Sankta Marias kyrkomiljö

Helsingborg ligger vid kusten i nordöstra Skåne, där sundet mot Danmark är smalast. Staden, som fick sina stadsrättigheter 1070, har åtminstone sedan 1000-talet haft en betydelsefull roll för kommunikationen i området.

Den första bebyggelsen i staden etableras på den försvarsmässigt gynnsamma land-borgsplatån ovanför kustremsan. På 1100-talet byggs en romansk stenkyrka på strand-brinken, som annars bara används för temporära fiskeläger. Under sena 1200-talet omvandlas Helsingborg från ett kungligt maktcentrum till en borgerlig köpstad, som utvecklas på två fronter. Uppe på landborgen byggs en institutionell miljö ut med fyra 1000- och 1100-talskyrkor, ett domenikanerkloster från 1200-talet och försvarsanlägg-
ningen Helsingborgs slott med det ännu bevarade tornet Kärnan. Den påbörjas 1313 i parken Slottshagen. Längs vattnet växer ett mer profant samhälle fram. Borgerskapet tar initiativ till åtskilliga byggprojekt; bl.a. rivs den romanska kyrkan till förmån för dagens Mariakyrkan. Området runt denna avgränsas som kyrkogård, och övriga bebyggelsen inordnas i den ännu bevarade kvartersstrukturen. Ett rådhus byggs söder om kyrkan på nuvarande Södra kyrkogatan, Latinskolan byggs väster om kyrkan på dagens Mariagatan, och Norra kyrkogatan utvecklas till sin tids mest betydelsefulla genomfartsled från landborgen och ner till stadens hamn.

Kyrkogården är i bruk fram till 1816, då begravningar inom tättbebyggda områden förbjuds av sanitära skäl. Muren kring kyrkogården rivs, och en ny begravningsplats, idag kallad Gamla kyrkogården, etableras på en backslänt vid dagens Södergatan. Under 1880-talet kompletterar man med Nya kyrkogården, och 1906 binds de båda kyrkogårdarna ihop med den s.k. Donationskyrkogården. Den är fortfarande aktiv som begravningsplats i staden vid sidan om Pålsjö kyrkogård från 1913.

1855 beslutas att upprusta miljön kring St:a Maria, och dubbla trädrader planteras kring kyrkan som avgränsning mot övriga bebyggelsen. 1952-53 rekonstrueras kyrko-gårdsmuren, medan marken på kyrkotomten sänks och görs om till ett kvartersindelat grönområde med planteringar och stenlagda gångar. Gatorna kring kyrkotomten blir 1979 gågator, som beläggs med smågatsten. Under 1990-talet ordnas en liten kuller-stensatt plats vid kyrkans västportal runt Gustaf Nordahls skulptur Livets källa.

Området kring nuvarande Mariatorget består idag av en relativt småskalig bebyggelse av varierande ålder, från gatuhus från sent 1700-tal till större hus byggda efter 1970- och 80-talens omfattande saneringar. Flera byggnader är från 1860-1940, bl.a. några ståndsmässigt gestaltade tegelhus från tiden kring förra sekelskiftet. Öster om kyrkan ligger en korsvirkesbyggnad från 1797 ut mot Hallbergs trappor, som leder upp mot landborgen och Olympia, liksom ett putsat gatehus och f.d. apotek från 1813, som idag är klassat som byggnadsminne.