NYDALA KLOSTERMILJÖ

Nydala socken utgör till stor del en kuperad skogsbygd. I söder upptas en stor del av ytan av sjön Rusken och i väster bildar Dala mosse gräns mot Fryele. Fornlämningsbilden är gles men kan ändå uppvisa en kontinuitet från stenålder. Vid medeltidens ingång skall Nydala ha gällt som ett glesbefolkat gränsland mellan folklanden Finnveden och Njudung. Någon socken bildades inte förrän i samband med reformationen och blev då annex till Vrigstad. Det var till denna avskilda bygd som cisterciensermunkar från franska Clairvaux kom 1143 med order att grunda ett kloster i en stilla, bördig och fruktbar dal, avskild, öde och fjärran från bebyggda trakter. Initiativet kom från kung Sverker den äldre och hans drottning Ulfhild. Först 1266 var klosterkyrkan helt färdigställd och kunde invigas. Under 1200- och 1300-talen donerades fl era gårdar till klostret för att munkarna skulle sörja för donatorernas själar. I princip hela Fryeles, Nydalas, Svenarums och Vrigstads socknar kom att ligga under klostret. Under 1500-talet följde olycka på olycka. 1521 våldgästades klostret av Kristian II, 1527 drogs det in till Kronan i samband med Gustav Vasas reformation och 1568 brändes klostret av danskarna under Nordiska sjuårskriget. Vid reformationen ägde klostret 67 ½ hemman i Nydala och angränsande socknar. Dessa omvandlades då till det gods som 1646 blev Nydala säteri. 1768 tilldelades säteriet patronatsrätten för komministers tillsättande i Nydala församling, vilken bestod till avskaffandet 1922. Socknen kom således helt att domineras av säteriet, allt annat var dagsverkestorp under detta. Ca 1880 styckades säteriet och de mindre herrgårdarna Karlsnäs och Moboda uppstod. Först 1915 och 1921 friköptes alla torp under säteriet, vilka utvecklades till små gårdar. 1947 inköptes mangårdsbyggnaden av Nydala församling och omdanades till folkskola. 2007 inköpte cistercienserna det gamla säteriet efter att skolverksamheten sedan 1969 varit nedlagd. Nydala var ännu i början av 1900-talet en ovanligt fattig bygd med magert jordbruk. Den största näringen var och är skogsbruket. Någon egentlig industri har aldrig uppstått. Kyrka och kyrkogård ligger tillsammans med Nydala säteri på norra delen av en moränrygg vid Rusken. På ömse sidor är sanka betesmarker med inslag av ädla lövträd. Säteriet ligger söder om kyrkogården och klosterområdet. Mellan södra kyrkogårdsgrinden och säteriets gårdsplan sträcker sig en allé av gamla almar och lönnar. Mangårdsbyggnaden i två våningar är uppförd 1790 med reveterade fasader i rosa ton och ett brutet samt valmat tak med skiff ertäckning. Två timrade flyglar flankerar gårdsplanen. Sydväst om kyrkogården är markeringar för klostergårdens planform kring en brunn. Inom ett ännu stående parti av den ursprungliga klosterinhägnaden har man på senare år påbörjat en rekonstruktion av klosterträdgården. Öster om kyrkogården är i en äng ruinerna av två medeltida stenhus, det ena ursprungligen välvt invändigt. Alla lämningarna av klostret är klassade som fast fornlämning (RAÄ 17). Norr om kyrkogården står ett timrat äldre magasin som kan ha tjänat som sockenmagasin. Det är klätt med gammal rödfärgad locklistpanel och har utskjutande knutlådor. Sadeltaket täcks av betongpannor. Mitt emot är i backen mot kyrkogården en ekonomilänga från 1970-talet som rymmer toalett, personalutrymme, förråd och garage. Byggnaden är klädd med rödfärgad locklistpanel och har sadeltak med betongpannor. Längs västra sidan av kyrkogården är en grusparkering med informationstavla. Den nuvarande sockenkyrkan utgörs av den tidigmedeltida klosterkyrkans kor och korsarmar, vilka iståndsattes 1688 av friherre Ridderhjelm på säteriet. 1704 restes ett trätorn där tidigare långhusets östparti stod.

Kyrkan är uppförd av gnejskvadrar och är ett gott exempel på cisterciensisk byggnadskonst, särskilt vad gäller den typiskt rakslutna korgavelns trefönstergrupp. Byggnadskropparnas sadeltak och tornet i sin helhet är klädda med kluven och tjärad spån. Nordväst om klosterkyrkan står den s.k. Bondkyrkan, en medeltida stenbyggnad av oputsad marksten med romansk planform, avtäckt med ett spånklätt sadeltak. Byggnaden tjänade som s.k. portkapell, dit de fick gå som ej hade rätt att inträda på klosterområdet.

Kyrkoanläggningen består av två kyrkobyggnader; den fd klosterkyrkan som är den huvudsakligen använda församlingskyrkan och väster om denna ligger den mindre Bondkyrkan. I anslutning till kyrkan ligger i norr kyrkogården som omgärdas av en kallmurad stenmur med grindar i väster och söder. Vid den södra ingången finns bredvid grinden även en stentrappa över muren. Kyrkogården utvidgades mot norr på 1950-talet och denna del har separat ingång i väster. Ruinerna av konventsbyggnaderna ligger huvudsakligen under mark, men delar av västra muren reser sig fortfarande väster om tornet. I anslutning till Bondkyrkan finns även bevarade rester av klostermuren kvar. I väster står två medeltida husgrunder och i sydväst en byggnad som kallas klosterstallet av okänd ålder. C:a hundra meter söder om anläggningen ligger Nydala herrgård. Godset som senare blev säteri bildades som en följd av reformationen, den 8 Nydala kloster efter Suecia Antiqua, efter teckningar utförda av Erik Dahlberg under 1690-talet. Klosterkyrkan har nyss återuppförts och den västra gaveln står fortfarande kvar, denna revs till stora delar troligen i samband med att man 1704 byggde klocktornet. Bondkyrkan till höger och herrgården till vänster i bild. Kopparstick i Jönköpings läns museums samlingar. nuvarande herrgårdsanläggningen uppfördes omkring 1790-1800 och föregicks av en karolinsk huvudbyggnad från 1600-talets mitt. Herrgårdsanläggningen inreddes till skola 1946 och drevs som sådan fram till 1969. Idag används den för olika ändamål och flyglarna som privatbostäder.