GNOSJÖ KYRKA KYRKOMILJÖ

Gnosjö socken utgör en höglänt skogsbygd mellan Nissan i väster och Storån i öster. Dess åsar är sydliga utlöpare av småländska höglandet. Bygden tycks ha brutits först under tidig medeltid, även om spår av stenåldersboplatser fi nns vid sjön Hären. Antalet fasta fornlämningar är försvinnande få. Socknens ursprungliga namn, Gnoryd, förekommer i skrift 1397. Efterleden ryd brukar indikera bygd bruten under sen järnålder eller tidig medeltid. I kyrkligt hänseende var församlingen fram till 1900-talet annex till Kulltorp. Någon egentlig godsbildning har aldrig funnits i socknen. Jordmånen är mager och åkerarealen har alltid varit ytterst begränsad. Detta medförde att man fick finna andra näringsfång. Kreaturshandeln med Danmark var viktig fram till de begränsningar som Roskildefreden 1658 medförde. Istället uppstod en omfattande protoindustri. Rogberg berättar 1770 att där gifwes knapt någon församling i denna Landsort, der så många näringssätt idkas. Ett flertal smeder och stockhuggare arbetade för gevärsfaktoriet i Jönköping. En uppsjö andra hantverkare tillverkade produkter till försäljning mot spannmål i Göteborg och Halmstad. Särskilt tråddragningen var en viktig näring, vid mitten av 1800-talet fanns 86 tråddragerier vid socknens vattenfall. På 1700-talet uppfördes en masugn vid Häryds gård, vilken var i drift fram till 1902. Under 1800-talets slut startades ett antal metallfabriker, bl.a. J E Hylténs. 1902 drogs järnvägen Borås-Alvesta genom socknen och en station uppfördes ett par kilometer norr om kyrkbyn. Därmed kom sockencentrat att förskjutas och ett stort stationssamhälle växte upp på kort tid. En mängd småindustrier kom till, en utveckling som ytterligare accelererade med elektricitetens intåg 1925. 1930 fanns 37 industrier, 1956 var antalet 148.

Gnosjö kyrka och kyrkogård ligger strax söder om samhället, vid västra sidan av den lilla Gnosjön med omgivande blandskogspartier. Kyrkan är en vitputsad salkyrka från 1885 med absidavslutat kor i söder och torn i norr. Arkitekturen är ett uttryck för övergången från nyklassicismen till nystilarna. Detta framträder bl.a. i rundbågsfönstren, den polygonala absiden och tornets spirkrönta lanternin. Kyrkan ligger på en terrass på en nord-sydlig åsrygg, genom en äldre landsväg separerad från gamla kyrkogården på sluttningen ned mot sjön i öster. Stödmurar (anlagda 1869-70) och hamlade lindar kantar kyrkplatsen mot vägen och upp till densamma för två monumentala trappor och en körväg kantad av pollare och kätting. Norr om kyrkan är en stor asfaltsplan med f.d. kyrkskolan, en träbyggnad från 1886 med rödfärgad locklistpanel, veranda i snickarglädje och betongtäckt sadeltak med frontespis, samt en rödfärgad ekonomilänga från sen tid. Norr om skolan reser sig en kraftig bergsrygg med unga lövträd, bl.a. ek. På dess andra sida utbreder sig den nya kyrkogården, vilken kopplas samman med kyrkplatsen genom en väg längs bergets västra sida. Norr om nya kyrkogården ligger prästgården från 1920 med gul locklistpanel samt tegeltäckt sadeltak med valmad spets och frontespis. En liten asfalterad parkering fi nns i anslutning till gamla kyrkogårdens norra ingång.