KVENNEBERGA KAPELLS KYRKOMILJÖ

Kvenneberga kyrkogård har anor från medeltiden. När platsen för den gamla kyrkan bestämdes var den utan tvivel mycket välvald, belägen på en höjd i närheten av en äldre domarring där sockenborna tidigare i historien samlats för att fatta beslut om gemensamma angelägenheter och begravt sina döda. Kyrkan i Kvenneberga omtalas första gången i ett pergamentsbrev från 1273 då prästen Petrus i Berg upprättade sitt testamente enligt vilket han bl.a. skänkte 1 mark penningar till kyrkan i Kvenneberga ecclesia de Quaenabiergum. De första kyrkoherdarna som omnämns är Magnus Porsa 1434 och herr Peder 1476.

Den gamla kyrkan var en träkyrka av sedvanlig medeltida typ med långhus och utdraget kor. I samband med uppförandet av ett nytt kapell på kyrkogården i slutet av 1980-talet företogs en arkeologisk undersökning på platsen. Vid grävningarna påträffades den gamla kyrkogrunden. Grundstenarna låg på ett djup av ca 90 centimeter och var sammanfogade med kalkbruk. Bredden på grundstenarna uppgick till hela 2 meter vilket får anses vara osedvanligt kraftigt för en träkyrka. Möjligen hade man ursprungligen för avsikt att uppföra en kyrka av sten men avstyrde detta till följd av de extra kostnader som en sådan byggnation skulle ha medfört för församlingsborna.

Redan år 1825 dryftades idéerna kring en eventuell sammanslagning av församlingarna i Kvenneberga och Hjortsberga. I augusti 1828 kom biskop Esaias Tegnér till Kvenneberga för att förrätta visitation, vilken varade i fyra dagar. Denna visitation blev den sista i Kvenneberga och tillika den stormigaste. Kvenneberga församling framhöll vid detta tillfälle att man ville behålla sin träkyrka och med egna medel iståndsätta densamma. Dessa åsikter var dock inget som biskop Tegnér tog någon notis om. Trots livliga protester genomfördes byggnationen av en ny gemensam kyrka i Hjortsberga, på Hjortsberga backe. 1841 hölls den sista gudstjänsten i Kvenneberga och senare samma år revs det gamla templet varvid merparten av kyrkans inventarier auktionerades bort. Virket från den gamla kyrkan användes till att uppföra ett boningshus i Vret, Hjortsberga samt till en visthusbod i Bockaboda, Lekaryd. Hjortsberga och Kvenneberga hade brist på skogstimmer. Virke till den nya kyrkan hämtades därför från Skriperyd i Rydaholm. Själva byggandet av Hjortberga kyrka inleddes i maj 1838. Sand till kyrkobygget och fyllnadsjord till kyrkogården togs hos Carl Nordberg, denne slapp i gengäld ifrån att utförasina ålagda körslor och dagsverken.

Ett kyrkobygge i en landskommun för snart 200 år sedan var ett företag av stora mått och krävde en omfattande organisation. Arbetet utfördes inte av lejda yrkesmän utan av pastoratets invånare, män och kvinnor och för material och körslor fick traktens bönder svara. Bygget berörde således på det intimaste varje medlem i pastoratet.