Fäbodvall, ca 175x90 m (NV–SO), bestående av 5 husgrunder, 3 källargrunder, 1 röjningsröse och 1 brunn. I anslutning till fäbodvallen står en stuga kvar, ʺIngemors stugaʺ. Ytterligare någon byggnad kan ha funnits som inte har identifierats som husgrund.
Husgrunderna består huvudsakligen av spisrösen, 1,5-2 m i diameter och 0,4-1,1 m höga. En husgrund, 5x5 m, har stenfot och källare, 3x2 m stor (N-S) och 1,4 m djup med kallmurade väggar i 5-6 skikt. En annan husgrund, med i kanten vallar av spräckta stenar, kan ha varit 6x5 m stor. Alla utom husgrunden med stenfot och källare är skadade av markberedning, vilket försvårar iakttagelser. Möjligen kan något av spisrösena vara röjningsröse.
Källargrunderna är 4,5x3 till 3x2 m stora och 0,5-1 m djupa. Den största har en stenram av 0,4–0,7 m stora stenar, något tuktade, och i mitten en grop, 4x2 m (N–S) och 0,5 m djup, med ingång i N (kan ha varit husgrund). Intill en av de övriga är en oregelbunden stenhög 2 m stor och 0,4 m hög. Denna stenhög har troligen lagts upp sekundärt vid grävning.
Brunnen har troligen från början varit stensatt, men har nu en betongring. Belägen på kanten strax utanför och NO om vägbank.
Röjningsröset är oregelbundet, 2 m i diameter och 0,5 m högt. Övermossat och beväxt av ruttna stubbar.
Delar av fäbodvallen är skadad av markberedning och vindfällen. En skogsbilväg går genom området. I N och NO förekommer hårdtrampad grässvål, både inom och strax utanför fäbodvallen. NO om skogsbilvägen har granskogsbeklädda tidigare åkrar sentida karaktär med diken mellan åkerytorna.
Fäboden finns på en historisk karta från 1816. På kartan syns färdvägar och inhägnade odlingsytor. Slåtter på fäboden omnämns vid slutet av 1800-talet. Den hade 4 stugor från början, men omkring är 1890 var endast en stuga i bruk, ʺKallmurens fäbodʺ. Det fanns fortfarande 2 stugor kvar på 1960-talet. En av stugorna kallades ʺSjödalsstuganʺ.