DÖDERHULTS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Döderhults kyrka ligger på en höjd i landskapet omgiven av bebyggelse i alla väderstreck, utom mot öster där åkrar breder ut sig i det som förr var en havsvik. Namnet Döderhult nämns första gången 1337. Sedan medeltiden har samma kyrkplats brukats som socknens religiösa centrum. Kring kyrkan finns den äldsta kyrkogården, Kallad gamla A, som också rymmer ett gravkapell och en ålderdomlig redskapsbod. Väster om kyrkan och den gamla kyrkogården,
på andra sidan om Marieholmsvägen, ligger ytterligare en kyrkogårdsdel, kallad Gamla B, vilken tillkom på 1800-talet. Denna ligger på mark som tidigare tillhörde godset Marieholm. Godsets huvudbyggnad och två porthus finns ännu kvar som fond åt kyrkogården. Huvudbyggnaden har sedan 1950-talet bl a hyst distriktssköteskemottagning och lärarbostad. På samma område ligger också prostgården uppförd 1986. Båda kyrkogårdarna omges av gamla träd och har pampiga entrépartier mot Marieholmsgatan.

Norr om kyrkan fanns tidigare kyrkstallar. Sedan 1970-talet finns här istället församlingshem och pastorsexpedition i en låg, rödmålad träbyggnad, samt parkeringsplatser för kyrkans besökare. Sydväst om kyrkan låg tidigare en sockenstuga som från 1826 brukades som skolhus för socknens första folkskola. I dag finns en minnessten som förtäljer historien. Längs Mariehomlsvägen, nordväst om kyrkan, står en minnesskulptur över konstnären Axel Petersson, Döderhultaren, utförd av Arvid Källström från Påskallavik. Hela kyrkomiljön utgör på många sätt en central plats i Döderhults samhälle.

Öster och nordost om kyrkplatsen och den äldsta kyrkogården ligger Nya kyrkogården som började anläggas på 1960-talet, men som senare också utvidgats. Nya kyrkogården berörs mycket lite i denna rapport då projektet inte omfattar kyrkogårdar anlagda efter år 1940.

Döderhults socken ligger mitt i Kalmar län utmed kusten. Från söder till norr gränsar socknen mot Mönsterås, Fliseryd, Högsby, Mörlunda, Kristdala och Misterhults socknar. Bygden är rik på fornlämningar. Den djupa havsvik som en gång i tiden gick ända fram till Döderhults kyrka skapade goda levnadsförhållanden för såväl stenålderns som bronsålderns människor. När vattnet sjönk undan blev viken en bördig dalgång. Kring kyrkan växte kyrkbyn med service och handel. Längre österut, vid kusten låg köpingen Döderhultsvik. Platsen blev 1646 lydköping under Kalmar stad vilket betydde att de som bedrev handel i Döderhultsvik var underställda handelsmännen i Kalmar. Döderhultsvik växte under 1700-talet och i slutet av detta århundrade försökte man för första gången att få stadsrättigheter. Det lyckades dock först 1856. Platsen fick då namnet Oskarshamn.

När Oskarshamn blivit stad ville man också ha sin egen kyrka vilken stod klar 1876. Först 1919 blev staden eget pastorat och skildes från Döderhults socken. Närheten till staden gjorde dock att även Döderhults kyrkby utvecklades. Idag finns villaområden, skola och kommunal service men handeln har helt koncentrats till staden.

Döderhults socken är till ytan stor. I södra delen av socknen utvecklades Påskallavik till en viktig hamn och industriort. Innevånarna på orten, framförallt medlemmar ur familjen Callerström, tog i mitten av 1800-talet saken i egna händer och byggde en kyrka som stod klar 1865. Påskallavik förblev dock annexförsamling till Döderhult.

Kommunsammanslagningen 1971 innebar att Oskarshamns kommun utvidgades. Samhället Bockara som tidigare tillhört Mörlunda-Tveta storkommun och Mörlunda församling inkorporerades istället i Oskarshamns kommun och Döderhults församling.

Döderhults kyrka ligger där flera vägar strålar samman. I norr, söder och väster ligger villaområden och i öster breder Döderhultsvikens jordbrukslandskap ut sig som en buffert mellan den nya staden och det gamla sockencentrat. Runt omkring kyrkan ligger en stor kyrkogård som utvidgats vid flera tillfällen. Kyrkogården delas i väster av Kyrkvägen. Prostgården är belägen sydväst om kyrkan och norr om densamma ligger församlingshem och pastorsexpedition.