Torslunda kyrkas kyrkomiljö

Socknen
Torslunda har tillsammans med Glömminge socken, Vickleby socken och delar av Resmo socken hört till Algutsrums härad. Första gången Torslunda socken nämns i skrift är 1320, då som Thorslundom. Socknen har haft samma omfattning sedan medeltiden. De byar eller gårdar som från denna tid räknats till Torslunda socken är Arontorp, Björnhovda, Eriksöre, Kalkstad, Kråketorp, Kåtorp, Lenstad, Runsbäck, Skogsby, Torslunda, Tveta och Tävelsrum. Byarna Kalkstad och Lenstad har rättsligt och administrativt hört till Hulterstads respektive Möckleby härad. Färjestaden omnämns som plats redan under medeltiden (år 1389), men var då ingen by och hade inga gårdar. Socknen har en nästan kvadratisk form, ungefär en mil bred, något kortare i nord-sydlig riktning. I väster sträcker sig socknen ner till Kalmarsund, i öster ungefär fram till mitten av Öland. Området har en varierad natur och uppvisar en provkarta på de flesta av Ölands landskapstyper. Öster om landborgen, som löper i nord-sydlig riktning, ligger i den södra delen av socknen Stora Alvaret. I norr möter Alvaret Mittlandsskogen. Väster om landborgen sträcker sig bördiga åkermarker. Inom Torslunda socken finns två områden som valts ut som riksintressen för kulturmiljövården. Det är dels byn Eriksöre, dels ett område som omfattar både Kalkstad och Lenstad. Eriksöre har uppmärksammats som en radby i ett för sydvästra Öland typiskt släntläge. Här finns också ett förhistoriskt gravfält med mellanliggande högar och domarringar. Kalkstad och Lenstad beskrivs som radbyar på gränsen mellan alvarmark i söder och gärden i norr. Intill byarna finns husgrunder och system av stensträngar från äldre järnålder, samt gravfält från järnåldern. Norr om Lenstad ligger Lenstad borg. Det mest uppmärksammade enskilda arkeologiska fynd som gjorts inom socknen är en guldhalskrage som dateras till 400-talet e. Kr. Kragen hittades 1860 i Färjestaden. Byn Torslunda ligger i socknens centrum vid den gamla landsvägen, nuvarande väg 136, som löper från norr till söder på Öland. Socknens kyrka ligger i Torslunda. I Färjestaden uppfördes 1976 Nådens kapell.

Kyrkomiljön
Torslunda kyrka och dess båda kyrkogårdar ligger på västra sidan om landsvägen, väg 136. Kyrkan är placerad ungefär mitt på den gamla kyrkogården. En smalare väg löper runt gamla kyrkogården. Vägen är enkelriktad. Infart från 136:an sker söder om gamla kyrkogården. I norr gränsar vägen mot den nya och större kyrkogården, anlagd 1968. Torslundas prästgård ligger väster om kyrkan och kyrkogården. Prästgårdens huvudbyggnad är i sitt nuvarande utförande från 1840. Den är uppförd av trä i en våning, med inredd vind. (Bild 4-5.) Taket är brutet och klätt med rött lertegel. Byggnaden är placerad i nord-sydlig riktning, med entrén vänd mot öster. Entrén nås via en stenlagd gång från vägen väster om gamla kyrkogården. Huvudbyggnaden flankeras av två vitputsade stenbyggnader från 1830. (Bild 6-12). Dessa stäcker sig i öst-västlig riktning. Flyglarna har liksom huvudbyggnaden brutna tegelklädda tak. Den södra flygeln inrymmer magasin och garage. Norra flygeln har varit arrendatorsbostad, men inreddes 1934 till församlingshem. Den har därefter byggts till i två etapper. Prästgården har en stor anlagd trädgård. I trädgårdens södra och sydvästra del växer fruktträd, mot väster bland annat två stora valnötsträd. Öster om huvudbyggnaden finns flera lönnar Hur prästgårdens byggnadsmiljö såg ut före nybyggnadsperioden 1830-1840 går att utläsa av en karta från 1797 visande Torslunda prästegårds enskillte ägor. (Bild 2.) På en teckning från omkring 1819 visande Torslunda kyrka från söder syns ett flertal stråtaksklädda skiftesverkslador sydväst om kyrkogården. Av ett flygfotografi från 1930-talet framgår att det även senare uppförts ekonomibyggnader i detta område av prästgårdens marker. (Bild 3.) Ett flertal av ladugårdarna revs under 1960-talet för att ge plats åt parkering. Den parkeringsyta som tillskapades avgränsas idag mot söder av en kvarvarande ladugård. (Bild 13) Ladugården är uppförd i skiftesverksteknik. Den har rödfärgade väggar och vasstak. Ladugården hör till det löneboställe som ligger söder om gamla kyrkogården. (Bild 14.) Löneboställets nuvarande huvudbyggnad, ett rödmålat 1½ plan högt trähus, är uppförd 1919. Kyrkans bårhus ligger norr om den gamla kyrkogården, inne på den nya kyrkogårdens område. (Bild 15.) Byggnaden är orienterad i nord-sydlig riktning, och har en stor port i gaveln mot söder. Bårhuset är uppfört i två etapper. Den ursprungliga delen mot söder, byggd 1961, är ritad av arkitekten Gösta Gerdsiö. År 2000 förlängdes bårhuset mot norr. Mest omsorgsfullt utformad är södergaveln, med fasad av kalksten och port av ek. Mot övriga väderstreck är fasaderna putsade. Taket är belagt med rött lertegel. Öster om landsvägen, mitt emot gamla kyrkogårdens sydöstra del, ligger kyrkans tidigare bårhus. (Bild 16.) Huset är uppfört i sten. Väggarna är putsade med inte avfärgade. Taket är belagt med enkupigt handslaget lertegel. Näst efter själva kyrkan är det gamla bårhuset troligen den äldsta kyrkliga byggnaden i Torslunda, äldre än prästgårdens flygelbyggnader från 1830. Placeringen intill vägen mot Kåtorp känns igen från den tidigare nämnda kartan från 1797.

Till kyrkomiljön kan även räknas Torslundas skola, även om denna ligger ett stycke norr om kyrkan. (Bild 17-18.) Skolbyggnaderna, som alla ligger på landsvägens östra sida, är uppförda i flera etapper. Den äldsta skolbyggnaden byggdes redan 1839. Huset är uppfört av sten i 1½ plan. Väggarna är pustade, taket brutet och tegelklätt. År 1885 byggdes ytterligare en skola, denna gång av trä. Byggnaden är uppförd i 1½ plan, med en stor frontespis mot norr. Benämningarna på de båda gamla skolbyggnaderna varierar något. Skolbyggnaden av sten kallas i litteraturen ofta just för Stenskolan, medan träbyggnaden kallas Träskolan eller Kyrkskolan. Stenskolan är Ölands äldsta i bruk varande skolbyggnad. I anslutning till skolan finns också ett bostadshus i trä, byggt 1918 för skolans lärare, som då också var kyrkans kantor. Norr om skolområdet ligger Torslunda hembygdsgård. Byggnaden flyttades till platsen på 1850-talet för att användas som fattighus. Den har varit i Hembygdsföreningens ägo sedan 1946.