GRANGÄRDE KYRKAS KYRKOMILJÖ

Grangärde kyrkby ligger på en smal landremsa mellan sjöarna Bysjön och Björken, som ingår i ett sjösystem med sjön Väsman. Platsen utgör en naturlig landförbindelse mellan sjöarna som utgjorde naturliga kommunikationsleder, såväl sommartid som vintertid.
Landremsan mellan sjöarna har karaktär av en låg åsrygg omgiven av bördig jordbruksmark.
Den gamla landsvägen som följer åsen, genom kyrkbyn, har varit del av den uråldriga förbindelsen mellan Mälardalen och västra Dalarna. Den ersätts numera av en ny länsväg vars sträckning är förlagd öster om byn.

Kring kyrkan och i kyrkbyn finns ett stort antal bevarade representativa byggnader som härrör från 1700- och 1800-talen, bl.a. herrgård, gästgivargård, tingshus, prostgård, flera bergsmansgårdar samt storskaliga hamnmagasin m.m. Bebyggelsen speglar byns forna strategiska betydelse som knutpunkt och naturligt centrum för handel, transporter, administration och förvaltning. Den intensiva och långvariga järnhanteringen som fortgick i bygden främjade ytterligare byns utveckling.

Övriga byggnader
Grangärde kyrkby har ovanligt väl bevarade och påkostade prästbostäder som härrör från 1700-talet.
Prostgården med kyrkoherdeboställe är centralt belägen i byn, omkring 100 meter sydväst om kyrkan. Gården består i sin norra del av en herrgårdsliknande mangård med planterad allé, huvudbyggnad och två flyglar. Fägården är förlagd sydost om mangården och omfattar ekonomibyggnader samt en f.d. arrendatorsbostad.
Manbyggnaden inrymmer numera pastorsexpedition. Den har anor från 1500-talet då den för-sta prästbostaden uppfördes på platsen. En genomgripande ombyggnad genomfördes på 1790-talet samtidigt som flygelbyggnaderna uppfördes. Mangårdsbyggnaderna fick i samband med detta en enhetlig stil och ett utförande som ännu består förutom att huvudbyggnaden tillfördes 1932 nuvarande veranda med balkong.

Omkring en kilometer söder om kyrkan ligger komministergården, vid det s.k. Kaplansnoret där sjöarna Björken och Bysjön förenar sig. Huvudbyggnaden härrör från 1700-talets första hälft.
(Se Prästgårdsinventering, 1976; 1993)