BY KYRKAS KYRKOMILJÖ

Kyrkan är uppförd högt i terrängen på krönet av en åsrygg som utgör del av Möklintaåsen, vilken sträcker sig i nordsydlig riktning längs med Bysjöns norra strand. I öster, nedanför åsen och bortåt nya kyrkogården, rinner Årängsån som utmynnar i Bysjön. Sedan urminnes tider har åsen utnyttjats som naturlig väg och förbindelselänk mellan Dalarna och Mälardalen.

Nedanför och längs med åsen, i öster, har den nya landsvägen anlagts. Den skär genom åsen strax nedanför och norr om prästgården. Vägen ansluter till kyrkans område och åskrönet genom en avtagsväg strax söder om kyrkotomten. Längs med åsens krön, söder om kyrkan ligger parkeringsplatser.

Kyrkobyggnaden är uppförd på tvären av åsens riktning. Konsekvensen av detta är att tornet och därmed västra portalen är placerade nära åsens västra sluttning. I öster råder samma förhållanden, sakristians yttre gavel ligger i höjd med landsvägen. Åsens böjda rygg medför även höjdskillnader i kyrkans sockel. Även kyrkogårdens inhägnad i söder tvingas med i åsens sluttande form.

Övriga byggnader
Prästgården är uppförd på åsens krön, i förlängningen av gamla kyrkogården, strax norr om kyrkan. Alldeles norr om gården skär landsvägen genom åsen. Mot söder avgränsas präst-gårdstomten av en mur mot kyrkogården. I muren finns en öppning med en grind av smide, i förlängningen av kyrkogårdens centrala allé.

Av mangården består två flyglar och huvudbyggnaden, samtliga från 1800-talets andra hälft. Mangårdsbyggnaden är dock ombyggd på 1930-talet.
(Se prästgårdsinventeringen; 1976, 1993)

Söder om kyrkan, i förlängningen av åskrönet, ligger en påkostad byggnad uppförd kring sekelskiftet som bygdens sparbankskontor; den är numera omvandlad till pastorsexpedition och församlingshem. Nedanför bankbyggnaden, på åsens sluttning i väster, ligger en byggnad uppförd som kantorsbostad.

Övrigt
Riksintresseområde: By-bygden [W 2] (By sn)
Motivering: Fornlämningsmiljö, stenåldersfynd utmed litorinagränsen som bildar ett specifikt utbredningsmönster. Fynden av trindyxor i området hör till de mest omfattande i landet.
Uttryck för riksintresset: Fyndplatser från stenåldern, exponerade i ett öppet odlingslandskap. De flesta yxor har hittats vid jordbruksarbeten, men eftergranskning antyder att många fynd-lokaler måste betraktas som boplatser.

I området ingår även: Lågtekniska järnframställningsplatser och gravfält från yngre järnålder, däribland gravfältet i Djupvik som är ett av de största och mest välbevarade i Folkarebygden. Välbevarad hyttruin vid Rosse.