Bosarps kyrkomiljö

Bosarp ligger i fullåkersbygden strax norr om Eslöv. Kyrkan ligger mellan Bosarps gamla bykärna och den lilla byn Öslöv, ett par hundra meter norr om kyrkan.

Jorden kring Bosarp har brukats av människan i tusentals år. Fornfynd i form av boplatser och flintaredskap som yxor och knivar visar att människor var bofasta här redan under äldre stenålder. I området finns även flera bronsåldershögar. Ortsnamnet Bosarp anspelar på mansnamnet Bose och förekommer första gången under 1300-talet och skrevs då Bosatorp (Boses gård). Det äldsta skriftliga belägget för dagens variant, Bosarp, härrör från 1459. Under efterföljande århundraden förekommer även varianter som Boserup och Bosserupp.

Gårdarna i Bosarp ägdes under medeltiden av domkyrkan, kyrkan och senare av adeln och kungen. Först under 1700-talet gavs bönderna i Bosarp möjlighet att köpa loss gårdarna de brukade.

Enligt 1815 års Rekognosceringskarta låg byn vid fyrvägskorsningen strax norr om den medeltida kyrkan. Området söder om kyrkan utgjordes av sankmarker. Skifteskartan som upprättades 1837 visar att byn bevarat den tidigare utsträckningen. Byn bestod efter skiftet av åtta kringbyggda gårdar samt två mindre gårdar och ett antal gatehus.

När Bosarps romanska kyrkan revs 1867 valde församlingen att låta uppföra sin nya helgedom ca 500 meter norr om den gamla kyrkplatsen, vilket innebar att kyrkans nya placering var avskild från kyrkbyn. Bebyggelsen har i övrigt behållit mycket av den struktur byn hade vid 1800-talets början.

Vid byns södra del löper Bosarps jär, en så kallad getrygg, bildad av inlandsisens smältvattenströmmar. Den ädellövskogsklädda rullstensåsen skyddas som naturreservat. På jären finns en kägelformig håla, Rövarehålan, vilken enligt den lokala traditionen ska ha varit tillhåll för ett rövarband. Det sägs att en kopparkittel med en skatt finns nergrävd i hålan. Flera lär ha grävt efter skatten och någon enstaka till och med fått tag i kopparkitteln, men då tystnad måste råda under upptagandet och lycksökaren inte kunnat hålla mun har skatten återigen försvunnit. Varje långfredagsmorgon kan man enligt sägnen höra sång och musik i Rövarehålan.