HJORTSBERGA KYRKAS KYRKOMILJÖ

Hjortsberga kyrka och kyrkogård ligger på en förhöjning i ett annars ganska så renodlat skogslandskap, ett par kilometer utanför nuvarande Hjortsberga samhälle. I kyrkans närhet ligger några enfamiljshus liksom ett antal bondgårdar. Dessa kan dock inte sägas bilda någon egentlig kyrkby. Kyrkans läge är dock centralt genom sin placering vid ett vägskäl där fyra vägar möts. Från vägen till Hjortsberga leder en kort allé av fullvuxna lönnar upp till kyrkogården.

Sockennamnet Hjortsberga är tidigast känt från år 1287 och skrevs då Hiortzbyrghom. Utifrån uppgifter i ett testamente efter Cecilia Elofsdotter från år 1287 vet man att det vid tiden fanns en kyrka i Hjortsberga. Det var en träkyrka med kor av sten. Dåvarande klockstapel revs i samband med att den nya stenkyrkan med torn uppfördes i slutet av 1830-talet. Rogberg skriver i sin Smål. Beskrifning att den gamla kyrkan var 19,6 meter lång och 7 meter bred. Sannolikt fanns det kistgravar för den adliga ätten Lindegren inne i kyrkan.

Nuvarande Hjortsberga kyrka är av sten och uppfördes under åren 1838-39. Den gamla kyrkan, vilken var belägen strax söder om den nuvarande, hade ett rektangulärt långhus av trä, medan det troligen rakt avslutade koret varit av sten. Denna korkyrka revs vid byggandet av den nya. Biskop Tegnér utdömde vid biskopsvisitationen 1828 de gamla träkyrkorna i Hjortsberga och intilliggande Kvenneberga församling. De båda församlingarna beslöt då att uppföra en gemensam stenkyrka, vilken placerades i Hjortsberga. Beslutet föregicks dock av långvariga stridigheter. Från gamla kyrkan finns flertalet föremål bevarade (krucifix och sniderier).

Från det att Hjortsberga kyrka stod färdig dröjde det 13 år innan den invigdes. Den användes dock som gudstjänstlokal under denna tid. Den främsta orsaken till detta dröjsmål var utan tvivel biskop Tegnérs sjukdom och död. Samma år som kyrkan stod färdig nödgades nämligen biskopen lämna sitt stift för att en längre tid uppehålla sig på en sjukdomsanstalt i Schleswig.