BRÄMAREGÅRDEN

STADSDELENS HISTORIA

Före 1850
Fram till 1906 var området en del av Lundby socken. Det begränsas i öster av Kvillebäcken som tidigare utgjorde gräns mellan socknarna Backa och Lundby och även var riksgräns mot Norge till 1658. Från 1600-talet fanns en färjeled från Lilla Bommen till Kvillebäckens utlopp.

1850-1906
Området kring Kvillens utlopp utvecklades till en viktig knutpunkt för kommunikationer till och från Hisingen. Här placerades ett par större fabriker och bostadshus började byggas kring Kvilletorget. Längs Hallegatan tillkom friliggande bostadshus och vid Rambergets mycket branta västsida (Ättestupan) en grupp landshövdingehus.

1906-1950
Efter inkorporeringen med Göteborg upprättade Albert Lilienberg utbyggnadsplaner för Brämaregården och östra delen som bl.a. omfattar Kvilletorget bebyggdes sedan med landshövdingehus, badhus, ett par kyrkor m.m.

Förändrat - bevarat
Efter 1970 har flera av Brämaregårdens äldsta bostadshus rivits, bl.a. vid Ättestupan och Kvilletorget.
Delar av bostads- och industrimiljöerna kring Kvilletorget och bostadsmiljöer längs Hallegatan är bevarade. Det finns även flera skolor och industrimiljöer med kulturhistoriskt värde. Stadsdelen har tre äldre kyrkor, Brämaregårdens kyrka (1925), S:t Matteus kyrka (metodistförsamlingen 1923) samt Rambergskyrkan (Lundby missionsförening 1952).

Källa: Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg, red. Gudrun Lönnrot, Göteborg 1999