VÄSTRA EDS KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ

Västra Ed ligger i norra delen av Västerviks kommun. Socknen är mycket gammal. En kyrka i sten uppfördes på 1100-talet och ersatte då troligen en äldre träkyrka vars byggår är okänt. I området finns gott om lämningar från samtliga förhistoriska epoker i form av lösfynd och gravar. Socknen är främst känd som en stormannabygd under medeltiden. Bl.a. ägdes gården Vinäs under slutet av 1300-talet av Bo Jonsson Grip som gjort sig känd i historien för sitt omfattande gårdsinnehav. Genom området gick, innan landhöjningar och sjösänkningsföretag ändrade förutsättningarna, vattenvägen från kusten in i landet. Man kunde med båt ta sig ända till Linköping. Där sjöarna skildes åt av smala landremsor drogs båtarna på stockar. Ed betyder just landet mellan två vatten. Namnen Västra och Östra Ed började användas 1884. Utskeppningshamn var Helgenäs. I nordvästlig-sydöstlig riktning sträcker sig Edsdalen som går upp i Uknadalen. Här finns socknens bördigaste jordbruksmark. Jordbruk har tillsammans med skogsbruk och fiske varit viktiga näringar. Socknens areal av jorbruksmark ökades väsentligt under 1800-talet då flera sjösänkningsprojekt genomfördes. I socknen finns flera herrgårdar. Förutom Vinäs även Hellerö, Bällsjö, Forsby, Marieholm, Bankestad och Eds säteri. De största byarna är Vråka, Hulta, Grötebo, Nocketorp, Björka, Härnum, Blidstena och Olserum.

År 1670 grundade Abraham Parment ett järnbruk i Ed. Det byggdes ca. en kilometer norr om kyrkan och blev en viktig arbetsplats för socknens innevånare. När järnbruken hamnade i kris under slutet av 1800-talet byggdes bruket om till en cellulosafabrik. Det gjordes på 1890-talet. Fabriken grundades av Alfred de Maré. År 1992 gick fabriken i konkurs och Västra Eds tid som bruksort var över.