Edsleskog är en medeltida socken i norra Dalslands skogsbygder. Socknen har tidigare haft namnet Hesselskog. Terrängen är höglänt och kuperad med trånga dalgångar. I sydväst finns ett sjösystem med Knarrbysjön, Käppesjö och Edslan som utgör förlängning på en dalgång från Vänern och norrut genom socknarna Ånimskog och Fröskog. Bebyggelsen i Edsleskog är gles med huvudsakligen ensligt belägna gårdar längs åsar och sjöstränder. I några fåtal fall bildar gårdarna små klungliknade byar. Skogs- och jordbruk har varit dominerande näringar men få gårdar brukas idag.
Socknens kärnområde utgörs av dalgången mellan Bräcketjärnet och Edslan. Här finns ett ålderdomligt odlingslandskap med välbevarade ängs- och hagmarker som tillsammans med kyrko- och prästgårdsmiljön (Fryxellsgården) utgör riksintresse för kulturmiljövården. I anslutning härtill har under 1900-talet vuxit fram en mindre centrumliknande bebyggelse med skola, affär och bostadshus. Prästgården är en av länets bäst bevarade och är sedan 1978 byggnadsminne. Manbyggnaden med flygelbyggnader är från 1700- och 1800-talen medan byggnaderna på den intilliggade jordbruksdelen med arrendatorsbostad är uppförda på 1900-talet. På prästgården föddes historikern Anders Fryxell 1795 vars far tillträdde kyrkoherdetjänsten 1792.
Intill prästgården finns den gamla kyrkogården med platsen för Edsleskogs medeltida kyrka. Edsleskog var under medeltiden ett kyrkligt centrum i norra Dalsland med status som domprostprebende i Skara stift. Man hade tillgång till en särskild pilgrimsskatt, Nicolauspenningen, som gav betydande inkomster. Intill kyrkan låg Nicolaus källa, uppkallad efter en mördad präst, och hit kom många pilgrimer. Vid kyrkan ägde också en stor marknad rum. Kyrkan, vars rester raserades efter en brand 1902, var en ovanligt stor treskeppig, korsformig tegelkyrka, eventuellt uppförd på 1220-talet. I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland, Värmland och Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligaste härader (närmast Vänern). Storleken, materialet, åldern och läget i en fattig skogsbygd gör kyrkan i Edsleskog särskilt intressant. Platsen för kyrkan utgörs av en ruinkulle på kyrkogården med en minnesten intill. Kyrkogården, som är i bruk, omgärdas av en kallmur med stiglucka från 1796. På kyrkogården finns också ett gravkor över prosten A Sörström.
Ca 500 m söder om den gamla kyrkplatsen är Edsleskogs nya kyrka (invigd 1905) belägen. Till kyrkoanläggningen hör kyrkogård, kyrkstallar från 1900-talets början, en ekonomibyggnad från 1998 samt ett litet pumphus (ca 1950-tal).
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, topografiska arkivet, RMVG, Vänersborg
LITTERATUR: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Ekre Rune: Tegel i 1200-talet - om innovationen och Dalslandskyrkorna, i Hembygden 2000. / Fransson Torsten, Edsleskogs socken, Från medeltid till nutid, del 1, Mellerud 2003 / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Älvsborgs läns museiföreing, kulturhistorisk utredning 13, Åmåls kommun 1976.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
