lårtjocka hamnrep som förmodligen vittnade om misslyckade bärgningsförsök. Fören skall ha varit mycket sönderslagen (status 1960). Akterspegelspartiet består i sitt nuvarande skick, efter bärgningen, av nedre delen av akterstäven, två tvärskepps liggande balkar, varav den övre ligger i ursprungligt läge, huvuddelen av vattenspegelns beklädnad och en löst liggande stötta. Akterspegelns beklädnad är till stor del intakt: ett större planklager med mellanvägg av drev, det yttre lagret överlappande det undre. Drev finns även mellan akterspegelns beklädnad och akterstäven samt som tätning vid spik och bultskallar. I akterspegelns undre del är på babords sida en luckliknande konstruktion. I akterspegelns övre del är underkanten av akterliga kanonportar synliga. På babords sida av akterspegeln är den nedre delen, till en höjd av ca 70 cm, rostfärgad. Akterstävens yttersida synes ha varit täckt av järnplåt, fäst med spik. I akterstävens yttersida finns bulthål med nedhuggningar, som troligen markerar rormaljornas läge. Ett genomgående bulthål i akterstäven fortsätter genom den övre balken (status 1964).

Kölsvinet har en snedlask i den bäst bevarade änden samt infällningar för bottenstockar på undersidan. På översidan finns spår för mast eller stöttor. Bottenstockarna är fästade med dymlingar till skeppssida och kölsvin. Förbindningen mellan kölen har på en bottenstock varit skråslagna spikar, på en annan dymlingar. I underkant av bottenstockarna finns urtag, sannolikt avsedda för slagvattnets avrinning. På spanten finns hål efter dymlingar för förbindning till bordläggning och innergarnering (status 1965).

Det bärgade partiet av akterspegeln är byggt av ekplankor i dubbla lager och omfattar nästan hela akterspegelns plana del. I den delvis brandskadade övre delen syns undersidan av två kanonportar, som tillhört undre batteridäck. Längre ned på spegeln finns strax ovan vattenlinjen en rektangulär lucka, vilken tjänat som lastport till trossdäck. Rodret har haft 8 beslag. Från vattenlinjen och nedåt är det klätt med eklämmar, placerade utanpå beslagen (status ?).

De efter bärgningarna kvarlämnade vrakresterna har samlats hop i en hög, "modell mindre majbål". I anslutning till denna virkeshög finns en mängd tegelstenar, till stor del fortfarande sammanfogade, varför de skulle kunna härröra från någon eldstad ombord. I virkeshögen ligger även lämningar efter bröderna Nahlins verksamhet i form av en grov kätting och en wire. Runtom detta ligger ett större antal mindre virkesrester (status 1969).