Hammarlunda kyrkomiljö

Bland trädbevuxna kullar i det kuperade odlingslandskapet strax norr om Kävlingeån, mellan Harlösa och Holmby, ligger byn Hammarlunda. Arkeologiska fynd i området kring Kävlingeån, som historiskt varit en viktig transportled från havet in i landet, visar på boplatser sedan tidig stenålder. Namnet Hammarlunda omnämns i bevarade dokument första gången 1353. Förledet Hammar- tillskrivs betydelsen stenig backe eller sand- eller lerbrant, medan efterledet har den mer uppenbara betydelsen trädsamling eller dunge. Denna lund har av tradition kopplats samman med en plats cirka 600 meter nordväst om kyrkan som tolkats som en hednisk offerplats.

Få arkeologiska undersökningar har genomförts i byn, men utgrävningar i kyrkans västtorn vid mitten av 1960-talet tyder på att platsen var betydelsefull under vikingatid och tidig medeltid. Den medeltida byn antas ha haft en snarlik utbredning som det Hammarlunda som syns på den geometriska avmätningskartan från 1767, där tio av byns gårdar ligger i ett stråk söderut från kyrkan, och ytterligare två gårdar är placerade något mer avlägset i väster. Troligen har här funnits en stormansgård, som ska ha legat i närheten av de två gårdarna väster om kyrkan alternativt närmare och då möjligen norr om kyrkan.

Under 1770-talet gjordes upprepade försök att efter laga kungörelse genomföra storskifte i Hammarlunda. Eftersom åkermarkernas beskaffenheter ansågs för olika genomfördes dock inget skifte förrän 1830-talets laga skifte, då nio av byns tolv hemman flyttades ut på ägorna. I dagens Hammarlunda by finns förutom de kvarliggande gårdarna bebyggelse i form av gatehus öster och väster om kyrkan. Direkt öster om kyrkan ligger byns gamla skolhus i rött tegel.