SANKT SIGFRIDS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Kyrkan saknar alla de byggnader och anläggningar som ofta ingår i miljöerna kring sockenkyrkorna. Detta kommer sig delvis av att dagens kyrka inte ligger vid kyrkogården vid den gamla kyrkplatsen utan ca 500 meter öster om dessa och att de funktioner som vuxit upp kring den gamla kyrkplatsen som skola/klockarbostad/församlingshem och kyrkogård inte flyttats med till den nya kyrkan. Inte heller socknens tre prästgårdar ligger så att de bidrar till miljön kring dagens kyrka.

Huruvida den gamla kyrkogården skulle flyttas till den nya kyrkan eller inte avgjordes slutligen på 1960-talet då den kyrkogård som omgärdat den gamla kyrkan fick ligga kvar och istället utvidgades. Den nya kyrkans avsaknad av kyrkogård är karaktäristisk för S:t Sigfrid kyrka och ger kyrkomiljön något av en stadskyrkokaraktär. Även om kyrkan saknar kyrkogård och associerade byggnader har den en stenmur som norr om kyrkan är utformad som en kraftig stödmur. De ursprungliga gångsystem och planteringar som anlades i samband med kyrkobygget finns inte längre kvar. Detta gör att den muromgärdade platsen kring kyrkan snarast för tankarna till en engelsk park, ett intryck som förstärks ytterligare av materialvalet i kyrkobyggnaden - granitkvadrar med vitputsade detaljer.

Kyrkan ligger högt placerad vid en korsning där fyra vägar möts. Denna placering centralt i socknens vägnät är karaktäristisk för kyrkobyggnader och tydliggör kyrkans centrala ställ¬ning i sockenlivet. Den höga placeringen var även något som påbjöds av överintendentämbetet. Överintendentämbetet var den myndighet som mellan 1810 och 1918 (då det omvandlades till byggnadsstyrel¬sen) ansvarade för det offentliga byggnadsväsendet i Sverige och granskade och godkände alla ritningar till Svenska kyrkans kyrkobyggnader. Ämbetet leddes vid tiden leddes av H. Zettervall som menade att en kyrka skulle visa sin funk¬tion både genom sin form och genom sitt läge. Det var därför viktigt att kyrkorna placerades så at de gavs ett dominerande läge.