SILLERUDS KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Silleruds socken ligger sydost om Årjängs samhälle. E18 mot Norge går genom socknen som saknar egen tätort. Området utgörs av ett dramatiskt landskap med kuperad terräng och många vattendrag.

Det faktum att Sillerud omnämns som eget pastorat från början av 1300-talet och en medeltida dopfunt av täljsten vittnar om områdets tidiga kristnande. Den gamla kyrkplatsen i Sillerud låg vid sjön Östra Silens nordspets. En träkyrka av okänd ålder brann 1662 i samband med att elden kom lös när kyrkoherden Erik Bjuréus lät svedja sin rovåker strax intill. En spånklädd korskyrka av trä började uppföras samma år. Kyrkorummet försågs med målningar på väggar och i tak 1768, eventuellt av kyrkomålaren Erik Jonaeus. Kyrkan revs 1891 sedan en ny kyrka uppförts ca fyra kilometer norr om den gamla kyrkplatsen. Prästgården från 1920-talet, är belägen vid den gamla kyrkplatsen och är sedan slutet av 1990-talet privatägd. På den gamla kyrkplatsen finns bl a ett 15-tal smidda järnkors och en klockstapel från 1970.

Den nuvarande kyrkplatsen ligger på ett naturligt höjdparti intill Svenbysjön. Ritningar till den nya kyrkan upprättades av arkitekt CV Langlet och är till formen en centralkyrka. Med sin konsekventa planform intar byggnaden en särställning som Värmlands enda centralkyrka. Sammanlagt finns endast ett tiotal motsvarande sex- eller åttkantiga centralkyrkor i landet. Silleruds kyrka med tillhörande begravningsplats utgör därför ur konstnärlig, arkitekturhistorisk och estetisk synvinkel ett synnerligen märkligt byggnadsverk.

ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1989. / Begravningsplatser i Värmlands län, 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / ATA Stockholm; Silleruds kyrka. / Värmlands Museums topografiska arkiv; Silleruds kyrka.