Säby kyrkogård kyrkomiljö

Kyrka och kyrkomiljö
Säby socken upptar den nordöstra änden av såväl Jönköpings län som Tranås kommun. Naturliga gränser
utgör Holavedens skogar i norr och sjön Sommen i öster. Socknen är starkt kuperad. Centralt ligger
Säbysjön, i vilken Svartån mynnar från väster och rinner vidare åt norr till Sommen. Området kring sjön
och dalgången är helt uppodlad och utgör den största slätten i bygden. Åkerarealen ökades kraftigt i och
med sänkningar av Säbysjön på 1800-talet. En stor rikedom av fornlämningar fr o m senneolitikum och
med tyngdpunkt i järnåldern visar på platsens betydelse. Det är vid sjöns västra strand som kyrkbyn är
samlad. Sockennamnet uppträder första gången i skrift 1335 som Saeby och betyder byn vid sjön.
Under stormaktstiden kom socknen att domineras av flera säterier. Störst är Gripenberg i väster med Carl
Gustaf Wrangels välbevarade barockslott i trä. I senare tid har godset ägts av släkten Hermelin, vilken
även innehaft Restad i socknen. Ett annat gammalt säteri är Tranås vid Svartåns utlopp i Sommen, vilket
ägts av släkterna Klingspor och Stockhaus-Åberg. Vidare kan Åbonäs och Traneryd nämnas, det förra i
senare tid ägt av släkten Åberg. Gården Säthälla i anslutning till vägarna från Gränna, Mjölby och Eksjö
tjänade som gästgiveri. Säbydalen är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Östra stambanans
dragning 1874 fick stor betydelse för bygdens utveckling. Tre stationssamhällen växte upp, vilket
minskade kyrkbyns centrala roll. Redan 1849 hade Säby marknad flyttats till Tranåskvarn där en viktig
vägknut var belägen. Med järnvägen kom byn snabbt att expandera, 1882 till köping och 1919 till stad.
Sedan 1884 har Tranås egen begravningsplats. Gripenberg i väster blev snabbt centrum för
jordbruksbygden med spannmålshandel. Kring hållplatsen Sommen uppe i nordost växte en
trävaruindustri fram liksom många sommarbostäder.
Kyrkbyn ligger samlad mellan Säbysjön i öster och väg 32 Eksjö-Tranås i väster. Längst i söder, i änden
av en delvis bevarad allé från landsvägen i norr, ligger prästgården. Mangårdsbyggnaden från 1806
tillbyggdes ca 1850 och utgör nu en 1 ½ plans salsbyggnad i timmer med frontespis och sadeltak.
Fasaderna är klädda med gul locklistpanel, taket täckt med tvåkupigt lertegel. Norr om prästgården, vid
alléns östra sida ligger kyrka och kyrkogård, på motsvarande sida i väster arrendatorsbostället med 1 ½
plans salsbyggnad från 1928, frontespis, ljus locklistpanel och sadeltak. Längs vägen sträcker sig sedan
en öppen yta, det är den gamla kyrkvallen. Ursprungligen kantade kyrkstallar dess västra sida, idag
syrenbuskage. Mot dess östra sida vänder sig två generationer skolbyggnader. Den äldsta, som även var
sockenstuga, är timrad i två våningar 1828. Den yngre uppförd i två våningar 1926. Den yngre skolan
ansluter i utförandet till den äldre. Båda har gulmålad locklistpanel, vita klassiserande detaljer och brutet
tak med enkupiga cementpannor. Den ena är i dag församlingshem, den andra bostad. I slänten öster om
skolbyggnaderna står ett reveterat f.d. ålderdomshem från ca 1890, vilket fick nuvarande klassiserande
framtoning vid en ombyggnad på 1920-talet. Ytterligare en gård finns i anslutning till detta. Nordost om
kyrkogården står två generationer kyrkstallar längs med vattnet. De äldsta i norr utgörs av tre rödfärgade
timmerbyggnader från 1800-talets mitt. De bär sadeltak med enkupigt lertegel. Den yngre längan från
1930-talet bär rödfärgad locklistpanel och sadeltak med enkupigt lertegel. Sistnämnda rymmer sedan
1981 vaktmästeri och vattenklosett.
Säby kyrka består av ett långhus med fullbrett rakslutet kor i öster, korsarmar och i väster ett torn.
Långhusets äldsta del är från tidig medeltid medan det i övrigt tillbyggdes och fick nuvarande kor under
1400-talet. Därvidlag slogs valv, vilka målades av mäster Amund eller en lärjunge. Norr om koret finns
en samtida sakristia. Korsarmarna tillkom under 1600- och 1700-talen. I söder restes två gravkor i
anslutning till kyrkan, det Wittingska 1746 och det Wrangelska 1748. Tornet med sin originella
barockhuv stod klart 1756. Balustraden med hörnpyramiderna och urtavlorna är kyrkans främsta
kännetecken. Torntaket och de branta sadeltaken ger exteriören en barockprägel. Alla takfall är täckta
med kluven spån. Murarna är vitputsade och har sena 1800-talsfönster med nygotiska gjutjärnsbågar. I
inredningen märks vid sidan av kalkmålningarna bl.a. Jerk Werkmästers målade korfönster från
restaureringen 1931 och predikstolen i renässans.