Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning, N.N.

1997 företog Marinarkeologiska sällskapet, Göteborgskretsen (MASG) en uppmätning och dokumentation av vraket. Dokumentationen var ett moment i en kurs i marinarkeologisk mät- och dokumentationsteknik som arrangerades av MASG. Man kom fram till att fartyget ursprungligen varit 40-50 meter långt.

Status: Vid en besiktning företagen av Göteborgs sjöfartsmuseum 1978.09.13 gjordes följande observationer. Resterna är spridda över ett område på ca 30x10 m. Området innehåller bordläggningsplankor av 7-8 cm tjocklek i ek som ligger under ett tunt lager av dy. En del spant sticker upp och genom att känna längs spantens insida observerades att de kröks inåt mot vrakets mitt. I vrakets sydliga del hittades bordläggningsplankor med tunn kopparförhydring. Två stycken plankor togs upp för besiktning. Regelbundna hål angav nagelhål. Inga kopparnaglar hittades. Rester av drev i form av nöthår observerades. Tegel från spisen konstaterades centralt i vraket, där även ett benfragment, sannolikt från nötkreatur iakttogs. I vrakets södra del hittades som ytfynd två stycken mindre keramikskärvor av brunglaserat lergods samt ett skaft till kritpipa (status 1978).

På grund av muddringar i farleden har vraket frilagts mer och mer. I oktober 1997 (?) var den ena sidan av vraket nästan helt frilagd medan det stack upp spanttoppar ur botten på den andra sidan. Spanten är cirka 30 cm tjocka, vilket tillsammans med garnering på 10 cm och bordläggning på 10 cm gör skrovet ca en halv meter tjockt. I vrakets sydliga ände finns en hög med tegel. Runt vraket ligger mycket rostiga plank. På vraket har även observerats ett blockhjul samt vedträn. På botten i området ligger det mycket huggspån och annat som kan vara tecken på att fartyget skrotats på platsen (status troligen 1997).
Fyndlista: Vid besiktning 1978 upptogs från vraket 1 st prov av bordläggningsvirke, 1 st tegelsten från spisen, 1 st del av skaft till kritpipa och 2 st krukskärvor av brunglaserat lergods, 1 st mindre bit av kopparförhydring samt ett mindre prov av drev.

Bärgning: Enligt uppgift skall man under 1940-talet sprängt vraket för att bärga blyplåtar. Man lär även försökt bärga en del av akterskeppet med en stubbrytare utan resultat. Vid besiktning 1978 upptogs från vraket 1 st prov av bordläggningsvirke, 1 st tegelsten från spisen, 1 st del av skaft till kritpipa och 2 st krukskärvor av brunglaserat lergods, 1 st mindre bit av kopparförhydring samt ett mindre prov av drev.

Det finns ett stort antal folkliga traditioner kring Hamburgsund varav en del kan ha att göra med vraket vid Andholmarna. Enligt ortsbefolkningen skall fartyget varit franskt. Kolera hade drabbat besättningen och vid de yttre skären ska de gjort sig av med all tyngre matriel och sedan drivit in mot kusten, där de sedan gick på grund. En annan historia som också florerat kring vraket är att det skulle vara resterna av en pråm.

Under 1700-talet skall följande ha inträffat: "Perarne (folkligt namn på släkt i bygden) i Hamburgsund skulle ha bärgat in ett stort ryskt fartyg med 600 mans besättning som hade legat för ankar utanför kusten. Fartyget hade draggat ner över några grund. Ankartrossen kapades och skeppet bärgades in mot slottet. Man gick dock på grund vid det som nu kallas Ryssebön, dock inte värre än att man kunde tas loss och fortsätta sin resa. Perarne fick som tack för hjälpen bl a tågvirke och segelduk i sådan mängd att de senare ansågs förmögna. Enligt en annan tradition skall det stora ankare som står uppställt i Hamburgsund komma från denna händelse.

På 1780-talet kom en engelsk flotteskader till Ulön för att begrava döda sjömän. Enligt traditionen skall det ha varit flera hundra som begravdes. Gravarna grävdes grunt och vid nordlig vind kunde det hända att ben av människor och rockknapper kom i dagen. En man samlade in benen och begravde dem på Svenneby kyrkogård. Knapparna ansågs i bygden som farliga och man kunde inte ha dem i huset utan att det började spöka. De kunde inte vara stilla utan låg och hoppade på nätterna.