KISA KYRKA KYRKOMILJÖ

SOCKNEN
Kisa är en medeltida socken och omnämns år 1255 som Kisa eller Kysa. Socknen ligger huvudsakligen i södra Östergötlands skogsbygd och landskapet utgörs av utpräglad höglänt skogsbygd som genomskärs av djupa sprickdalar. Jord- och skogsbruk kombinerat med boskapsskötsel och hantverk har varit de viktigaste inkomstkällorna. Socknens största gårdar har utgjorts av säterierna Harg, Föllingsö och Mjölsefall. Under 1800-talet grundades en rad förindustriella inrättningar, som t ex garverier och såg- och kvarnrörelser och 1871 invigdes Kinda kanal. Östra centralbanans dragning genom socknen 1902 med station i Kisa innebar ett uppsving för bebyggelseutvecklingen. År 1905 blev kyrkbyn municipalsamhälle. Under 1900-talets början etablerade sig en rad handlare, hantverkare och mindre industrier i orten.

KYRKOMILJÖN
Kyrkan är högt och centralt belägen i Kisa samhälle. Själva sockencentrat växte dock upp några hundra meter sydöst om kyrkan, där den äldsta bebyggelsen bestod av bl a tingshus och gästgivargård. Söder om kyrkan, i kvarter Lönnen, finns den f d sockenstugan, prästgården och församlingshemmet samlade. Sockenstugan lär härstamma från 1700-talet, men är ombyggd vid ett flertal tillfällen. En modern prästgård uppfördes i kvarteret 1932 i en för tiden typisk 20-talsklassicism med påverkan av den begynnande funktionalismen. Församlingshemmet invigdes 1968 efter ritningar av arkitekten och byggnadsingenjören Harry Ferdinandsson i Linköping och tillbyggdes 1992. Den f d kyrkskolan, eller Klockaregården, flyttades till sin nuvarande plats 1950. Den låg ursprungligen några meter söderut, men placerades mitt för kyrkogårdens västra grindar. Den har ombyggts vid flera tillfällen och inrymmer nu lägenheter.