BISKOPSGÅRDEN

BISKOPSGÅRDEN 30

Biskopsgården ligger på Hisingen cirka sex kilometer nordväst om Göteborgs centrum. Det långsmala området - 4 km långt och 1 km brett - sträcker sig i nordsydlig riktning. Det begränsas av berg i väst och av en dalgång i öst. Till Biskopsgården hör Södra och Norra Biskopsgården, Länsmansgården ytterligare norr därom, samt Svartedalen i öst. Bebyggelsen ligger på båda sidor om en stor trafikled, Sommarvädersgatan, som går genom hela stadsdelen. Från denna gata löper vägar upp i de olika områdena i en trädstruktur. Två spårvagnslinjer når miljön, en med ändstation i Norra Biskopsgården och en som vänder i Länsmansgården. Buss trafikerar Svartedalen. Terrängen är mycket höglänt och särskilt i den nordvästra delen ges en påtaglig känsla av ljus, rymd och luft. Milsvida utsikter finns på flera ställen. Västerut breder skogen ut sig med rekreationsområden och helt nära bebyggelsen finns en mindre sjö, Svarte mosse. I anslutning till sjön finns en stor idrottsanläggning.

Området tillhör den forna Lundby socken som blev inkorporerat till Göteborg 1906. I början av 1950-talet var detta det sista större orörda markområdet i stadens ägo. Före utbyggnaden fanns här karg hällmark, magra beteshagar och ett tiotal torp. Byggverksamheten inleddes av HSB och Göteborgshem. Miljön planlades i tre etapper med i huvudsak kommunala bostadsföretag som byggherrar. Först byggdes 7 700 lägenheter i Södra och Norra Biskopsgården mellan 1955-1960. Det omfattade några relativt väl avgränsade områden som innehöll olika hustyper såsom låga lamellhus, punkthus, skivhus och radhus. Några av stadens första elementbyggda och eternitklädda hus byggdes här. Länsmansgården bebyggdes 1963-1966 med 2 800 lägenheter och Svartedalens 600 lägenheter uppfördes 1965-1968. Dessa delar fick delvis en mer storskalig bebyggelse och tydliga planformer med sammanhängande lamellhus och höga skivhus. Punkthus och småhus saknas helt. Bland arkitekterna märks Nils Einar Eriksson, Helge Zimdal, Erik och Tore Ahlsén, arkitektfirman Ekholm & White, Lars Ågren, Torsten Hansson, Poul Hultberg, Arne Nygård med flera.

Under 1980-talet har flera förändringar skett av bebyggelsen. En stor del av de äldsta bostadsområdena i söder har tilläggisolerats och klätts med plåt. Två områden i Länsmansgården har utsatts för total omdaning, så kallad "turn-around" och givits nya, mer positivt klingande namn: Solstaden och Karlaplatsen. Flera skivhus av betongelement har fått ny fasadklädsel och nya takformer. I ett område har lamellhusen fått ett mer traditionellt utseende med karaktär av 1950-talets putsarkitektur. I början av 1990-talet revs ett relativt stort område med bostadshus vid Flygvädersgatan, nedanför vattentornet, och ersattes med radhus i trä från OS-byn i Norge. Området kallas nu Solvädersbyn. Bara ett enhetligt småhusområde finns från senare tid, beläget i Södra Biskopsgården.

I miljön finns tre större centrumanläggningar. Vårväderstorget, uppfört omkring 1961, ligger i söder och är omsorgsfullt utformat med en bilfri torgplats mellan två affärslängor som i flera etager öppnar sig mot ett parkområde i söder. Vid torget finns bland annat bibliotek och kyrka. Torget är en naturlig entré till Södra Biskopsgården varifrån en solfjäder av matargator utgår till de olika bostadsområdena. Trots renoveringen har torget behållit sin tidstypiska karaktär. Friskväderstorget ligger i Norra Biskopsgården och har en upplöst form med en livsmedelshall i en låg byggnad på torgytan och två skivhus, varav det ena har butiker i bottenvåningen och det andra inrymmer ett sjukhem. Platsen har byggts om i flera omgångar sedan det uppfördes 1958-1959. Kyrkan, byggd 1968, har här ingen koppling till torget utan ligger som solitär på gränsen till Södra Biskopsgården. Mitt över Friskväderstorget, på östra sidan av Sommarvädersgatan, ligger en liten välbevarad butikslänga från 1958, kallad Väderbodarna, i anslutning till ett bostadsområde. Länsmanstorget byggdes 1963-1967 och har två butiksbyggnader längs ett stråk med en kyrka och på andra sidan vägen en sjukvårdscentral, samt en fritidsgård som även annekterat den före detta panncentralens utrymme i samma byggnad. Affärsbyggnaderna genomgår nu en genomgripande omgestaltning. På flera ställen finns ett mindre utbud av affärer och andra verksamheter i bostadshusens bottenvåningar. Ett flertal grundskolor finns i Biskopsgården. I Svartedalen ligger ett sjukhem och ett av Göteborgs fyra bostadshotell från aktuell period. Det kallades vid uppförandet för industrihotell, "för ogifta personer, anställda inom stadens industrier".

Invånarantalet var vid årsskiftet 1998 i Biskopsgården 24 666 personer och det finns drygt 12 500 lägenheter i stadsdelen. Ohälsotalet (ersatta dagar per försäkrad person) är Göteborgs näst högsta. Endast Bergsjön har högre. 92 % av alla bostadslägenheter finns i flerbostadshus, till största delen ägda av allmännyttan och vanligast är tre rum och kök. 62 % av lägenheterna uppfördes mellan 1951-1960 och ungefär hälften så många under 1961-1970. Två av bostadsområdena i Södra Biskopsgården ingår i det kulturhistoriska bevarandeprogrammet "Värdefulla miljöer 1985"; radhusen vid Erik Väderhatts gata respektive lamell- och punkthusområdet vid Blidvädersgatan.

Källor: Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg- ett program för bevarande. (1999) Del 1. Stadsbyggnadskontoret, Kulturförvaltningen/Stadsmuseet. Redaktör Gudrun Lönnroth.
Göteborg bygger 2. (1969) Bostadskontoret, GAKO, Stadsbyggnadskontoret.
Göteborgsbladet 1999 - juniversionen. Internetadress med SDN statistik, www.goteborg.se, 2000-06-06.