Kyrkomiljön
Norra Skrävlinge är en kyrkby strax öster om Teckomatorp. Kyrkogården ligger centralt i den lilla byn, som omges av ett öppet odlingslandskap. I söder finns flacka slätter ner mot Saxån, och i socknens norra delar en mer kuperad backterräng.
Omgivningarna har förhistorisk bosättningskontinuitet med flera stenåldersboplatser i byns absoluta närhet. Byn, vars namn finns omnämnt från mitten av 1300-talet, har bevarat något av stämningen från tiden kring skiftena, med bostadshusen och kyrkan tätt samlade kring den snirkliga landsvägen. Kyrkoanläggningen ingår i fornlämning Norra Skrävlinge 11:1, som utgörs av Norra Skrävlinges bytomt enligt 1778 års karta.
Bebyggelsen har med tiden tunnats ut, men några gårdar ligger kvar på gammal gårds-tomt. Dessa har på olika sätt byggts om och till för att anpassas till dagens jordbruk.
Direkt norr om kyrkogården ligger ett järnvägsspår och strax därefter landsväg 17, två trafikbarriärer som skär igenom den gamla bytomten. Spåret tillkom 1865 för leden mellan Landskrona och Eslöv. Vid denna tid var Norra Skrävlinge traktens huvudort med både affär och skola. Skolan från 1870 finns bevarad nordost om kyrkogården och används numer som sockenstuga. När Teckomatorp 1886 fick en station på linjen mellan Billesholm och Malmö, utvecklades orten snabbt från en miljö med blott två gårdar till en industriell järnvägsknut med enhetlig tegelbebyggelse längs ett rutnät av gator. Arbetare, hantverkare och akademiker drogs till dess järnvägs- och saftnings-industri, medan Norra Skrävlinges utveckling snabbt avklingade. Byn domineras idag helt av jordbruket och kyrkan, där även Teckomatorps invånare går.