Historik: Ombyggd år 1923, förmodligen Helsingfors, Finland (Hietalahden tel)
Försäkrat till 100.000 kr.
Bärgning: Vraket lokaliserades av en fiskare 1986 då denne fastnade med sina torskgarn på det sjunkna fartyget. Garnen gick förlorade och fiskaren började köra fram och tillbaka över området med ekolod. På de utslag ekolodet gav slöt han sig till att det rörde sig om ett vrak. Han kontaktade då kustbevakningen, som med hjälp av en nedsänkt videokamera konstaterade att det rörde sig om ett stålvrak. Utifrån videofilmen kunde man även identifiera vraket som den finska ångaren Lilly, som förliste 1925. Fartyget bojades ut då kustbevakningen avsåg förlägga sina övningsdykningar till vraket.
En sportdykare som av fiskare hört talas om det nyupptäckta vraket for nästa sommar ut till vraket och dök som första person på platsen. I samband med detta bärgades bl.a. skeppsklockan, som inte bar någon inskription. Med hjälp av förlisningsuppgifter och utdrag ur skeppslistor antog sportdykaren felaktigt att vraket var fartyget det danska MF Pasch, som sjönk i det aktuella området 1958. Sportdykaren i fråga spårade ägaren till detta vrak och köpte vraket för att kunna fortsätta bärgningen. När några sportdykare på uppdrag av den nya ägaren var ute och bärgade på vraket bordades de av kustbevakningen, som ifrågasatte deras rätt till bärgning. Den fiskare som lokaliserat vraket gjorde även han anspråk på äganderätten. De bärgade föremålen lämnades in till polisen i väntan på att eventuella ägare till Lilly skulle kunna spåras. Under tiden spriddes rykten om att stora rikedomar i form av väl lagrad sprit skulle finnas att hämta på Lilly. När ingen ägare trädde fram ansökte ägaren till MS Pasch år 1992 om ensamrätt till bärgning på Lilly, vilket beviljades. Ytterliga föremål bärgades. Någon spritlast har emellertid inte påträffats, vilket förklaras av att denna, att döma av arkivuppgifter, bärgades redan vid strandningen.
Status: Vraket är väldigt intakt och står upprätt på botten. På förstäven syns en kraftig intryckning, som kan ha uppstått när fartyget strandade eller senare när det slog i botten. Babords patentankare sitter kvar på sin plats vid backen. Styrbords ankare finns däremot inte i sitt klys. På backens akterkant påträffades skeppsklockan. Lastrummet är mycket långt, och skärstockarna ligger fortfarande på plats med ca 1,5 m mellanrum. Den totala längden av lastrummet uppgår till ca 18 m. Det är helt tomt så när som på några plankbitar samt några slangar och en pump från bärgningsförsöken. Efter lastrummet reser sig en låg byggnad där det förliga skottet i stort sätt har rasat samman. Ovanpå byggnaden ligger rester av vad som måste ha varit bryggan. Där påträffades bl.a. ett rattstativ i mässing och en liten söndertrasad teakratt. Akterut finns ett skorstenshål och akter därom en maskinskylight, under vilken maskinen syns. Därefter tar akterkanten av bygget vid. I aktern finns ett litet akterdäck med en tonnagelucka. Aktern är rundad. Propellern är fyrbladig och tycks vara av järn. Av rodret, som ligger dikt babord, återstår endast ett skelett. Ventilen på stormluckan är fortfarande luftfylld och således tät. I babordshytterna syns flera dörröppningar. I en dörrspegel är fortfarande glasrutan intakt. Inne i salongen står travar av finskt Arabia-porslin fortfarande i hyllorna. Några flaskor flyter även omkring. Maskintelegrafen står på back halv maskin (status 1987-1995).
Händelseförlopp: När man avgick från Danzig den 20 december 1925 var vädret vackert, men barometern var i fallande, varför man ändrade kursen för att söka skydd under Memel i Litauen. Vädret blev dock bara värre och tillslut rådde snöstorm med orkanstyrka i vinden. I den grova sjön kunde man inte hålla kursen mot Memel, varför man beslöt att rida ut ovädret och ta sjön akterifrån. Vattnet spolade in överallt och man hoppades innerligt att den 19 m långa lastluckan skulle hålla tätt. Hela tiden släppte man ut olja för att i någon mån dämpa vågorna. Klockan 4 på morgonen spolades loggen och yttre dörren till mässrummet bort, och i.o.m. förlusten av loggen förlorade man möjligheten att bedöma avdriften. Strax därefter slogs även positionslampan sex fot över däck sönder, och plåtbeklädnaden över roderkättingen på däck slets sönder. Hela tiden gick maskinen med minsta möjliga gång. Lilly fortsatte att driva över Östersjön hela dagen, Vädret var alltjämt orkanartat och vinden gick mot SO. När man på måndagskvällen drivit över hela Östersjön och beräknade att man var utanför Segerstad kastades lodet. Man hade väntat sig 15-20 m vatten, men upptäckte till sin förvåning att djupet endast var 4-5 m. Man lade ögonblickligen om kursen till havs, men efter bara några minuter stod fartyget på grund och började vattenfyllas. Lillys utsatta läge upptäcktes från land, men p.g.a. den hårda vinden, snötjockan och issörja kunde man inte bistå henne. Besättningen stannade ombord på haveristen hela natten, och följande morgon anlände Poseidon för att bärga fartyget. Kaptenen avböjde emellertid all assistans från Poseidon, som därför avgick för att assistera en haverist på Gotland. Ombord på Lilly gjordes under tiden fruktlösa försök att få henne flott av egen kraft. Bl.a. lämpade man delar av sockerlasten överbord och förde iland spritpartiet, som genast sattes under bevakning av kustvakten Pettersson från Gårdby. Under julafton insåg kaptenen det hopplösa i situationen, och samma kväll anlände åter Poseidon till haveriplatsen. Nästa dag inleddes bärgningsförsök med att pumpa henne läns och att täta henne med hjälp av dykare. Arbetet pågick under två dagar, och på den tredje dagen var Lilly flott. Hon förtöjdes vid Poseidons sida, och under kontinuerligt pumpande började resan längs ölandskusten för att gå Herakles till mötes. Vinden tilltog allt mer i styrka, och tillslut var det omöjligt för Poseidon att ligga vid Lillys sida. Haveristen fortsatte därför resan för egen maskin, med utrustning och manskap från Poseidon ombord. Pumpen höll fartyget läns, men i den tilltagande sjögången uppstod en läcka, och fartyget började snabbt vattenfyllas. Man satte kurs mot land, varefter man lämnade fartyget i livbåtarna. Besättningen plockades snabbt upp av Poseidon, som sedan gick upp till haveristen och fäste en tross i hennes akterskepp för att försöka dra in henne på grunt vatten. Sedan bogseringen pågått en stund brast trossen. Man försökte skyndsamt koppla en ny tross till henne, eftersom hon redan hade börjat sjunka. Haveristen var emellertid vid det här laget så djupt sjunken att hon även tog in vatten ovanifrån, och till slut bedömde man att det vore för riskabelt att koppla samman fartygen med en ny tross. Turbinpumpen arbetade för fullt så länge fartyget befann sig över ytan. Strax därefter, kl. 01.15 på natten till den 28 december sjönk fartyget.
Fyndlista: Bärgat av sportdykare 1987:
Tre fönsterventiler i mässing
En sextant
En kompass och kompasshus i mässing
Ett rattstativ
En keramikkruka
En taklampa i brons
Skeppsklockan
Tubkikare
Bärgningar: Spritlasten bärgades. Sjönk under bogsering och bärgningsförsök.
Övrigt: Den uppgivna positionen förefaller inte stämma med det beskrivna läget O om Källa hamn.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
